Allt var liksom i rörelse

Från öppen konst och gränsöverskridning
till popmusik och vänstervridning
från happenings till demonstrationer
från modskravaller till vilda strejkaktioner

Från nyenkelhet och neodadaister
till sexliberaler och dubbelmaoister
från folkhemsmåtta till rekordårsyra
från mellanöl till brasa och en droppe syra

60-talet kom och gick
öppet som ett ögonblick
uppror och förförelse
allt var liksom i rörelse 

Blå tåget - Allt var liksom i rörelse, 
lyssna:  http://grooveshark.com/s/Allt+Var+Liksom+I+R+relse/4oDG5u?src=5

Och i mitten av detta turbulenta, mytologiserade, omskrivna, romantiserade, politiserade, förhånade, hyllade och kaotiska decennium stod den egensinniga orkestern Blå Tåget, som kombinerade vänsterpolitisk plakatprogg , poetiska betraktelser, kärleksvisor, naturimpressioner, kabarémusik med vemodiga schlagers och förförisk jazz. Missa inte när Leif Nylén presenterar boken om Blå Tåget, I tidens Rififi, på Kristianstad bokfestival. Lördag 8 sept. kl. 15.30. Konserthuset lilla salen.

I den djupa södern

Five car stud är en installation av Edward Kienholz. Visas just nu på danska konstmuseet Louisiana (fram till 21 oktober).

Verket får mig att tänka på romanen Mississippi, Hillary Jordans debutroman som utspelar sig på en lerig bomullsfarm på vischan under andra världskriget. Sex personer, tre färgade och tre vita, delar på berättarperspektivet. Den börjar med en begravning och slutar med något som är ännu värre, och de olika rösterna bidrar till spänningen.
Jag stjäl ett citat från AdLibris:

»Mississippi är en bok som jag verkligen kan rekommendera. Den har en av de starkaste inledningar jag någonsin läst, utmärkt personteckning och ett brutalt slut som var så mycket mer än vad jag förväntat mig.«

Som avslutning ett musiktips som kanske också kan passa ämnet: Over and over - en duett med bluegrassångaren Tim McGraw och rapparen Nelly.

Månen tur och retur?

I söndags hörde jag på nyheterna att Neil Armstrong hade avlidit. Jag kommer inte själv ihåg de klassiska rapporterna från månlandningen 1969, men det är något som ändå har etsat sig fast och lite häftigt måste det ju ha varit att kunna säga att man var den första människan på månen. Plötsligt kommer jag att tänka på en fantastisk liten bok som jag har bokpratat om många gånger när jag för flera år sedan jobbade som barnbibliotekarie, Thomas Tidholms Glöm inte jordnötterna. Den handlar om en liten apa som heter Cesar och han håller på att träna för att åka ut i rymden. Han är mycket ivrig inför sitt uppdrag och tänker på hur berömd han kommer att bli. Några dagar före uppskjutningen får han ett mystiskt meddelande som uppmanar honom att ta med sig jordnötter ut i rymden. Han förstår inte vad han ska ha dem till, han ska ju få mat i en slang, men för säkerhets skull tar han med sig en påse och det är verkligen tur för allt där ute i rymden är inte som man sagt till honom och jordnötterna kommer till användning. Undrar om barn läser den fortfarande? Den finns kvar på bibliotekets hylla i alla fall, så kanske!

Damaskus

För några år sedan hamnade jag lite oplanerat en helg i Syriens huvudstad Damaskus. Bestående intryck 

(förutom julihettan) blev framför allt huvudstadens kärna, Gamla staden.  Damaskus är en av de äldsta städer i världen som fortfarande bebos och Gamla staden hamnade 1980 på Unescos världsarvslista. Det som kallas Gamla staden är ett tätt bebyggt område, med många trånga gränder men med en lite större gata som delar platsen. Här rör sig hela tiden en väldig folkmassa, och det gäller att hålla koll på sitt sällskap så att   ingen sveps bort! I ena änden av staden ligger den viktiga Umayyadmoskén, och kring denna finns stadens äldsta och mest kända basar. In på moskeómrådet gick vi inte, men jag minns moskéns höga, vackra minaret som reste sig mot en intensivt blå himmel. Många av de uråldriga och till synes oansenliga portarna i de trånga gränderna gömmer dessutom på fantastiska våningar med innergårdar eller restauranger och caféer i samma stil.

Nu rapporteras det att de fasansfulla striderna i Syrien riskerar att utplåna även ett stort och viktigt  kulturhistoriskt arv. Sex platser i landet klassas av Unesco som världsarv och överhuvudtaget finns där stora mängder kulturobjekt som representerar tusentals år av historia. Genom granatbeskjutning och plundring hotas nu dessa, skriver Svenska Dagbladet i artikeln Syriens strider hotar kulturarvet. Från denna artikel hämtar jag en reflektion på den i sammanhanget självklara frågan om huruvida det är relevant att prata om kulturarvet när tusentals människor dödas: 

–Det finns ett fint citat från Unesco som beskriver kulturarvet som nationens själ. Det tillhör det syriska folket och de kommer att behöva det i framtiden. Folket och kulturarvet är intimt förknippade med varandra, säger hon. 

(Emma Cunliffe, arkeologiska institutionen på Durham University Storbritannien, i Svenska Dagbladet 2012-08-26)

Bushwick Book Club

Det var en ostadig kväll på Malmöfestivalen igår, regnskurar och kyligt kurande under träd och i busskurer med dagens tallrik. De flesta såg framemot kvällens konserter med Kapten Röd och Timbuktu. Själv passade det bra att traska in under hus och tak och vara oerhört kulturpretto i 2 timmar. Språka, en kulturarrangör i Malmö, anordnade för första gången Bushwick Book Club.

Konceptet är taget från USA där originalet finns i Brooklyn, New York. Arrangemanget går ut på att musiker och författare samverkar kring en och samma bok i form av en bokklubb. Musikerna skapar sedan egna verk med influenser från boken de läst inom sina egna musikgenrer och litterära genrer.

Verket som stod i centrum igår var Pär Engströms I parkerna i gläntan, vetskapen om atmosfären och hela arbetet med lyckan. Artisterna som uppträdde av Big Fox, Gaby and The Guns, Carl Johan Lundgren från Vit Päls och författaren Katarina Mazetti läste en novell inspirerad av boken.

En bit ifrån festivalstämningen utanför dök vi ner i Pär Engströms verk på olika håll och kanter (det måste vara en ära att få ha sin bok i ett sådant här sammanhang), det var underbart pretentiöst och ambitiöst från arrangörens sida, om något långt och lågmält.

Det uppskattas när det händer något nytt där boken och litteraturen står i centrum och jag ser framemot fortsättningen som kommer att vara på Babel (vilket jag tror passar bättre) i höst. Tänker definitivt läsa Drömbokhandeln av Laurence Cossé till den 17 oktober då den ska samtalas, eller nej - musiceras om!

Författarfestivaler

Har du tröttnat på Malmöfestivalen, som håller på till den 24 augusti, och som bland annat vill att alla barn ska kunna läsa?

Som förberedelse inför vår alldeles egna, GRATIS, Kristianstad bokfestival 6-8 september kan du passa på att gå på Louisiana Literature torsdag-söndag 23-26 augusti. Det kostar bara vanligt inträde till museet men det kan ju vara bra att vara i god tid.

Författare som kommer till Kristianstad är bland andra Johanna Ekström, Monika Fagerholm, Liv Strömquist och Nina Burton - med flera. Du kan läsa mer om våra författare i programmet. Vill du veta mer om dem och läsa recensioner av deras böcker kan du med fördel använda författardatabasen Alex.

Vilken av festivalförfattarna tycker du att du absolut måste se?

Lördagen den 8 september kl. 12.30…

…vet jag exakt vad jag ska göra: sitta och trängas (?) med alla andra i Lilla salen som är sugna på att höra Jonas Brun berätta om sitt författarskap. I helgen fick dammråttorna dansa för istället sträckläste jag hans senaste roman ”Skuggland”, en väl investerad lästid kan jag lova. Det var Aase Bergs recension i DN i våras som fick mig nyfiken på boken. Bland skörden av infantila barndomsskildringar hittar hon här det lysande undantaget som bekräftar regeln. Det är dags för romaner skrivna av författare uppväxta på 90-talet att simma till ytan i bokfloden.

