Alternativen på Way out west

När vi nu lämnar den lokala musikhappening bakom oss (tänker på Maglehemsfestivalen i helgen) så är det dags att ladda för Way Out West som i år bjuder på Blur, Refused, Black Keys, Bon Iver, Kraftwerk och andra giganter. Själv ser jag mycket fram emot Florence + the Machine och Feist (men annars är det ”gåshud på armarna”-varning till ”Song 2” av Blur och ”New Noise” av Refused). På en av klubbarna kan man höra (om man nu har chans att komma in…) Brooklyn-bandet med det oerhört ouppfinningsrikt bandnamnet Friends. Jag lånade hem skivan under semestern och blev glatt överraskad! Trallvänlig dansant popfunk med Samantha Urbani på sång. Det går att spåra 80-talreferenser (t.ex. låter den lite mörkare ”Ruins” som Siouxsie and the Banshees med snygga Adam and the Ants-trummor), men samtidigt har de något alldeles eget. En av låtarna heter skumt nog ”Va fan gör du”, tydligen har sångerskan kopplingar till Öland. Men det är ”I’m his girl” som är den självskrivna hiten: 


Ben Howard var en annan spännande upptäckt bland stadsbibliotekets skivor i sommar. Han spelar tack och lov inne på området, så det blir inga problem att se honom. Han gör musik för själen för oss som med det uttrycket mer tänker José González än valsång. Här ”Old Pine”: