torsdag 13 januari 2011

”Because it is there”

Så svarade George Leigh Mallory på frågan om varför han ville bestiga Mount Everest. Jeffrey Archers ”Drömmen om Everest” är inspirerad av Mallorys liv. En spännande berättelse om mannen som var den förste som bestigit världens högsta berg. Eller gjorde han aldrig det? Mallory var prästsonen som hade klättring i blodet. Han studerade historia och tog arbete som lärare. Han gifte sig med sin stora kärlek, Ruth, och de fick 3 barn. Men det är hans andra stora kärlek, bergsbestigning, som upptar den största delen i boken.

Efter att Scott hade blivit snuvad på första platsen i kapplöpningen mot sydpolen var det viktigt för Kungliga geografiska sällskapet att placera en engelsman på världens tak. Mallory valdes som klätterledare och 1922 var den brittiska expeditionen på plats vid det 8 848 meter höga berget. Men vädret var dåligt och förutsättningarna fruktansvärda, de kunde bara vänta på att det skulle spricka upp. Så blev det plötsligt klart väder och Mallory bestämde sig för att göra ett toppförsök. De kom inte långt förrän en lavin svepte fram och 7 av de inhyrda sherporna omkom. En tragedi som Mallory aldrig kom över och han lovade att aldrig mer sätta sin fot på berget. Men han blev övertalad att göra ett sista försök och 1924 befann han sig åter vid foten av Everest. Mallory hade lovat sin hustru att när han nådde toppen skulle han lämna fotot av henne som han alltid bar med sig. Den 8 juni gav sig Mallory och den unge Andrew Irvine sig iväg för ett sista toppförsök. En klätterkollega såg två små figurer avteckna sig mot horisonten ungefär 180 meter från toppen innan de försvann in i ett dimmoln. Vad som sedan hände är bara spekulationer och Jeffrey Archer har sin version. Det råder dock inga tvivel om att båda dog, men hade de nått toppen innan dess? Det skulle dröja till 1953 innan en viss Edmund Hillary lyckades ta sig ända upp och ner igen.
1999 hittades Mallorys välbevarade kropp högt uppe på berget. I hans plånbok fanns bl.a. brev och anteckningar men inget fotografi av Ruth.

onsdag 12 januari 2011

Englund versus Ranelid

Björn Ranelid har, enligt 10-årsfirande Wikipedia, gett ut 24 böcker och fått 7 priser, Peter Englund har gett ut 12 romaner och en doktorsavhandling samt vunnit 9 priser.

Alex författarlexikon, betaldatabas och således en trovärdigare källa (?) säger något annat. De uppdaterade sina sidor om Ranelid 2007, sidorna om Englund 2010.

Som alltid: vem säger vad, när, om vem, till vem och i vilket syfte? Vem meddelar informationen? Ven är målgrupp?

Vem tror du "vinner"? Eller har vi två förlorare?

tisdag 11 januari 2011

Glasser

I julhelgen flyttade det in en ängel i min stereo. Hon heter Cameron Mesirow men kallar sig Glasser. Hon kommer från Los Angeles men har jobbat i studio även i Sverige och hennes röst och musik är besläktad med Bat for Lashes, Fever Ray, Björk, Florence + the Machine och Zola Jesus (höstskivan med den sistnämnda artisten har precis anlänt till biblioteket: låna!). Musiken på Glassers skiva ”Ring” blandar världsmusik med popkultur och är rytmisk, drömsk, elektronisk, mörk, men i ärlighetens namn hade jag kunnat lyssna på sången a cappella (och det vill inte säga lite). ”Ring” hamnade även på Sonics lista över de 25 bästa albumen för 2010.

”Apply” trummar igång skivan med en intensitet som gör att jag inte kan låta bli att undra om hennes pappa från Blue Man Group (!) fick ha ett finger, eller en hel trumpinne, med på skivan. Men inte mig emot! Trummor kan man sällan få för mycket av. På några av de andra spåren gör hon blixtvisit i Asien eller Afrika, och ibland hör man en omotiverad saxofon som för tankarna till Menomena. Varje ny låt utplånar minnet av den förra när jag lyssnar, den som är igång just nu är störst och härligast. Ända till ”Mirrorage” intar stereon. De spröda klingande klockorna för tankarna till Dead Can Dance och oh, vad bra det är! Lyssna själv här:




Det finns tillfälle att få uppleva fenomenet Glasser live inom kort. Onsdagen den 2 februari kommer hon nämligen till Babel i Malmö.

