Som en lokal kulturmotsvarighet till the Queen's speech på nyår har vi idag lämnat över ordet till kommunens Kultur- och fritidsförvaltningschef Bengt-Åke Kjell. Vi har bett honom summera kulturupplevelser, ge julklappstips samt blicka fram mot 2011.Tips på en bok
I like John Updike! Allra mest gillar jag hans Rabbitkvartett, de fyra böckerna om Harry Haren Angstrom skrivna med 10 års mellanrum från 1961 fram till 1990. Det är ett starkt och märkligt romanprojekt, kanske rent av den stora amerikanska romanen som man alltid tycks leta efter.
Jag älskar Updikes beska lyricism och bildspråket som bara är så jävla bra. Konstant överraskande, elastiskt, rörande, chockerande och genomträngande! Haren sprattlar mot livets intighet. Det är komiskt. Det är tragiskt. Det är som det är. Kolla bara de här meningarna! ”Harry avskyr plötsligt människor som verkar veta; de gör oss blinda för det faktum att det inte finns något att veta. Vi är alla fyllda med ett fullkomligt mörker.”
Vad ska man säga? Förutom att ta till Flauberts gamla klyscha om Madame Bovary. Haren Angstrom, c´est moi!
Tips på en film
Jag är oförbätterlig och föreslår inte en utan tre filmer, som dessutom är baserade på fyra böcker. Ja, vad fan! Julen är lång. Filmerna är den engelska Red Ridingtrilogin med undertitlarna 1974, 1980 och 1983 och med tre olika regissörer. Böckerna, som också innehåller året 1977, är skrivna av David
Peace.
Bakgrunden är den långa jakten på the Yorkshire Ripper under 70- och början av 80-talet. Men den är mer en kuliss än själva handlingen, som i stället rör sig runt poliskorruption. ”The evil twin of Life of Mars” skrev The Guardian när filmerna släpptes i England. De har en fin gråmurrig tidsatmosfär och en sorts märklig skönhet i bilderna trots att det är engelsk crime noir, modell nattsvart. Filmerna avslutas ändå med en renande upplösning, vilket inte kan sägas om Peaces böcker som totalt saknar katharsis. Där finns bara förövare och offer och ingen befrielse. Böckerna är inte översatta till svenska, men läs dem gärna, eller snarare be biblioteket köpa in dem! De utgör en absorberande läsning. Peaces repetitiva stil, som kan vara tröttsam ibland, skapar en otroligt suggestiv stämning som man bara inte skakar av sig så lätt. Jag förstår också att boken med titeln ”1977” inte blev filmad. Den är verkligen skruvad intill det omöjligas gräns. Om man skall jämföra Peace med någon är det möjligen James Ellroy, även om de båda befinner sig på olika planeter.
En sak är säker, både när det gäller filmerna och böckerna. Någon kulturturism till Yorkshire a la Wallander lär det inte bli. Vem vill resa till fucking Leeds efter att ha sett filmerna eller läst böckerna? All heder dock åt Yorkshire Screen Fund som har medverkat till att producera filmerna. Det är rätt befriande att kultur inte alltid måste leda till något annat, som t ex ökade besökstal på restauranterna.
Höjdpunkt bokfestivalen 2010
Jag hade velat lyssna på Kristian Lundberg, men han kom inte. Jag hade velat lyssna på Ann Heberlein, men jag hann inte. Jag hörde dock av vänner att hon hade varit bra. Men jag skrattade, liksom för övrigt hela teatersalongen, gott åt 123 Schtunks version av Shakespeares liv.
En kulturupplevelse i Kristianstad under 2010 som var utöver det vanliga
Det får definitivt bli finlandssvenska Teater Quilts och Teater Mestolas uppsättning av Molieres ”Misantropen” på logen i Yngsjö. Det var fysiskt, det var fräckt, det var fyndigt och det hade en magnifik avslutning som inte ens Theatre Du Soleil hade behövt skämmas över. Tänk er dragshownummer och sketcher om Jörn Donner varvat med Molieres elaka och eleganta ordvändningar. Missa dem inte sommaren 2011, då de sätter upp ”MacBeth”!
Kulturupplevelse att se fram emot i Kristianstad 2011
Det finns många stora och spännande evenemang nästa år. Det är bara att välja och vraka. Själv har jag föresatt mig att försöka ta mig till Maglehemsfestivalen, en gratismusikfestival som blandar musik, poesi och konst. Elsa Hernbrandt och Niklas Blomdahl heter personerna som ligger bakom Jag gillar deras avslappnade laid backattityd till detta med festivaler. Jag tror helt enkelt på dom!
Ett julklappstips
Årets Man Bookerprisvinnare, Howard Jacobsons ”The Finkler Question” är tyvärr inte
översatt än, men det är en riktigt bra bok. Det är vuxen läsning om livets väsentligheter, vilket kan behövas under julens infantilisering av oss alla. Roligt och rörande om vänskap, förlust, sex och åldrande mot en bakgrund av det judiska och vad det egentligen är och betyder. Och så är den späckad av minnesvärda formuleringar.
I like John Updike! Allra mest gillar jag hans Rabbitkvartett, de fyra böckerna om Harry Haren Angstrom skrivna med 10 års mellanrum från 1961 fram till 1990. Det är ett starkt och märkligt romanprojekt, kanske rent av den stora amerikanska romanen som man alltid tycks leta efter.
Jag älskar Updikes beska lyricism och bildspråket som bara är så jävla bra. Konstant överraskande, elastiskt, rörande, chockerande och genomträngande! Haren sprattlar mot livets intighet. Det är komiskt. Det är tragiskt. Det är som det är. Kolla bara de här meningarna! ”Harry avskyr plötsligt människor som verkar veta; de gör oss blinda för det faktum att det inte finns något att veta. Vi är alla fyllda med ett fullkomligt mörker.”
Vad ska man säga? Förutom att ta till Flauberts gamla klyscha om Madame Bovary. Haren Angstrom, c´est moi!
Tips på en film
Jag är oförbätterlig och föreslår inte en utan tre filmer, som dessutom är baserade på fyra böcker. Ja, vad fan! Julen är lång. Filmerna är den engelska Red Ridingtrilogin med undertitlarna 1974, 1980 och 1983 och med tre olika regissörer. Böckerna, som också innehåller året 1977, är skrivna av David
Peace.Bakgrunden är den långa jakten på the Yorkshire Ripper under 70- och början av 80-talet. Men den är mer en kuliss än själva handlingen, som i stället rör sig runt poliskorruption. ”The evil twin of Life of Mars” skrev The Guardian när filmerna släpptes i England. De har en fin gråmurrig tidsatmosfär och en sorts märklig skönhet i bilderna trots att det är engelsk crime noir, modell nattsvart. Filmerna avslutas ändå med en renande upplösning, vilket inte kan sägas om Peaces böcker som totalt saknar katharsis. Där finns bara förövare och offer och ingen befrielse. Böckerna är inte översatta till svenska, men läs dem gärna, eller snarare be biblioteket köpa in dem! De utgör en absorberande läsning. Peaces repetitiva stil, som kan vara tröttsam ibland, skapar en otroligt suggestiv stämning som man bara inte skakar av sig så lätt. Jag förstår också att boken med titeln ”1977” inte blev filmad. Den är verkligen skruvad intill det omöjligas gräns. Om man skall jämföra Peace med någon är det möjligen James Ellroy, även om de båda befinner sig på olika planeter.
En sak är säker, både när det gäller filmerna och böckerna. Någon kulturturism till Yorkshire a la Wallander lär det inte bli. Vem vill resa till fucking Leeds efter att ha sett filmerna eller läst böckerna? All heder dock åt Yorkshire Screen Fund som har medverkat till att producera filmerna. Det är rätt befriande att kultur inte alltid måste leda till något annat, som t ex ökade besökstal på restauranterna.
Höjdpunkt bokfestivalen 2010
Jag hade velat lyssna på Kristian Lundberg, men han kom inte. Jag hade velat lyssna på Ann Heberlein, men jag hann inte. Jag hörde dock av vänner att hon hade varit bra. Men jag skrattade, liksom för övrigt hela teatersalongen, gott åt 123 Schtunks version av Shakespeares liv.
En kulturupplevelse i Kristianstad under 2010 som var utöver det vanligaDet får definitivt bli finlandssvenska Teater Quilts och Teater Mestolas uppsättning av Molieres ”Misantropen” på logen i Yngsjö. Det var fysiskt, det var fräckt, det var fyndigt och det hade en magnifik avslutning som inte ens Theatre Du Soleil hade behövt skämmas över. Tänk er dragshownummer och sketcher om Jörn Donner varvat med Molieres elaka och eleganta ordvändningar. Missa dem inte sommaren 2011, då de sätter upp ”MacBeth”!
Kulturupplevelse att se fram emot i Kristianstad 2011
Det finns många stora och spännande evenemang nästa år. Det är bara att välja och vraka. Själv har jag föresatt mig att försöka ta mig till Maglehemsfestivalen, en gratismusikfestival som blandar musik, poesi och konst. Elsa Hernbrandt och Niklas Blomdahl heter personerna som ligger bakom Jag gillar deras avslappnade laid backattityd till detta med festivaler. Jag tror helt enkelt på dom!
Ett julklappstips
Årets Man Bookerprisvinnare, Howard Jacobsons ”The Finkler Question” är tyvärr inte
översatt än, men det är en riktigt bra bok. Det är vuxen läsning om livets väsentligheter, vilket kan behövas under julens infantilisering av oss alla. Roligt och rörande om vänskap, förlust, sex och åldrande mot en bakgrund av det judiska och vad det egentligen är och betyder. Och så är den späckad av minnesvärda formuleringar.
Böckerna av David Peace finns nu på biblioteket, så det är bara att gå in i bibliotekskatalogen och lägga en reservation!
SvaraRadera