Författaren Birgitta Stenberg drog från Sverige på 1950-talet, hon säger i dokumentärfilmen Alla vilda att hon var övertygad om att poesin fanns någon annanstans än i Sverige. Titel Alla vilda kommer ifrån en av hennes självbiografiska romaner där hon skriver om tiden då hon levde vagabondliv i efterkrigets Europa. I dokumentären får vi följa med henne när hon åker till Paris, New York, Kalifornien för att möta upp människor från den tiden. Det finns en romantisk laddning i mötena, kärlek och passion. Ömhet och mänsklighet. Humor och ålderdom. Men också sorg och besvikelser. När jag lyssnade på Birgitta Stenberg i samband med en visning av filmen i Malmö, med samtal efteråt, berättade hon att hon provocerade fram situationer och händelser i sitt verkliga liv för att sedan kunna använda det i sitt skrivande, material till sina böcker helt enkelt. Ibland var tanken "Om jag gör så här vad händer då kan jag använda det till något?" Hon fick även frågan från publiken om hon inte tyckte att det var jobbigt att lämna människor på det sättet hon gjort i sitt flyktiga liv, men det tyckte hon inte. Hon förklarade vist att ingen människa har kvar alla sina relationer i resten av sitt liv, alla måste lämna eller bli lämnad någon gång och hon berättade också att hon fortfarande hade kontakt med många vilket filmen är en berättelse om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar