Anna von Hausswolff

Det känns nästan hopplöst att försöka skriva någonting om Anna von Hausswolff och hennes debutalbum "Singing from the Grave". Orden räcker liksom inte till för att beskriva den här musiken, och uttryck som "överjordiskt vackert" och "himlastormande" - som jag brukar slänga omkring mig - känns mest som klichéer. Till slut vill man bara säga, men LYSSNA då!

Det sa jag till en del vänner på en internationell mailinglista och det är nästan så att jag ångrar det idag. Sen dess får jag dagligen brev från hela världen, alla med samma undran: Kan du berätta mer om Anna von Hausswolff? Men jag vet ju så gott som ingenting om henne! Jag vet att hon är 23 år gammal och bor i Göteborg. Studerar till arkitekt, men det lär hon nog lägga på hyllan ett tag nu. Hon spelar piano och orgel och sjunger med en stor och stark stämma som ibland tycks upphäva naturlagarna. Men beskriva hennes musik kan jag inte.

Det får bli referenser. Lite Kate Bush kan man höra här och där, särskilt i jättelika "Pills". Lite Diamanda Galas, kanske. Definitivt lite Antony and the Johnsons. Och lite tänker man väl på vår egen Frida Hyvönen ibland. Men framför allt är Anna helt och hållet sin egen. Obeskrivbar. Klicka rubriken här ovan och LYSSNA! Och när du har lyssnat dig igenom MySpace-sidan kan du fortsätta här med låten "Track of Time" som är något av det mest storslagna jag har hört på bra länge. Soft piano och en orgel så förvriden av distortion att den svider i själen. Kanske är det inte ens en orgel. Kan musik göra ont? Ack ja. Skruva upp volymen och känn efter själv!