I kvarteret där Erik växte upp hittas kvarlevor av en människa: är det den försvunne barndomskamraten man äntligen har hittat? Den vuxne Erik tar oss tillbaka till villaområdet där han och bästa vännen, också döpt Erik, åkte snow racer, byggde lego, avgudade Michael Jackson och spelade datorspel. Men något händer året de är 11 år. Den Erik som berättar tröttnar tvärt på lego och känner sig för stor för många andra saker, medan kompisen Erik mer än gärna stannar kvar i barndomen ett tag till. När Marcus börjar i deras klass får den barnslige Erik en anförvant och berättarjaget blir lämnad utanför. En röd Jaguar - blank som rött gelégodis – kör omkring på orten kvällstid. Flera barn har vittnat om hur föraren har stannat till och erbjudit lift. En sen vinterkväll ser Erik hur den förra bästisen och hans ersättare Marcus ger sig av. I snön syns bara bil- och fotspår kvar.

Erik försöker genom hela boken förstå vad som hände. Gåtan med försvinnandet är ett lika öppet sår som gåtan varför Erik övergav honom. De var ju varandras tvillingsjälar (eller som i deras datorvärld: backup) och utan Erik lever han bara i skugglandet. En vacker och sorgsen bok som jag hoppas att många läser!

Tolstojprojektet

Nuförtiden pratas det mycket om projekt. Det låter fint. Det låter som man har en plan för sin tillvaro. Det kan handla om att bygga en uteplats, renovera kroppen, börja ett nytt liv, bli en bättre människa eller något diffust managementjox på jobbet som det bara är bäst att nicka instämmande till och gilla. 

Själv hör jag mig ibland säga att jag har ett läsprojekt. Särskilt under sommaren. Det är då man ska läsa alla de där stora klassiska romanerna som man annars mest bara påstår att man har läst. Sommarens stora utmanande läsprojekt blev således Tolstojs Krig och fred. Nu ska ingen tro att det är så lätt att man bara går in på närmsta bibliotek och så står det ett fräscht och nästan oläst ex av Tolstoj där. Stadsbibliotekets ex var utlånat. Ett annat beställdes in från en filial. När jag väl hade det i min hand visade det sig att texten var satt i spalter, ca 850 sidor. Avskräckande. Men man får inte ge sig så lätt. Tre ”snygga band” beställdes in från ett antikvariat i Lund, tisdag före semestern. De borde man ju ha till på fredagen tänkte jag. Men icke då. Fredag kväll flydde jag ut på grönbete till min enkla Tolstojanska tillvaro, dock utan Tolstoj. 

På måndagen kom en avi, andra böcker avverkades under ledigheten, bokpaketet plockades upp två veckor senare, läsningen påbörjades ännu en vecka senare. Då hade jag alltså en vecka på mig för tre tjocka snygga band. Nu är semestern slut. Band 1 är nästan avverkad. Ambitionerna sprack, tiden räckte inte till, projektet havererade. Inget blir som man har tänkt sig. 
Och Krig och fred? Jo den är helt ok.

Läsdagbok

Ibland händer det att man börjar läsa en bok som man snart upptäcker att man redan har läst. Det är en konstig känsla men det händer de flesta! Än så länge brukar jag kunna komma ihåg vad jag har läst, men sen kan jag lätt glömma bort vad jag egentligen tyckte om boken. Var den lättläst? Tråkig? Tung? Från en skala 1 till 10... 

Det finns olika sätt att göra för att komma ihåg sin läsupplevelse. Vissa har en läsdagbok där man skriver ner några meningar om boken man läst (sådan kan du köpa på Barn&Unga-avdelningen). Sen finns det olika webbplatser där du kan samla, samtala och betygsätta din läsning, till exempel Bokcirklar.se och Boktipset.se

Skillnaden mellan webben och läsdagboken är att på webben kan din läsupplevelse delas med andra och diskuteras medan den nedtecknade reflektionen blir mer privat - om du inte delar den med någon förvisso!

Jag tänker på detta efter sommarens läsningen och jag försöker komma ihåg den. Det var ganska bra kvalité på den, från en skala 1 till 10...


