Den nya arbetarklassen

Människor har alltid flyttat. Anledningarna har varierat, men hoppet om ett bättre liv är gemensam. På 1840-talet emigrerade Karl-Oskar och Kristina från svält och fattigdom i mörkaste Småland till Amerika. Ungefär 1,3 miljoner svenska medborgare gjorde den svåra resan över Atlanten i hoppet att skapa sig ett bättre liv för sig själva och sin familj. Efter andra världskriget och fram in på mitten av 1970-talet skedde en omfattande arbetskraftinvandring till Sverige som svar på en direkt efterfrågan från industrin. I dag bor och arbetar tre procent av jordens befolkning, cirka 200 miljoner människor utanför sina hemländer. I vissa länder i Afrika är det upp till 80 % som har någon i familjen som arbetar i något annat land.

I alla tider har arbetsmarknaden uteslutande värvat män från andra länder som arbetskraft. Rebecka Bohlin beskriver en förändring i "De osynliga. Om Europas fattiga arbetarklass." Nu är det kvinnor som flyttar, de har blivit de lägst betalda  inom tjänstesektorn. De städar, lagar mat och tar betalt i butikerna. Lönen de får går inte att leva på, de får ta minst två arbeten. Boken beskriver bara kvinnornas situation, den varken förklarar eller analyser, och den känns också lite tunn för att skapa en helhetsbild.
Men det är en oerhört viktig berättelse för att det är en verklighet.