Eric Bishop cirkulerar åt fel håll i rondellen, varv efter varv. Färden slutar på sjukhus där han yrar om Lily - den kvinna han gifte sig med som väldigt ung och som han nu inte vågar prata med. Om man känner till Ken Loachs socialrealistiska filmer, så blir man inte direkt förvånad av att se en medelålders brevbärare på dekis boende med två halvkriminella söner i ett nergånget parhus, i huvudrollen. Eric (Steve Evets) är castad med nikotingula tänder och spritraspig röst och det går riktigt att känna hur dåligt han mår. Men helt hopplöst är det nu inte. På jobbet finns omtänksamma kollegor, med Meatballs i spetsen, som gör det mesta för att rycka upp honom. I en seans där de ska försöka tänka sig in i vem de skulle vilja vara, poppar namn som Gandhi, Castro och Sammy Davies upp. Eric väljer självklart fotbollshjälten Eric Cantona och efter några bloss på en joint kommer samme fotbollsspelare in i Erics rum. Hallucination, eller? Hur det nu än är med den saken så leder Cantonas smått klichéartade råd till förändringar i Erics liv. Bollen är i rullning. Sällan har regissören blandat så friskt och kastat sig mellan så många genrer som i "Looking for Eric". Det är socialrealistiskt drama, komedi, saga och till på köpet lite fotbollsfilm. Kanske inte som vi är vana att se honom med andra ord, men mycket uppfriskande.
Passa på att låna någon av Ken Loachs alla andra filmer som finns på biblioteket. Trailern till filmen har du här. För den som vill se en fotbollsfilm med lite mer fotboll så finns den nya "The Damned United" att hyra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar