Att förlora sig själv

Kommer ni ihåg när den excentriske hyresvärden Mr. Balowski blev en psykopatisk yxmördare av att dricka en förgiftad coca-cola och resten av gänget i ”Hemma värst” låser in sig i ett rum och börjar sätta grejer för dörren för att sinka hans framfart? Rick kläcker den briljanta idén: “I know, let's put Neil's speaker in front of the door!” Neil blir upprörd: “Oh, not that speaker! Jimi Hendrix once pissed on that!” Tänk att ha en så åtråvärd trofé! Fast sen förra fredan har jag något bättre: Jeanette Wintersons självbiografiska ”Varför vara lycklig när du kan vara normal?” författarnersmulad med spettekaka! Hon var celeber gäst på Malmös Internationella författarscen och jag råkade stå först i kö till signeringen. Värdarna förärade henne den lokala delikatessen spettekaka som hon brutalt bröt i två stycken med sina bara händer. Jag kommer aldrig att avlägsna kakspåren.

Jeanette Winterson hade en uppväxt som inte liknar de flestas, med en mor som ständigt förberedde hushållet för domedagen. Under hela sin uppväxt utsattes hon för godtycklig bestraffning av en religiös, psykiskt labil adoptivmamma. Redan som 25-åring skrev författaren om dessa upplevelser i skönlitterär form i ”Det finns andra frukter än apelsiner”. Biografin går mer i moll, men med det sagt så är det ändå en rörande berättelse som är skriven med glimtar i båda ögonen. Det är befriande med en biografi utan hårdfakta där författaren istället resonerar kring vad som formar en identitet och om orden som räddning.

En annan, ännu kusligare, resa i människan psyke är filmen “Martha Marcy May Marlene” som gick på Filmstudion i lördags. Omskakande! Martha flyr från en sektliknande tillvaro på en gård i norra USA till sin äldre syster som hon inte sett på två år. Under vistelsen i systerns stora sommarhus gör sig åren på farmen påminda som påträngande vakendrömmar. Den skickligt castade John Hawkes ÄR den hjärntvättsutförande sektledaren Patrick i filmen. Han som döper om henne till Marcy May och på klassiskt manér både straffar och belönar henne. Scenerna från farmen kryper under skinnet på mig. Ändå är det sekvenserna från sommarhuset som gör mig mest frustrerad, eftersom systern och hennes man inte förstår eller lyckas ta reda på vad som hänt Martha och därför inte heller ger henne professionell avprogrammeringshjälp. Deras sterila lite själlösa tillvaro ter sig dessutom inte som ett fullgott alternativ till gemenskapen på gården. Men mer ska jag inte säga: se den!

Om du som jag tycker det är intressant att läsa om människor som söker sig till sekter så finns det många bra skönlitterära skildringar och intressant facklitteratur på biblioteket. Några av mina favoriter är: Charlotte Esséns ”Sektbarn : ett reportage om de utvalda för paradiset”, ” Manipulering pågår : avslöjande erfarenheter från före detta sektmedlemmar”, Peter Pohls ”Sektbarn” och den tidiga ”Guds robot” av Iben Melbye.