Kerstin Thorvall

När man skjuter arbetare är en av mina absolut största läsupplevelser, som jag blev påmind om i helgen när det meddelades att Kerstin Thorvall gått bort.

Att följa den unga norrländska Hilma som på 30-talet mer eller mindre blir lurad in i ett på många sätt förfärligt äktenskap är en läsning som rör upp många känslor. Hilma blir bländad av den karismatiske läroverksadjunkten Sigfrid. Hon kommer från enkla förhållanden och ser äktenskapet som en möjlighet till ett bättre liv och att klättra några pinnhål på samhällsstegen. Vad hon inte vet, och som ingen talar om för henne är att Sigfrid bär på en ärftlig sinnesjukdom som gör att han i perioder blir manisk, totalt okontrollerad och får en enorm sexualdrift. Egentligen får han enligt lag inte gifta sig, men man blundar för det och tycker att på grund av Hilmas enkla bakgrund är det inte så noga med detta. Livet med mannen blir otroligt svårt och när de får en dotter börjar Hilmas kamp att inte bara skydda sig själv utan även henne. Boken är ett tidsdokument med förändringarna i samhället som bakgrund samtidigt som det är berättelsen om en stark kvinna som uppfostrats till att inte gnälla utan ”ta skeden i vacker hand” och reda upp sin egen situation. Stolt är hon också och hon vill på inga vis i världen att det ska pratas om henne eller tyckas synd om henne.
Läs också de övriga delarna i triologin "I skuggan av oron" och "Från Signe till Alberte".