Mördaren i folkhemmet

1959 är Olle Möller tveklöst Sveriges mest hatade person. Han sitter anhållen anklagad för mord på en ung tvåbarnsmamma och alla i hela landet är säkra på att han är en mördare. Vem är då Olle Möller och är han så skyldig som alla påstår? En del av svaren finns i Lena Ebervall och Per E Samuelsons senaste roman som heter "Mördaren i folkhemmet".

Berättelsen börjar i Stockholm 1939 då den tioåriga Gerd Johansson försvinner. 8 dagar senare hittas hennes kropp, hon har blivit våldtagen och strypt. Gerds kappa är full av hundhår och det finns även spår av juteväv. Detaljer som stämmer in på Olle Möller eftersom han fraktar potatis i jutesäckar och alltid har sin gamla schäferhund med sig. Möller börjar av någon anledning att ljuga och uppträda underligt och snart har någon tipsat polisen.

Bevisen mot Möller är svaga och rättegången mot honom kan inte beskrivas som rättvis. De som vittnar mot honom ifrågasätts aldrig medan de som ger Möller alibi utsätts för så pressade förhör att de till slut är beredda att säga det som åklagaren och domaren vill höra.

Möller, som hela tiden hävdar att han är oskyldig, döms till 10 års fängelse. Efter avtjänat straff får han börja om på nytt och lyckas starta en ny verksamhet. Men hans förflutna kommer alltid att ligga honom i fatet. När den femåriga Kerstin mördas i mitten av 50-talet är det Möller som blir misstänkt, bevis saknas dock. När en ung tvåbarnsmamma försvinner några år senare gör polisen allt för att binda Möller till brottet.

I takt med att de drygt 400 sidorna försvinner blir jag bara mer och mer förbannad. Bevisen talar för att Möller är oskyldig. Men vad hjälper det mot en poliskår som inte drar sig för att begrava bevis och vittnesmål som är till Möllers fördel.

De båda författarna är advokater och de har grävt i arkiv, läst polisutredningar och rättegångsprotokoll. Resultatet är den här lättöverskådliga och engagerande sannsagan som inte går att läsa utan att bli berörd av Möllers öde.