Nobelpriset i litteratur år 2010 tilldelas den peruanske författaren Mario Vargas Llosa. Faktiskt har jag för en gång skull läst nobelpristagaren innan han har fått priset och det har inte hänt för många gånger innan. Dock ska väl erkännas att han tillhörde kurslitteraturlistan, så jag har inte direkt läst honom av fri vilja. Men han gjorde stort intryck på mig och jag tycker att det var en mycket värdig pristagare. Det verkar som om akademin numera väljer pristagare bland lite mer kända författare och som folk i allmänhet har läst. Men det kan ju vara ett kriterium väl som något annat för akademin.
Han har länge varit en av de stora författarna från Sydamerika, men han har tyvärr kommit lite i skuggan av Gabriel García Márquez, som fick nobelpriset redan 1982. Vilken han var mycket god vän med, men under oklara omständigheter för 30 år sedan utdelade han en blåtira till Garica Marquez vid en filmpremiär. Det har nog blivit det mest kända författargruffet i världen. Författarna har inte talat med varandra sedan dess, men i Garcia Márquez kommande jubileumsutgåva av Hundra år av ensamhet har Mario Vargas Llosa skrivet förordet. Så kanske....
Han tillhör de mest lästa och produktiva latinamerikanska författarna. Han är också en författare som ofta vädrar sina politiska åsikter. 1990 var han högers kandidat i presidentvalet i Peru. Han tycker det är varje författares plikt att bidra med sin kunskap till politiken.
Vargas Llosa har hämtat inspiration till flera av sina böcker antingen från den egna barn- och ungdomen eller från historiska händelser. Sedan 60-talet har han bott utomlands - även om han periodvis bor i sin stora villa vid havet i Lima. Sedan 1993 har han utöver sitt peruanska medborgarskap även ett spanskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar