I februari

Roar mig med att läsa om februari i litteraturen - eller om det bara är lite allmänt om vintern, så här i kylan:

Vinterns blick
Jag lutar som en stege och når in
med ansiktet i körsbärsträdets första våning.
Jag är inne i färgernas klocka som ringer av sol.
De svartröda bären gör jag slut på fortare än fyra skator.

Då träffas jag plötsligt av kylan på långt håll.
Ögonblicket svartnar
och sitter kvar som yxans märke i en stam.

Från och med nu är det sent. Vi ger oss av
halvspringande
utom synhåll, ner, ner i det antika kloaksystemet.
Tunnlarna. Där vandrar vi i månader,
halvt i tjänst och halvt i flykt.

Kort andakt när någon lucka öppnar sig över oss
och ett svagt ljus faller.
Vi ser uppåt: stjärnhimlen genom avloppsgallret.

Tomas Tranströmer, ur Det vilda torget, 1983

Dagarna med mild dimma kom och gick. Hemhult var nu Ottos hela värld och dropparna som hängde på varje gren var hans närmaste grannar.
Det var som om han fötts när han reste, men inte förlösts. Som om han varit ofödd fram till klockan åtta på morgonen den där onsdagen då han släppte Elises och Pepis händer, tog steget uppför tågets trappa och snabbt gick fram till det fönster som öppnade sig mot perrongen där de stod. Där hade han blivit kvar, med ansiktet tryckt mot sitt förflutna och sett barndomen långsamt backa ut ur synfältet.
På andra sidan tågresan hade ett annat liv väntat, ett kallare ljus. Som om landet Sverige alltid befann sig i månaden februari, aldrig växlade till vår och inget alls påminde om de solvarma stenarna han fått att studsa på floden Donaus sävliga yta.

Elisabeth Åsbrink, I Wienerwald står träden kvar, s 102