Nikolai Groznis roman Wunderkind är en berättelse om uppror. Konstantin är 16 år och går på Musikskolan för begåvade barn i Sofia, Bulgarien. Det är några år innan muren faller och med den alla kommunistregimer i Öst. Konstantin är ett musikaliskt underbarn, en gudabenådad pianist som älskar Chopin. Livet är ett ändlöst övande vid flygeln och när han inte spelar lever han ut på vinden i skolan tillsammans med några andra på skolan som vägrar falla in i ledet. Där träffas de rebelliska eleverna, röker, krökar och har sex.
Det glappar mellan den statliga retoriken, livslusten och det personliga upproret. Statens hållning är att alla medborgare är lika. Så hur hanterar man dessa särpräglade talanger och begåvningar? Man både låtsas att de inte finns samtidigt som de drillas till att vinna internationella musiktävlingar.
Romanen är en svidande uppgörelse med ett schizofrent system. Men också en hyllning till musiken, till Bach och Chopin som är bra att ha i lurarna under läsningen. Uppenbarligen är boken självbiografisk. Här ett klipp från youtube.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar