Oscars

Som vi ju alla vet knep en svensk film årets Oscar för bästa dokumentär. Närmare bestämt Malik Bendjellouls Searching for sugar man (som finns att låna på biblioteket). Stoltheten spred sig i kroppen när nyheten basunerades ut, en svensk film får ju inte så ofta det här priset. Searching for sugar man är snygg, berättar en otrolig historia om en fantastisk musiker som ser häftig ut och lever ett sällsamt liv, en bra film på alla sätt och vis. Men hur svensk är den egentligen? Filmers nationalitet är något som diskuterats en del inom filmvetenskapen. Om vi ska gå och se en nigeriansk film på bio får vi såklart vissa förväntningar på filmen utifrån dess nationella kategorisering, kanske exotistiskt präglade tankar om att få ta del av en främmande och spännande kultur. Men ofta är det svårt att prata om en nationell filmkultur. Kulturen är fragmenterad, produktionen är multilateral, distributionen och receptionen ofta global. Och Searching for sugar man är väl ett typexempel på en sådan film. Är det någon förutom oss svenskar som upplever filmen som svensk? Den berättar inte om Sverige, är producerad av brittiska bolag (svenska bolag och finska YLE står dock som samproduktionsbolag i Svenskfilmdatabas), har turnerat jorden runt och skildrar en amerikansk musikers framgångar i Sydafrika. Och ändå, denna stolthetskänsla över att en svensk film vunnit en Oscar!

En annan Oscarsvinnare blev den kompromisslöse österrikaren ;) Michael Haneke som tog hem priset för bästa icke-engelskspråkiga film med Amour som ju också fick Guldpalmen i Cannes förra året. Men Haneke verkar just nu, trots alla priser, mest vara känd för den parodiska twitter-profil där upphovsmakarna skämtar en hel del på tyskbruten, internetslangig engelska. Absolut värt en titt.