Den odödliga Henrietta Lacks

Kvinnan på det slitna fotografiet borde egentligen vara berömd. Hon har bidragit till några av de viktigaste framstegen inom läkekonsten som poliovaccinet, cellgiftsbehandlingar och kloning.

Hennes namn är Henrietta Lacks och första gången vetenskapsjournalisten Rebecca Skloot hörde talas om henne var på en biologilektion i slutet av 80-talet. Rebecca blev så nyfiken på den här okända kvinnan att hon har ägnat lång tid åt att gräva fram fakta för att kunna skriva om "Den odödliga Henrietta Lacks".

Berättelsen börjar 1951 i Baltimore, USA, där den fattiga Henrietta bor med sin man och 4 barn. När hon pga. smärtor tvingas uppsöka sjukhus konstaterar läkaren att hon har livmoderhalscancer. Under operationen passar läkaren på att ta ett vävnadsprov från tumören utan att informera Henrietta eller be om lov. Forskare hade under en längre tid samlat in vävnadsprover och sedan försökt odla cellerna i laboratorium utan att lyckas. Henriettas cancerceller, som döps till HeLa, blir världens första odödliga celler och de blir en sensation.

För Henrietta hjälper ingen behandling och hon blir snabbt sämre. Nya tumörer dyker upp nästan dagligen och hon har outhärdliga smärtor innan hon dör endast 31 år gammal. Men HeLa-cellerna lever och förökar sig på ett sätt som ingen hade sett tidigare. De kommer snart att finnas i laboratorier över hela världen, ge upphov till 3 Nobelpris och de kommer t.o.m. att få följa med till månen. Idag är de ovärderliga för forskningen och ett provrör kostar drygt 200 dollar. Trots det har den fattiga familjen Lacks aldrig fått ett öre i ersättning.

Det var länge sedan jag blev så tagen av en sann berättelse. Kanske har det att göra med att Rebecca Skloot skriver på ett så lättfattligt och engagerande sätt. Att det aldrig blir tråkigt eftersom hon växlar mellan att berätta om familjen Lacks och om HeLa-cellerna och forskningen. Eller så var det för att jag blev så gripen av Henrietta och familjen Lacks öden. Det här är en bok som jag kommer att minnas länge och som jag varmt kan rekommendera.