torsdag 27 juni 2013

Olika och läsvärda

Jag har läst två väldigt olika böcker som jag gillade och när det var dags att skriva en recension om en bok kunde jag inte välja mellan dem. Så istället för en, blev det två korta recensioner.

"Saker som min sambo och jag tyckte olika om" av Sabina Strand var en annorlunda, rolig och ändå gripande historia. Sabinas sambo gjorde slut genom ett telefonsamtal två månader efter att de flyttat samman och han kunde inte förstå vad de hade att prata om (förutom det rent praktiska), eftersom det nu var slut. Hon däremot hade ett behov av att försöka förstå vad som hade hänt och hur det kunde bli som det blev. Det gjorde hon inte bara genom att prata med släkt och vänner, utan också genom en blogg som sedan blev denna bok. Den är förutom att vara underhållande, en hjälp för alla som någonsin träffat en manipulativ och självisk man eller som har haft en närstående som gjort det.

"Den besynnerliga händelsen med hunden om natten" av Mark Haddon är helt annorlunda. Det är en skönlitterär bok som är skriven ur 15-åriga Christophers perspektiv. Han har en lindrig form av autism och boken handlar om hans liv och hur han försöker skapa förståelse av en värld som är både främmande och stundtals skrämmande. Boken börjar med att en grannes hund dödas och Christopher som gillar Sherlock Holmes bestämmer sig för att lösa mysteriet. Trots det handlar boken mindre om det mysteriet och mer om hur han försöker hantera och bringa klarhet i andra människor och deras handlingar, något som för honom är ett stort mysterium.

Helena Bengtsson

onsdag 26 juni 2013

Poesi i kvadrat

Wislawa Szymborska: Här
Ella i himlen
Hon bad till Gud
bad Honom innerligt
att han skulle göra henne
till en vit lycklig flicka.
Men om det nu är för sent att ändra så mycket
så titta åtminstone, snälla Gud, på hur mycket jag väger
och ta bort minst hälften av mig.
Men Herren Gud sade: Nej.
Han lade bara handen över hennes hjärta,
såg ner i halsen på henne, strök henne över huvudet.
Men när du är färdig med allting, sade han,
ska du bereda mig glädjen att komma upp till mig,
du min svarta tröst, du min sjungande kloss.

Gunnar Ekelöf: Samlade dikter
När man kommit så långt

När man kommit så långt som jag i meningslöshet
är vart ord åter intressant:
Fynd i myllan
som man vänder med en arkeologisk spade:
Det lilla ordet du
kanske en glaspärla
som en gång hängt om halsen på någon
Det stora ordet jag
kanske en flintskärva
med vilken någon i sin tandlöshet skrapat sitt sega
kött

Karin Boye: Samlade dikter
Den vägen är smal
Den vägen är smal, som två har att gå,
omänskligt smal, kan det tyckas ibland,
och är väl en människas väg ändå.

Ur det begravdas urtidsslam
reser sig vidunder, väckta av värmen,
och spärrar vägen där du vill fram.

Ingen flykt kan göra dig fri.
De öter på nytt vid nya vägar.
Du har inget val. Du måste förbi.

Edith Södergran: Dikter
Farliga drömmar
Gå icke alltför nära dina drömmar:
de äro rök och de kunna förskinngras -
de äro farliga och kunna bestå.

Har du skådat dina drömmar i ögonen:
de äro sjuka och förstår ingenting -
de hava endast sina egna tankar.

Gå icke alltför nära dina drömmar:
de äro en osanning, de borde gå -
de äro ett vansinne, de vilja stanna.

måndag 24 juni 2013

New Delhi-Borås

I New Delhi-Borås av Per J Andersson berättas den osannolika berättelsens om indiern som cyklade till kärleken i Sverige. Pikej föds som oberörbar i Indien och får stå ut med att bli behandlad sämre än ett djur. Det enda som får honom att behålla livslusten är att astrologen spår att han ska gifta sig med en flicka som inte kommer från Indien. Hon ska vara musikalisk, äga djungel och vara född i oxens tecken. Han kommer inte behöva leta upp henne utan hon kommer att leta upp honom. Efter att ha kämpat sig genom skolan får han ett stipendium och börjar på en konstskola i New Delhi. Där gör han sig ett namn som porträttmålare och hans skicklighet öppnar många dörrar både i Indien och senare i livet. Det är som porträttmålare han träffar Lotta från Borås när hon reser runt i Indien.  Kär och olycklig av längtan börjar han cykla mot Borås för att få träffa henne igen.

Redan nu kanske ni tycker att detta är en nästan är outhärdligt sockersöt kärlekshistoria. Boken innehåller dock mycket mer än en söt kärlekshistoria. En stor del av boken handlar om Indiens kastsystem och om hur det är att leva som oberörbar och utfattig. Pikej är en helt oemotståndlig personlighet som gör boken till en riktig charmig sommarläsning. Det som jag saknar är att Lotta förblir ganska anonym. Henne får du inte veta speciellt mycket om. Jag skulle ha velat veta mer om vad hon tänkte när en kille hon träffar på semestern plötsligt börjar cykla mot Borås.


fredag 21 juni 2013

Indians


It was in the early 1980s that I fell in love with Tony Hillerman. The first book I read was Listening Woman (1978) which I read in Swedish [Kvinnan som lyssnade1979]. My wife caught sight of the title on my nightstand and wondered if I was trying to tell her something. I was not. It’s a good story starring Navajo tribal policeman, Joe Leaphorn.  Joe is well into middle age, acclimatised to white society, a bit estranged from his Navajo roots. His wife is dead and he is not really looking forward to retirement. I doubt that all of this comes up in Listening Woman; you follow Joe’s progress through the whole series of books – 18 in English, 10 translated into Swedish.

In this book Leaphorn investigates the brutal murders of a teenage girl and an old man. A blind Navajo seer – the listening woman – talks about witches. Witches are often male in Navajo culture and always bad. They recur in several books. Joe doesn’t believe in the supernatural, but when the people around you do, it is unwise to disregard their beliefs.

Hillerman was a journalist and his language is ok but he can be read in translation without losing much. His plots and storytelling, though, are brilliant and his characters vivid. Rereading the first book in the series, The Blessing Way, 1970 [Välsignelsens väg 1996] it’s easy to see that Hillerman was unsure of his adopted culture and Leaphorn himself is less clearly defined. As Hillerman became surer of the Navajo Way he gave Leaphorn a younger colleague, Jim Chee, a much more traditional Navajo, who trains to become a “singer” one who can perform the days long rituals which restore peace and harmony to those who have lost them. This is difficult to combine with police work. And the agnostic Leaphorn does not make things easier.

A good deal of the joy of Hillerman – besides a riveting mystery – is the revelation of the Navajo way of life and sense – as well as of Pueblo and Zuni cultures. The setting too is stark; the great Southwest; desert, table top mountains, deep canyons and ancient ruins. And Joe is sad, but not depressed.  He works hard, thinks clearly and does not back down from danger.

Hillerman is also really good at showing us the inner workings of the minds of killers!

Michael Bafford

onsdag 19 juni 2013

Tyst kunskap och högljudda protester

Det är lite högljutt på Kristianstad Stadsbibliotek just nu, våra fönster blir reparerade. Vi hoppas att det inte tar längre tid än två veckor och beklagar oljudet.

Whistle blower - visselblåsare - en som bryter tystnaden kring ett ämne, som tidigare varit tabu eller hemligt.

Om tystnad
Michael Polanyi: Den tysta dimensionen
Lizi Doron: Min mors tystnad (roman)
Bryt tystnaden!
Merethe Lindström: Dagar i tystnadens historia (roman)
Spradley: Genom en mur av tystnad
Brooks Van Wyck: Helen Keller
Richard Dimbleby: Kommunikation är mer än ord

Klassifikationen för tystnad är Bra.(sic!)

Om oljud och andra ljud
Anders Mildner: Koltrasten som trodde att den var en ambulans
Sara Maitland: En bok av tystnad
Svenska ljudlandskap
Ingvar Ekdahl: Bullerproblem
Storstädernas miljö
Sune Nilsson: Tinnitus

Klassifikationen för auditiv perception är Dodbd, ljudisolering Ppbcd, ljudeffekter Ika.

Om högljudda protester
Stephane Hessel: Säg ifrån!
Engell-Nielsen: Icke-våld
Per Herngren: Civil olydnad
Naomi Klein: Stängsel och öppningar
Mohammad Fazlhashemi: Den arabiska våren
Varför Taksim inte är Tahrir
Demonstrationer i Brasilien

tisdag 18 juni 2013

Midsommar

Midsommarfirandet närmar sig med stormsteg och som vanligt är den stora frågan om det för en gång skull går att dansa runt midsommarstången i tunn sommarklänning eller om det, som vanligt är mer lämpligt att ha gummistövlar och paraply. Tyvärr verkar väderleksprognoserna luta åt att det blir som vanligt , det vill säga, regn.
Midsomamrfirandet är en typsik svensk tradition och ursprung och hur seden har utvecklats kan man läsa om i Jan-Öjvind Swahns Svenska traditioner eller på Nordiska museets hemsida.
Där står bland annat om seden att plocka sju (eller nio) sorters blommor och sova med dem under huvudkudden för att om möjligt få veta vem som ska bli ens blivande fästman. Jag tror inte att det är så många unga flickor som gör detta idag, men minns kapitlet "När det är midsommar i Bullerbyn" i Astrid Lindgrens Bara roligt i Bullerbyn då Lisa, Anna och Britta plockar sina blommor och försöker vara tysta för att drömmen ska slå in. De blir hela tiden störda av pojkarna som försöker locka dem till skratt och naturligtvis blir sömnen drömlös. Allt är så klart pojkarnas fel!

torsdag 13 juni 2013

Tinas bibel

Tina Nordström är tillbaka med en riktig tungviktare, i alla fall om man ser till omfånget. Hennes nya kokbok är 383 sidor tjock och sprängfylld med recept och läckra bilder. Min vana trogen slog jag upp det sista kapitlet först, det som handlar om efterrätter och kakor. Jag fastnade direkt för receptet på Glace au four som är en glasstårta gjord på marängbottnar, krossad daim, vaniljglass och jordgubbssorbet. Som avslutning täcks hela skapelsen med en marängtopping.

Recepten varvas med ett antal kapitel som heter ”Tänk som Tina”, där hon delar med sig av goda råd och tips. En del roliga episoder finns också med, t.ex. den som inträffade i SVT-huset i Göteborg. I väntan på själva inspelningen passade hon på att provlaga i ett pyttekök på nedre plan. Hon hade precis dragit igång spisen för att smälta socker till en karamell, då det knackade på dörren. Utanför stod tjugo förskolebarn och en av lärarna undrade om de fick ta kort på henne tillsammans med barnen. Tina poserade glatt och glömde helt bort att det stod karamell på spisen! När hon kom tillbaka var karamellen svart och varm som lava och brandvarnaren tjöt för fullt. För att få tyst på den gjorde hon som hon brukade göra hemma, hon hoppade upp och smashade ner den i golvet. Sedan började hon om från början med karamellen. När den var klar knackade det på dörren igen. När hon öppnade stod där fem rökdykare iklädda mask och med tuber och slangar överallt. –Vet du om att hela huset är utrymt? Det står 300 pers på parkeringen och alla radiosändningar är avbrutna! Allt detta för en bränd karamell, som alltså blev väldigt dyr…