På fotografiska museet i Stockholm visas fram till den 20 mars en Warholutställning som även innehåller en dokumentär installation av Ronald Nameth.
Vem är nu det?
Nameth dokumenterade de så kallade EPI-sessionerna på The Dom i New York City, den första ägde rum 1966. EPI stod för Exploding Plastic Inevitable och var en del av Warhols strävan efter ett multikonstverk som innefattade film, konst, musik och dans. Nameth filmade, ibland låg han under ett bord på scen, inte så mycket the Velvet Underground som var ”husband” utan mer folk som dansar i domen, inklusive de två go-go killarna som bandet hade på scen. Eftersom filmerna gjordes i dålig belysning och tekniken inte var så utvecklad, är det färdiga resultatet fullt av dubbelexponeringar och eftersläpningar som laddar dem med en säregen psykedelisk kvalitet.
Filmerna visas samtidigt på fyra stora väggar i ett stort rum, Velvets musik pumpar i högtalarna, John Cales dissonanser på fiolen, distade gitarrer och ett kreativt kaos, allt bidrar till att ge hela installationen en osedvanlig närvarokänsla. Och en påminnelse om hur oerhört långt före sin tid Velvet Underground verkligen låg.
I en kort dokumentär i rummet bredvid flimrar en kort sekvens med fotomodellen och sångerskan Nico förbi. På sin tyskbrutna engelska säger hon om Warhol och Velvet: Everything he touched turned into gold.
Vem är nu det?
Nameth dokumenterade de så kallade EPI-sessionerna på The Dom i New York City, den första ägde rum 1966. EPI stod för Exploding Plastic Inevitable och var en del av Warhols strävan efter ett multikonstverk som innefattade film, konst, musik och dans. Nameth filmade, ibland låg han under ett bord på scen, inte så mycket the Velvet Underground som var ”husband” utan mer folk som dansar i domen, inklusive de två go-go killarna som bandet hade på scen. Eftersom filmerna gjordes i dålig belysning och tekniken inte var så utvecklad, är det färdiga resultatet fullt av dubbelexponeringar och eftersläpningar som laddar dem med en säregen psykedelisk kvalitet.
Filmerna visas samtidigt på fyra stora väggar i ett stort rum, Velvets musik pumpar i högtalarna, John Cales dissonanser på fiolen, distade gitarrer och ett kreativt kaos, allt bidrar till att ge hela installationen en osedvanlig närvarokänsla. Och en påminnelse om hur oerhört långt före sin tid Velvet Underground verkligen låg.
I en kort dokumentär i rummet bredvid flimrar en kort sekvens med fotomodellen och sångerskan Nico förbi. På sin tyskbrutna engelska säger hon om Warhol och Velvet: Everything he touched turned into gold.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar