Feelgoodfilm

När flunsan tog tag i mig en helg i februari fanns det bara en sak att göra: stanna hemma och konsumera film. Jag loggade in på mitt konto på Imdb som berättar för mig vilka filmer jag skulle kunna tycka vara bra beroende på vilka filmer jag tidigare sett och betygsatt. Väldigt smidigt när ens hjärnceller är febriga. Tack vare detta uträknade system kom jag över filmen The Perks of Being a Wallflower som jag inte hört talas om tidigare.

Filmen handlar om utanförskap, om känslan att vara ensammast i världen, att gå på highschool och inte har några vänner. Och vad som sen händer när en träffar de där människorna som verkligen verkligen ser en, när en får tillhöra ett gäng och gemenskap för första gången. Att ha vänner som ställer upp för en och som man själv ställer upp för. Den känslan.

Krydda det med bra skådespeleri, regi och soundtrack. Mmm. Detta är en sån där feelgoodfilm som annars är svår att hitta i det stora vimlet av filmer. För de bästa feelgoodfilmerna har ju några år på nacken som You got mail, Bridget Jones Dagbok osv. Därimellan har ett antal fjantiga Asthon Kutcher filmer dykt upp, men det var alltså länge sen jag såg en så fulländad feelgoodfilm som The Perks of Being a Wallflower (som för övrigt bygger på boken Wallflower av Stephen Chobsky som även regisserat filmen).

Har ni spotify kan ni lyssna på soundtracket här: Perks of Being a Wallflower

Och filmen kan ni såklart låna på bibblan.

Alla dagar är kvinnodagar

Gunilla Bergensten: Att älska varandra i längden - och på bredden
Lisa Bjurwald:Skrivbordskrigarna 
Nina Björk: Lyckliga i alla sina dagar
Monika Fagerholm: Lola uppochner
Athena Farrokzad: Vitsvit
Maria Gustavsdotter: Helenas hämnd
Camilla Henemark: Adjö det ljuva livet
Ida Holmsten: Jag är Ida
Anna Maria Jansson: Välkommen ut på andra sidan
Unni Lindell: Djävulskyssen
Hazel Muir: Vetenskap för nyfikna
Lena Nyman: Jag vill ju vara fri
Elin Olofsson: Då tänker jag på Sigrid
Oline Stig: Över gränsen
Maria Sveland: Hatet
Annakarin Thorburn: Jag biter i apelsiner
Anna Wahlgren: Sanning eller konsekvens



Sveriges mäktigaste kvinnor hittar du här
Information om Bechdeltestet hittar du här

Annas mat

Anna Bergenström har en gedigen bakgrund, hon var i många år matskribent i Dagens nyheter och 1990 fick hon Gastronomiska Akademiens pris för sina insatser inom matjournalistiken. 2002 utnämndes hon till professor av regeringen och flera av hennes kokböcker har belönats av Måltidsakademien i Grythyttan.

Nu har hennes baskokbok ”Annas mat” kommit i en ny uppdaterad och helt omgjord upplaga. Utöver 200 nya recept och läckra bilder av dottern Fanny, får vi också fler av Annas goda tips och råd. Det här är en kokbok som kommer att få ta plats hemma i köket bredvid den helt underbara ”Vinterns goda ting”.

Kvinnor och krig

Torsdag 7 mars är det föreläsning om kvinnor och krig i FN-föreningens regi, på Duvanders, kl. 19.00. Alla välkomna!

Inför internationella kvinnodagen tänkte jag ge några  lästips för dig som vill läsa om kvinnor och krig:

Skönlitteratur
Lizzie Doron: Varför kom du inte före kriget
Stoika Hristova: One night stand
Sadie Jones: Små krig
Christina Kellberg: Kupongtjuven
Sofi Oksanen: Utrensning
Vibeke Olsson: Ulrike och kriget
Siba Shakib: Till Afghanistan kommer Gud bara för att gråta
Janne Teller: Om det var  krig i Norden
Annika Thor: En ö i havet
Christina Wahlden: I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig

Facklitteratur
Svetlana Aleksijevitj: Kriget har inget kvinnligt ansikte
Barbro och Ruffa Alving: Bang om Bang
Irene Andersson: Kvinnor mot krig
Slavenka Drakulic: Balkan Express 
Fred! 100 röster mot våld och krig
Från bruket till Bryssel 
Julia Juzik: Allahs svarta änkor
Nicholas D Kristof: Halva himlen
Fatima Mernissi: Shahrazad reser västerut
Bengt Ohlsson: Margot
Åsne Seierstad: Bokhandlaren i Kabul
Till mänsklighetens försvar
Sofia Wennerstrand: Verktyg för fred



 

Flickornas tur?

Det har handlat mycket om far- och sonrelationer i litteraturen (i mer eller mindre biografisk form) under en längre tid nu: Bannerheds ”Korparna”, Fioretos ”Halva solen”, Moodyssons ”Döden & co” Rosenbergs ”Ett kort uppehåll på väg från Auschwitz”, Motturi ”Svindlarprästen”, Zerns ”Kaddish på motorcykel” och Anyurus ”En storm kom från paradiset”. Är det inte snart dags för flickorna att synas i litteraturen, med problematiska förhållanden till mödrarna?

Kanske är det redan på gång? Jag läste precis ut Kristoffer Leandoers ”September” som egentligen är en roman om hur hans mors öde kunde gestaltat sig, men för mig är modern framför allt dottern i berättelsen. Hon är en jagberättare utan namn född i en prästfamilj på 30-talet. Faderns yrke blir moderns enda möjlighet till karriär och dottern växer som ensambarn upp i skuggan av denna kallt beräknande kvinna. När hon sedan gör sina egna val i livet är det ofta i kontrast till moderns val: hon vill studera och vara yrkesverksam, hon vill ha en man som är en jämlike och hon vill ha en familj med många barn. Ändå är hon vilse och det är kanske först som 40-åring på 70-talet som hon börjar känna att hon funnit sin plats i tillvaron. Samtidigt slår cancern till. Detta är en helgjuten, varm roman om ett intressant kvinnoöde, som jag unnar många att läsa!

Det finns många andra bra romaner om starka flickor (kanske något att läsa i samband med Internationella kvinnodagen?). Jag tycker till exempel mycket om Monika Fagerholms böcker och ser verkligen fram emot att läsa den senaste ”Lola uppochner”. Har ni inte läst Therése Söderlind så är det dags! ”Norrlands svårmod” kom för ett par år sedan och i år kom ”Vägen mot Bålberget”. Det passar också bra att läsa Wennströms ”Svart kvark” eller Sofi Oksanens böcker.

                    

Oscars

Som vi ju alla vet knep en svensk film årets Oscar för bästa dokumentär. Närmare bestämt Malik Bendjellouls Searching for sugar man (som finns att låna på biblioteket). Stoltheten spred sig i kroppen när nyheten basunerades ut, en svensk film får ju inte så ofta det här priset. Searching for sugar man är snygg, berättar en otrolig historia om en fantastisk musiker som ser häftig ut och lever ett sällsamt liv, en bra film på alla sätt och vis. Men hur svensk är den egentligen? Filmers nationalitet är något som diskuterats en del inom filmvetenskapen. Om vi ska gå och se en nigeriansk film på bio får vi såklart vissa förväntningar på filmen utifrån dess nationella kategorisering, kanske exotistiskt präglade tankar om att få ta del av en främmande och spännande kultur. Men ofta är det svårt att prata om en nationell filmkultur. Kulturen är fragmenterad, produktionen är multilateral, distributionen och receptionen ofta global. Och Searching for sugar man är väl ett typexempel på en sådan film. Är det någon förutom oss svenskar som upplever filmen som svensk? Den berättar inte om Sverige, är producerad av brittiska bolag (svenska bolag och finska YLE står dock som samproduktionsbolag i Svenskfilmdatabas), har turnerat jorden runt och skildrar en amerikansk musikers framgångar i Sydafrika. Och ändå, denna stolthetskänsla över att en svensk film vunnit en Oscar!

En annan Oscarsvinnare blev den kompromisslöse österrikaren ;) Michael Haneke som tog hem priset för bästa icke-engelskspråkiga film med Amour som ju också fick Guldpalmen i Cannes förra året. Men Haneke verkar just nu, trots alla priser, mest vara känd för den parodiska twitter-profil där upphovsmakarna skämtar en hel del på tyskbruten, internetslangig engelska. Absolut värt en titt.

Serier forever

Jag är ny bloggare i gruppen De nio och kommer i första hand att inrikta mig på serier. Jag skrev ett gästinlägg om serier som utspelar sig kring andra världskriget förra året i slutet av april, som ni kan kolla in om ni är nyfikna eller om ni vill läsa det igen.

Idag vill jag tipsa om en mycket intressant författare som heter Joe Sacco. Han är född på Malta men familjen har också bott både i Australien och USA, idag är han åter bosatt på Malta. Sacco började sin yrkesbana som journalist men har alltid haft ett stort intresse för serier. Han har lyckats skapat en egen genre inom serievärlden och kan väl idag kallas seriejournalist. I tecknad form gör han samtidsreportage, hittills flera böcker om Palestina och kriget på Balkan. I enkla svartvita rutor ger Sacco oss en insyn i verkligheten bortom de braskande tidningsrubrikerna och de korta nyhetsinslagen, både vad gäller Balkankriget på 1990-talet och situationen i Palestina, precis som dokumentärer och längre reportage. Som den journalist han faktiskt är vill Sacco inte ta politisk ställning utan komma så nära sanningen det går. Han möter både motvilliga vittnen och motstridiga vittnesmål, av olika skäl vågar kanske inte alltid människor berätta vad de sett eller kanske har deras minne av händelserna ändrats. Hjärnforskare har på senare tid kommit fram till att våra minnen inte är så tillförlitliga som vi tidigare har trott. Sacco förekommer också i serierna, ofta något förvirrad och en ibland lite töntig bifigur. Det är människorna han möter och händelserna kring dem som har huvudrollen. På biblioteket hamnar flera av hans titlar på K, bibliotekskod för historia, men de finns också på serieavdelningen. Förutom boken nedan finns också "Fixaren: en historia från Sarajevo", "Gorazde" och "Palestina: ockuperad nation".