Om att läsa och skriva

Ord föll. De föll på ett sätt eller två:
som stammar eller lönnfrön. Nå, vad göra?

En skog av människor är svår att störa.

Dock krossar tonfall. Tystnad likaså.

Malte Persson: Underjorden, 2011

Böcker ska blänka som solar
och gnistra som tomtebloss.

Medan vi läser böckerna
läser böckerna oss.

Kan böckerna läsa människor?
Det kan de förstås!
Hur skulle de annars veta
allting om oss?

Lennart Hellsing: Mitt ABC, ur Första Läseboken 1983


Raymond Queneau: Stilövningar, 1947

På en fullsatt buss observerar berättaren hur en man anklagar en annan för att avsiktligt trängas. När en sittplats blir ledig sätter sig den förstnämnde mannen. Senare, i en annan del av staden, ser berättaren honom igen då han av en vän får rådet att sy i en knapp i överrocken. Detta är "handlingen" i den berättelse som här återges 99 gånger, på 99 olika sätt, i 99 olika stilar.

Sammansättningar
Sam-packadinärt stod jag platt-buss-formad på en lunchlutetiansk tidplats och grannade mig med en halsdragen flätremrunthattad snorgröntrut. Som sa till en medelanonym: "Du uppenbarknuffar mig." Efter att ha utstött detta ledigplatsade han sig glupskt. Vid en sekundär platstid såg jag honom igen; han saint-lazare-platsade sig med en X som sa till honom: "Du borde knappkomplettera överrocken". Och han varförförklarade saken.