Jakten mot nollpunkten II

Som Roger ”Räkmackan” Fransson säger: man klär på sig bilen. Man ålar sig in i den och hamnar några centimeter över havet. Känns det som. Sedan rullar man ut, lugnt och värdigt. Nästan som en helt vanlig liten tur med den lilla bilen. Solen skiner, havet är blått, himlen likaså och rapsfälten är gula när vi snirklat oss ut ur Åhus.
Jag har dragit ner sidorutan med fönsterhissen. Vi småpratar lite om livet, om bilar, om Zlatan. Plötsligt säger Roger: ”Dra upp fönstret.”
Knappt har jag fått upp det förrän jag får en åsnespark i ryggslutet. Kroppen pressas mot ryggstödet, landskapet blir ett blågult streck, vägen rusar mot oss i snabbspolningstempo. Som om man satt i ett flygplan som just ska lyfta. 0 – 100 på 3,9 sek. 480 hästkrafter under huven.

Vi stannar, byter och jag får själv pröva på hur det känns att ratta monstret. Det är inte vilken Porsche som helst. Den har tillhört en viss Ibrahimovic. Zlatan står det i karmen när man öppnar dörren. Kostade visst bara tjugo papp att få dit skylten. Först trodde jag att det var ett skämt. Provköra Zlatans värsting-Porsche 997 turbo. Jag vann turen en regnig och kall vårdag i Kristianstad. Det var eventföretaget Räckmackan som lottade ut provturer. Zlatan själv ingick dock inte i paketet.
När man sitter bakom ratten i ett åk för en och en halv miljon är det knappast något skämt. Men det är fruktansvärt roligt. En gammal pojkdröm som går i uppfyllelse. Och nånting att skriva om på bloggen. Tänker inte ens försöka få dit en krystad bibliotekskoppling som slutkläm.