För den som är listnörd och vill kolla in Soniclistan, så är de 25 favoriterna här (de flesta finns att låna på biblioteket som synes):

1. Håkan Hellström - 2 steg från Paradise
2. The Radio Dept. - Clinging to a Scheme
3. Anna von Hausswolff - Singing From the Grave
4. Midlake - The Courage of Others
5. Merle Haggard - I Am What I Am
6. Teenage Fanclub - Shadows
7. Phosphorescent - Here's To Taking It Easy
8. Beach House - Teen Dream
9. Arcade Fire - The Suburbs
10. Ariel Pink's Haunted Graffiti - Before Today
11. The National - High Violet
12. Big Boi - Sir Lucious Left Foot: The Son of Chico Dusty
13. First Aid Kit - The Big Black & the Blue
14. Tracey Thorn - Love and Its Opposite
15. Sade - Soldier of Love
16. Robyn - Body Talk pt. 1
17. Steve Mason - Boys Outside
18. The-Dream - Love King
19. Glasser - Ring
20. Roky Erickson/Okkervil River - True Love Cast Out All Evil
21. Lloyd Cole - Broken Record
22. Säkert! - Facit
23. The Drums - The Drums
24. Caribou - Swim
25. Salem - King Night

fredag 7 januari 2011

Grattis, August


Dagens namn är August, som i August Strindberg. Grattis, misogyne August!
Hans verk finns i alla tillgängliga format: böcker, noveller, pjäser, filmer, diktsamlingar, serier, inlästa böcker, artiklar, biografier, avhandlingar, brev...

Nationalupplagan av hans samlade verk hittar du på Stockholms universitet.
Läs några av hans böcker via Projekt Runeberg eller Project Gutenberg, eller låna några av bibliotekets 263 exemplar!

Ett halvt ark papper

Sista flyttningslasset hade gått; hyresgästen, en ung man med sorgflor på hatten, vandrade ännu en gång genom våningen för att se om han glömt något. -- Nej, han hade icke glömt något, absolut ingenting; och så gick han ut, i tamburen, fast besluten att icke mer tänka på det han upplevat i denna våning. Men se, i tamburen, invid telefonen, satt ett halvt ark papper fastnubbat; och det var fullskrivet med flera stilar, somt redigt med bläck, annat klottrat med blyerts eller rödpenna. Där stod det, hela denna vackra historia, som avspelats på den korta tiden av två år; allt han ville glömma stod där; ett stycke mänskoliv på ett halvt ark papper.

Han tog ner arket; det var sådant där solgult konceptpapper, som det lyser av. Han lade det på salskakelugnens kappa, och lutad över detsamma läste han. Först stod hennes namn: Alice, det vackraste namn han då visste, därför att det var hans fästmös. Och numret -- 15 11. Det såg ut som ett psalmnummer i kyrkan. Därpå stod: Banken. Det var hans arbete, det heliga arbetet, som gav brödet, hemmet och makan, grunden till existensen. Men det var överstruket! Ty banken hade störtat, men han hade räddats över på en annan bank, dock efter en kort tid av mycken oro.

Så kom det. Blomsterhandeln och hyrkusken. Det var förlovningen, då han hade fickan full av pängar.

Därpå: möbelhandlarn, tapetserarn: han sätter bo. Expressbyrån: de flytta in.

Operans biljettkontor: 50 50. De äro nygifta och gå på Operan om söndagarne. Deras bästa stunder då de själva sitta tysta, och råkas i skönhet och harmoni i sagolandet på andra sidan ridån.

Här följer ett mansnamn, som är överstruket. Det var en vän, som nått en viss höjd i samhället, men som icke kunde bära lyckan, utan föll, ohjälpligt, och måste resa långt bort. Så bräckligt är det!

Här synes något nytt ha inträtt i makarnes liv. Det står, med en fruntimmershand, och blyertspenna: "Frun". Vilken fru? -- Jo, den med den stora kappan och det vänliga deltagande ansiktet, som kommer så tyst, och aldrig går genom salen, utan tar korridorvägen till sängkammaren.

Under hennes namn står Doktor L.

För första gången dyker här upp namnet på en släkting . Det står "Mamma". Det är svärmodren, som diskret hållit sig undan för att icke störa de nygifta, men nu påkallas i nödens stund, och kommer med glädje, efter som hon behövs.

