Lite slowcore anyone?

Om jag skulle beskriva hur Low låter så hade jag kanske sagt att det är lugn indiemusik, bitvis väldigt intensiv och med repetitiv text. I Wikipedia läser jag att begreppet heter slowcore (lugnt tempo och minimalistiska arrangemang). Enligt samma källa vill inte bandet själva kännas vid att de tillhör genren…

Oavsett om det är slowcore eller inte så är det ett väldigt bra liveband! Många var kallade men få utvalda när de spelade i Annedalskyrkan på Way out west förkväll tillsammans med James Blake för ett par veckor sen. Kön ringlade sig längs hela kyrkbacken och ända ner till Linnéplatsens spårvagnshållplats. Kyrkan erbjuder 800 platser och det var 4000 som ville in, så jag är glad att jag blev en av dem som kom genom nålsögat. Konserter i kyrkan förknippar man kanske mest med klassisk musik eller lågmält akustiskt gitarrplinkande, men här badade koret i chockrosa och blått blinkande ljus. Medlemmarna i Low ser nog så fromma ut, de skulle kunnat utgöra en stråkkvartett om de bara hade haft cellor med sig, men redan efter första låten kör de igång introt till ”Nothing but heart” och nu pratar vi gitarrmangel på hög (ljud)nivå! Resten av konserten är så där lågmäld, vemodig, flerstämmig och texttjatig som jag hade föreställt mig (i den Nick Cave-liknande ”$20” sjunger de ett oräkneligt antal gånger ”My love is for free, my love” och detta i ett så långsamt tempo att låten hade förklarats död i ett EKG-test). Fast jag är bara inlyssnad på det senaste albumet ”C’mon” och rätt vad det är kommer låten ”Monkey” från en tidigare skiva och skakar om mig. En riktigt bra låt, som gjorde att jag så klart lånade skivan från biblioteket (de senaste tre skivorna ”The great destroyer”, ”Drums and guns” och C’mon” finns att låna så fort jag har återlämnat dem). Kolla Monkey-videon här:


James Blake-konserten var också en upplevelse! (Jag har skrivit om honom i ett tidigare blogginlägg och Jonas Hassen Khemiri nämner honom i sin fantastiska text i DN i helgen om Way out west och ett bilåterlämningsbesök hos sin mormor.) När konserterna är över är Jesus på korset höljd i dimma från Blakes rökmaskiner. Man kan undra om han led extra mycket den här kvällen eller inte.