Farväl till Jimmy Perez

Då är det dags att säga farväl till Jimmy Perez och de andra invånarna på de karga, vindpinade Shetlandsöarna. I fyra böcker har man nu kunnat följa dem i årstidernas växlingar och förutom spännande och välskriva kriminalgåtor fått lära sig massor om livet på dessa isolerade öar. Chocken har ännu inte riktigt lagt sig efter att i helgen ha läst slutet på den sista boken, men för att ta det från början, för här är det verkligen bäst att läsa delarna i rätt ordning om man vill hänga med i huvudpersonernas liv och det vill man, så börjar det med Svart som natten. Här möter man för första gången den tyste kommissarien Jimmy Perez när han får ta sig an mordet på den unga skolflickan som blivit strypt med sin egen halsduk. Alla på ön Mainland tror sig veta vem den skyldige är, men Perez vägrar att lyssna på rykten och följer som alltid sin egen väg. I Vita nätter är det midsommar och det speciella ljuset gör framförallt den tillkallade hjälpen från fastlandet konfunderad. Det är inte lätt att komma från storstadens höga tempo och försöka förstå sig på de långsammare shetlandsborna. Mycket väl beskrivet! Tredje delen Rött stoft blir ett verkligt släktdrama med rötter långt tillbaka i tiden där människor som känt varandra alltid inser att de inte vet ett dugg om varandra. Och så avslutningen Blå gryning där Perez återvänder till sin hemö Fair Isle och på sin förlovningsfest blir tvungen att ta sig an utredningen av ett mord där till och med hans egen familj kan räknas till de misstänkta.
Jag läste någonstans att som så många andra böcker ska även dessa bli TV-serie. Jag har väldigt klara bilder i mitt huvud av hur det ser ut och hur människorna är efter Ann Cleeves otroliga beskrivningar av människor och miljöer, så jag hoppas att detta inte blir förstört. Samtidigt är det ju bra om fler genom filmatiseringen får upp ögonen för böckerna, men visst är det alltid bäst att läsa boken innan man ser filmen eller hur!?