Barcelona - inte bara fotboll

Barca vann spanska ligan igår. Konkurrensen var stenhård men till slut vann man med tre poäng till godo till Real Madrid. Grattis!

Men Barcelona är faktiskt mer än bara ett fotbollslag, det är en stad också om nu någon skulle ha missat det, och det är en stad med fina litterära traditioner. Det finns naturligtvis en uppsjö med barcelonalitteratur och ska man resa till Kataloniens huvudstad så finns det vid sidan av den obligatoriska guideboken en hel del spännande skönlitteratur där staden har mer eller mindre framträdande plats.
Till de stora Barcelonaromanerna hör Luis Goytisolos Återsken som kvalar in bland de riktigt tunga modernistiska romanerna som man dessutom lär kunna använda som kartbok till staden.
Romanen speglar stadens utveckling under åren 1935-60. Huvudpersonen växer upp i en borgerlig familj och man får följa hans skolgång och militärtjänst samt hans politiska engagemang för det då underjordiska kommunistpartiet. Romanen är den första av fyra delar och tyvärr den enda som finns översatt.
Om tegelstensformatet avskräcker kan man med fördel vända sig till den mer sparsmakade Mercè Rodoreda (1909 -1983). Diamanttorget är mycket karaktäristisk för Rodoredas prosa. Det är berättelsen om en ung kvinna, Natàlia, som utifrån sitt ganska begränsade perspektiv iakttar livet och liksom låter det hända henne. Från en skyddad tillvaro som familjeflicka kastas hon ut i livet då hon träffar sin blivande man Quimet på en dans på Diamanttorget i Barcelona. Quimet är en ung snickare, fantast och drömmare. Bredvid den beskedliga Natàlia framstår han som en vildhjärna. Hon konstaterar i en bisats att hennes mamma aldrig hade berättat för henne hur män var. Natàlia föder två barn, Quimet drar ut för att försvara staden mot de anstormande falangisterna, det är inbördeskrigets tid, vilket till en början bara märks indirekt. Tillvaron blir dock allt svårare, det blir ont om mat, Quimet rapporteras vara död. Sorgen och umbäranden skildras i samma nyktra, torra prosa som förut. Aldrig ett ord för mycket hos Rodoreda, hennes blick för detaljer är enastående.
Rodoreda gick i landsflykt under Francotiden och levde i större delen av sitt liv en undanskymd tillvaro i Schweiz. Först vid Francos död 1979 kunde hon återvända och upptäckte att hon, sömmerskan från Genève, var en litterär celebritet i sin hemstad.

Har man mer udda preferenser kan man leta rätt på den franske författaren André Pieyre de Mandiargues roman Tornet som fick Goncourtpriset 1967. En smått surrealistisk roman som beskriver Barcelonas skuggsidor, Barrio Gotico som det såg ut på 60-talet med dess myller av barer, bordeller och skumma gränder. Huvudpersonen, fransmannen Sigismond, befinner sig i staden på någon sorts affärsresa men han finner sig alltmer uppslukad av turistens slumpvisa flanerande i en stad fylld av förbjudna lockelser, frikopplad från vardagens krav och hela tiden med ett oöppnat brev som ligger som en tickande bomb hemma på hotellrummet…