9 Stål av Silvia Allone

9 Skuggland av Jonas Brun

9 Husfrid - en tragikomisk familjeberättelse av Alison Bechdel 

8 Huliganerna kommer på besök av Jennifer Egan

8 Amerikanska gudar av Neil Gaiman

Sommarens böcker

Inför sommar och semester förekommer ofta, i media såväl som i privata sammanhang, frågan om vad man ska läsa i sommar. Nu kan jag för min del konstatera att semestern definitivt är slut för den här gången, med allt vad det innebär. Några idéer kring vad jag skulle läsa på semestern hade jag inte, mer än att jag mer än vanligt enbart skulle gå på lustprincipen.

Och läst har jag ju, förstås. Bland de minnesvärda kan nämnas Elin Boardys Allt som återstår som utspelar sig i början på 1900-talet på en Bohuslänsk gård. Emma, en av döttrarna i huset, blir kvar där medan de andra syskonen far till Amerika eller tar sig för annat. Finstämt och kärvt!  Efter ett besök på Astrid Lindgrens värld blev jag plötsligt och otippat nyfiken på vem den där Astrid var egentligen. Charlotta Ödman har skrivit boken Snälla, vilda barn : om barnen iAstrid Lindgrens böcker, som jag läste med stor glädje.

 Hört talas om Utvandrarna av Vilhelm Moberg? Skämt åsido, nu var det dags för en omläsning av den för min del – får det gå många år mellan varven kan omläsning ge en fin läsupplevelse. Karl-Oskar och Kristina utvandrade från Sverige år 1850. Idag hade vi bland våra låntagare här på biblioteket besök från ett par från USA som var i Sverige för att försöka spåra mannens eventuella släktingar – hans morfar hade nämligen utvandrat från Sverige till Iowa i Nordamerika år 1880! Hoppas de får napp i sitt sökande.

Alternativen på Way out west

När vi nu lämnar den lokala musikhappening bakom oss (tänker på Maglehemsfestivalen i helgen) så är det dags att ladda för Way Out West som i år bjuder på Blur, Refused, Black Keys, Bon Iver, Kraftwerk och andra giganter. Själv ser jag mycket fram emot Florence + the Machine och Feist (men annars är det ”gåshud på armarna”-varning till ”Song 2” av Blur och ”New Noise” av Refused). På en av klubbarna kan man höra (om man nu har chans att komma in…) Brooklyn-bandet med det oerhört ouppfinningsrikt bandnamnet Friends. Jag lånade hem skivan under semestern och blev glatt överraskad! Trallvänlig dansant popfunk med Samantha Urbani på sång. Det går att spåra 80-talreferenser (t.ex. låter den lite mörkare ”Ruins” som Siouxsie and the Banshees med snygga Adam and the Ants-trummor), men samtidigt har de något alldeles eget. En av låtarna heter skumt nog ”Va fan gör du”, tydligen har sångerskan kopplingar till Öland. Men det är ”I’m his girl” som är den självskrivna hiten: 


Ben Howard var en annan spännande upptäckt bland stadsbibliotekets skivor i sommar. Han spelar tack och lov inne på området, så det blir inga problem att se honom. Han gör musik för själen för oss som med det uttrycket mer tänker José González än valsång. Här ”Old Pine”:

Pride

Pridefestivalen kan väl ingen ha missat?

Skönlitteratur

Torka tårar utan handskar: Jonas Gardell

Carol: Patricia Highsmith
Ett arabiskt vemod: Abdellah Taïa

Maran: Lina Neidestam

Det finns annan frukt än apelsiner: Jeanette Winterson

Prins Charles känsla: Liv Strömquist

Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats: Eli Levén

Barn- och ungdomsböcker

Kivi och monsterhund: Jesper Lundqvist

Varför gråter pappan?: Kristina Murray Brodin

Junior vill ha syskon: Anette Skåhlberg

Jag ser dig: Mårten Melin
Det händer nu: Sofia Nordin

Sugar rush: Julie Burchill

Fackböcker

Rosa - den farliga färgen och Vad är queer? : Fanny Ambjörnsson

Hej grymma värld: Kate Bornstein

Hon hen han: Ungdomsstyrelsen

The other side of paradise: Staceyann Chin

Normkritisk pedagogik

För fler lästips, fråga efter Vandringar med böcker - Vi väljer inte att vara oss själva från BTJ förlag.