Hemligheten i deras ögon

1974 våldtogs och mördades en ung kvinna i sitt hem i Buenos Aires. Brottet hemsöker fortfarande den dåvarande utredaren Benjamín Esposito. Nu, 20 år senare, är han pensionär och försöker skriva en roman om händelsen för att få ett avslut. Men när han hela tiden trasslar in sig i berättelsen tar han kontakt med sin dåvarande chef, den vackra Irene Menéndez Hastings, för att försöka förstå vad som hände och även reda ut sina känslor för henne.

Den här filmen har något för de flesta smakriktningar: den har inslag av thriller, (kärleks)drama, komedi och har dessutom snyggt foto och härliga 70-talsrekvisita. Den ställer frågor om skuld och försoning, om att överge sina drömmar eller hålla fast vid dem och har den politiska fonden av Argentina på 1970-talet. Regissören Juan José Campanella växte upp i Buenos Aires men har numera sin bas i USA där han bl.a. är känd för TV-serier som House och Law & Order. ”Hemligheten i deras ögon” vann dessutom en Oscar för bästa utländska film. Svenska Dagbladets Hynek Pallas för i sin recension över filmen ett roligt resonemang om vi bedömer filmer annorlunda ju fler flygmil som ligger mellan oss och filmberättelsen (läs vidare här).

En annan film med många flygmil som jag såg för ungefär ett år sedan och blev mycket fäst vid är den mexikanska ”La Zona” av Rodrigo Plá. Men trots det geografiska avståndet till oss i Sverige, känns resonemanget inte helt främmande (Torbjörn Flygt tar till exempel upp det i sin roman ”Verkan”). Det handlar om så kallade gated communities, kameraövervakade bostadsområden för de rika och kända (för att stänga ute det våld och de inbrott som existerar i det övriga samhället). I filmen sätts det hela på sin spets när en reklamskylt under ett åskväder trillar mot muren och bildar en stege in till zonen för tre tonårspojkar som lever i slummen. Deras stöldförsök slutar med dödsfall och när polisen ska utreda har medborgargardet sopat liken under mattan. Återigen en dramathriller med många tänkvärda sentenser.