Här börjar ett stort klotter med blått och rött. Kommissionskontoret: jungfrun har flyttat, eller skall en ny anställas. Apoteket. Hm! Det mörknar! Mejeribolaget. Här rekvireras mjölk, tuberkelfri.

Kryddbon, slaktarn etc. Huset börjar skötas per telefon; då är husmodren icke på sin plats. Nej. Ty hon ligger till sängs.

Det som sedan följde kunde han icke läsa, ty det börjar skymma för hans ögon, som det måtte göra för den drunknande på havet, när han skall se igenom salt vatten. Men där stod: Begravningsbyrån. Det talar ju nog! -- En större och en mindre, underförstått: kista. Och i parentes var skrivet: av stoft.

Sedan stod där intet mer! Stoft slutade det med ; och det gör det.

Men han tog solpapperet, kysste det och lade det i sin bröstficka.

På två minuter hade han genomlevat två år av sitt liv.

Han var icke böjd, när han gick ut; han bar tvärtom sitt huvud högt, som en lycklig och stolt människa, ty han kände att han dock ägt det skönaste. Hur många arma, som aldrig fått det!

onsdag 5 januari 2011

Året som gick

Så här års hör det till traditionen att våra medier fylls av listor och krönikor av alla de möjliga slag som summerar året som gått. Det kan vara ganska intressant att ta del av dessa, men det som jag kan tycka är mest intressant är hur snabbt man glömmer bort vissa under året gångna händelser som för en tid sedan tycktes så viktiga. Att göra avtryck i vår samtid förefaller vara mycket lättare än att permanenta detta för framtiden. Jag tänker inte ge på mig på att presentera en egenhändigt ihopknåpad lista eller krönika här, men vill göra några utdrag från DN´s sammanställning Så var kulturåret 2010, här med fokus på bok, press och bibliotek:

- Den finska författaren Sofi Oksanen får Nordiska rådets litteraturpris 2010 för romanen Utrensning som utspelar sig i Estland.
- Högerextrema tidningen Nationell idag får presstöd på 2,3 miljoner. Detta utlyser en hård diskussion om vilka som ska få stöd. Senare under året presenterar regeringen en indragning av tidskriftsstödet. Protesterna mot detta växer. Oppositionen hävdar att syftet är politiskt och att det är de samhällsorienterade, intellektuella tidskrifterna som kommer att förlora på förslaget.
- 2010 års pressfrihetspris går till den colombianska journalisten Claudia Julieta Duque för att hon ”trots hot och förföljelse sökt och berättat sanningen om korruption och maktfullkomlighet i sitt hemland”.
- Stieg Larssons Millenniumtrilogi erövrar världen.
- Under september tilldrar sig som vanligt Bokmässan i Göteborg, denna gång med Afrikatema. Ett 70-tal författare och gäster från kontinenten bidrar till flera hundra programpunkter i den största temasatsningen någonsin.
- Mario Vargas Llosa heter den peruanske författare som tilldelas Nobelpriset i litteratur.
- Under årets sista månader var det stora samtalsämnet boken om kungen Carl XVI Gustaf : den ofrivillige monarken av författarna Thomas Sjöberg, Deanne Rauscher och Tove Meyer. Kungens egen kommentar av boken blir till sist att det är dags att ”vända blad”.
- Karl Ove Knausgårds bok Min kamp blir väldigt uppmärksammad och författaren hyllad.
- Augustpriset för årets svenska skönlitterära bok går till Sigrid Combüchen för romanen Spill. Fackbokspriset får Yvonne Hirdman för Den röda grevinnan och barn- och ungdomsbokspriset ges till Jenny Jägerfeld för Här ligger jag och blöder. Det lilla Augustpriset tilldelasChrister El-Mochantaf för "Kalla hjärtans dag".
- Nacka säljer ut sina bibliotek.

tisdag 4 januari 2011

Trettondagen

Varför firas egentligen trettondagen? Jag har inte funderat så mycket över det, men haft någon svag aning om att det hade med de tre vise männen att göra och att det var tretton dagar efter jul. För två år sedan tillbringade jag veckorna kring det nya året i Argentina och fick där uppleva att ungdomar utklädda till de tre vise männen gick omkring på gatorna och delade ut gåvor till barn. Detta var nytt för mig och kändes lite mäkligt, precis som allt julpyntet mitt i sommarvärmen, men det gjorde mig nyfiken. Jag har nu läst på lite och konstaterat att det genom tiderna funnits flera olika orsaker till friandet av denna helg, men att många av dessa hänger ihop med varandra. Läs mer på Nordiska museets hemsida eller firajul.nu.
Det är under alla omständigheter den sista extraledigheten på ett tag, så har du möjlighet, så passa på att ta det lugnt och ladda upp inför det nya arbetsåret.

måndag 3 januari 2011

Beate Grimsrud - En dåre fri


Beate Grimsrud är en imponerande författare. Att hon är dyslektiker med grovt synfel har inte stoppat henne – berättelserna kom redan i barndomen till Beate och hon fick tidigt hjälp att skiva ner dem av sina syskon. Och beate har tagit till sig den stora litteraturen genom ljud- och talböcker. Det berättade hon bland annat när jag lyssnade till henne på en författarafton i Borås, en höstkväll för många år sedan. Det var en otroligt inspirerande kväll där Beate Grimsrud förmedlade sin övertygelse- att i stort sett allting är möjligt, det man vill kan man - bara man kämpar tillräckligt hårt.

När jag läser Beate Grimsruds nyaste roman En dåre fri känner jag igen - från tidigare romaner jag läst av henne – den där glöden och det fantastiska språket i Beates skrivande. ”En dåre fri” handlar om ett psykiskt tillstånd, om psykoser som utvecklar sig till vad man får anta en sorts schizofreni. Huvudpersonen är Eli Larsen som redan tidigt under sin uppväxt i Norge lider av psykiska störningar. Hon hör röster i sitt huvud som säger till Eli vad hon ska göra - Emil, Espen och den aggressive Erik. Senare i livet tar också prins Eugen plats i huvudet. När Eli är 21 flyttar hon till Sverige och börjar på skrivarskola på en folkhögskola. Strax därefter blir hon tvångsinlagd på mentalinstitution, och åker in och ut därifrån under sex års tid, under en period då läsaren får följa kampen mellan en stark kreativitet mot en undergivenhet av sin sjukdom, med bältesläggningar och tung medicinering. Det är en bok om att befinna sig i olika verkligheter och tidvis ha begränsad kontroll över sitt liv. Det finns starka biografiska kopplingar mellan Eli Larsen och Beate Grimsrud själv, huvudpersonen i romanen är också författare och har givit ut flera romaner, skrivit dramatik och gjort flera filmer, samt gett ut barnböcker – precis som Beate.

"Beate Grimsrud, som hyllats och prisbelönats för sina tidigare verk, har här skrivit en förunderlig roman om psykisk sjukdom och konstnärskap, om hur en männi­skas längtan efter normalitet stöts mot hennes stolthet över sin originalitet och unika talang. Mer än ett inlägg i den ständigt pågående debatten om psykvården – som förvisso får sig en grundlig överhalning i romanen, komplett med iskallt byråkratiska utdrag från Elis patientjournal – är ”En dåre fri” ett försvarstal för den skapande individen, om rätten att leva utan att vara instängd i vare sig en könad kropp, en diagnos eller fastbältad i en säng.” (DN, 2010-09-06)

Beate Grimsrud är född 18 april 1963 i Norge, men sedan 1984 bor hon och arbetar i Sverige. Hon romandebuterade 1989 med novellsamlingen Det finns gränser för vad jag inte förstår. Därefter:

  • Continental heaven 1993
  • Jag smyger förbi en yxa 1999
  • Vad är det som finns i skogen barn? 2002
  • Har någon sett mig någon annanstans 2007
  • En dåre fri 2010

Samtliga dessa böcker finns på biblioteket i Kristianstad. Det gör också barnböckerna:

  • Alba möter Adam
  • Alba och Adam och alla klaskamraterna
  • Alba och Adam och hemliga språket
  • Alba och Adan spelar trädfotboll
  • Alba struntar i Adam
  • Dinosaurierna och de dansande träden
  • Dribbla, spark och spring!
  • Klara, färdiga, gå, PJONG!
  • Lydiga och den snabba killen
  • Lydia åker på sommarläger
  • Mammas besvär och kattaffär.1
  • Mammas besvär och kattaffär.2

Beate Grimsrud är för sin roman En dåre fri dubbelnominerad till Nordiska rådets Litteraturpris 2011, i Sverige och Norge. Vinnaren av litteraturpriset tillkännages den 12 april 2011.