fredag 24 maj 2013

Cowboys



One of my colleagues suggested I write my blog in English. Naturally I concurred; it’s a treat to be able to relax back into the mother tongue. I come from Wyoming – that’s saying something as there aren’t that many of us. It’s the least populated state in the U.S. The largest city and state capital, Cheyenne, has fewer people than Kristiansand’s Kommun.

I used to tell people there were more cattle than people in Wyoming, my sister-in-law added: “there are more rattlesnakes than people in Wyoming”; also true.

When I moved to Sweden and got married I told my wife it was to get away from Country music. This wasn’t entirely true; fortunately, since I didn’t.

But prior to last summer I hadn’t been back for twenty years. Visiting an old friend and his wife I heard about a couple of local authors worth reading. I was sceptical.

There is one good writer living in Wyoming, but she’s imported. Annie Proulx is famous for her Pulitzer Prize winning novel The Shipping News set in Newfoundland. She’s also written two collections of short stories set in Wyoming.

Close Range from 1999 (Berättelser från vidderna 2000) is well known, at least, for the story Brokeback Mountain about two unhappy cowboys. Unfortunately everybody in the book is pretty much unhappy – and they are all losers. This is not the image the Wyoming Tourist board strives to project. Possibly it is due to them that her second collection Bad Dirt from 2004 (Vilda vägar 2006) is a lot more fun. In this book she gave her imagination free rein. And while the characters are recognizably crazy, they are at least not all losers; or, if losers, unaware of the fact and happy with their lot. Her dialogue is a pure pleasure to read. Here is a sample from “The contest”; about a book:
“Come on in,” she said. “I think I found you a good one. But it’s hard readin. A lot of foreign language and them sideways leanin words.”
            “Italics?”
            “Yeah”…

One of the authors recommended to me this past summer is C.J. Box. He has a couple of books translated into Swedish but unfortunately they are thrillers set in Montana and Idaho! This is disappointing as Box is best known for his Joe Pickett novels.

Joe is a game warden – not your common detective as a warden’s main job is checking fishing licenses and taking care of injured wildlife. But Joe tends to get involved in all kinds of trouble. And as a real son of the west, he doesn’t back down.

Joe lives with his family up near the Big Horn mountain range in north central Wyoming but he gets around In the last book I read: Nowhere to Run he was down in the San Madre Mountains in South Central Wyoming. I’ve never been there, never even heard of them. In the book Below Zero one of Joe’s cronies, following criminals down the highway, passes through the small town in Eastern Wyoming where I grew up.

I’ll admit I am impressed with Box. His characters and language are believable, the scenes are well painted – and Wyoming – most parts – is a dramatic backdrop, as is the weather. The plots are well thought through and Box sure knows how to spin a yarn – as we say out west.

More later…

Michael Bafford

torsdag 23 maj 2013

2.3 km


2.3 km. Så långt är det mellan leda och lycka. Eller så kort. Det är i alla fall avståndet mellan Den lägsta punkten i Kristianstad och Lyckans höjd i samma stad. Finns det inte något lätt ekivokt över dessa ortsbenämningar? Hur som helst är det bra att vi äntligen fått ett exakt mått på detta avstånd.

Om det är långt eller kort kan ju diskuteras. Eller om man överhuvudtaget ska mäta avstånd mellan dessa tillstånd i km. Kanske mäts de bäst i tid. 28 minuter upplyser min mobil att det tar att gå denna sträcka. Även detta naturligtvis en högst godtycklig uppgift. I vilket fall en tröst för den som hamnat i ett själsligt bottenläge. Från den lägsta punkten finns det bara en väg – upp.

För den mer prosaiskt orienterade: Den lägsta punkten är Sveriges lägst uppmätta landmärke, beläget bakom Statoilmacken vid utfarten till E22:an. Mäter 2.41 meter under havsnivån. Lycka i ortsnamn är en gammal beteckning på inhägnad äng.

tisdag 21 maj 2013

Emil 50 år

På torsdag den 23 maj fyller en av Astrid Lindgrens många älskade barnboksfigurer 50 år. Denna gång är det busgrabben med det stora hjärtat, Emil i Lönneberga, som har nått upp till den mogna åldern av 50 år. Fira honom kommer man att göra på många håll runt om i landet och här på biblioteket kommer det att uppmärksammas med en liten utställning. För oss som är ungefär jämngamla med Emil är han som en kär gammal vän. Jag hade själv böckerna i bokhyllan när jag var liten och de finns kvar nerpackade i någon låda, trådslitna och otroligt vällästa. Många episoder och citat används än i min familj och det lyser av författarens kärlek till personerna och livet som beskrivs i berättelserna. Bakgrunden till böckerna är författarens egen uppväxt och framförallt hennes pappa och hans berättelser om sin barndom har bidragit till figurerna och historierna. Vill man läsa mer om detta så finns den otroligt fina Samuel August från Sevedstorp och Hanna i Hult, där Astrid Lindgren berättar om sina föräldrar.
Dagens barn känner naturligtvis till Emil, även om det kanske mer är genom filmerna än genom böckerna. Jag kommer ihåg när jag såg den första Emil-filmen på bio 1971, det kan till och med ha varit första gången jag var på bio.
I samband med födelsedagen kommer filmerna ut igen, samlade i en jubileumsbox och flera av böckerna kommer ut i nyutgåva, så visst - Än lever Emil i Lönneberga! Hurra, hurra, hurra!!

måndag 20 maj 2013

Lästidsbonus

Att vara hemma från jobbet med sjukt barn kan, i de fall då det stackars barnet inte kräver allt för mycket
omsorg, resultera i att man helt plötsligt har tid att sitta i majsolen och läsa böcker. Mitt på dagen. Vilket innebär att risken att somna minskar betydligt om man annars vanligtvis brukar läsa på kvällen… En oväntad lästidsbonus helt enkelt, och som tur var hade jag två, som det visade sig, riktigt bra böcker med mig hem.

Den första heter Och vet inte vart och är skriven av Astrid Flemberg-Alcalá. Boken är delvis självbiografisk och beskriver hur Anna och Sal adopterar två små bröder från Colombia. Tre och fyra år gamla är barnen, och jo, kanske är de lite för ”gamla”, vid deras ålder har man ju som barn redan hunnit präglas en hel del. Men det ska säkert gå bra; så mycket kärlek som Anna och Sal har, och nu blir det alltså syskonparet Abél och José som ska få ett helt nytt liv i Sverige. Ett helt nytt liv blir det för dem alla; ett liv som en ny familj, en ömtålig familj. Att komma barnen nära blir inte lätt, att kännas som en ”vanlig” familj ännu svårare. Det blir säkert bättre med tiden, tror de vuxna, för det måste det ju bli. Inte svårare. Men det är precis så det blir – svårare.

Och den andra boken? Den tror jag att jag sparar till en annan gång. 

onsdag 15 maj 2013

Ska vi byta grejer?


Bytt är bytt, kommer aldrig mer igen... Visst kommer du och byter några av dina hyllvärmare i morgon, när vi har bokbytardag på Kristianstads Stadsbibliotek? Välkommen in mellan kl. 12.00 och 18.00!

tisdag 14 maj 2013

Anonyma Bokomaner

Visst borde det finnas en sådan sammanslutning för oss som helt tappat greppet om vår läsning? Vi som har hem som ser ut som bokkvartar, som inte kan gå förbi en bokhylla utan att komma på minst tre titlar som vi vill adoptera med en gång och som ställer oss och läser om det så bara är 5 minuters väntetid på bussen.

Är man dessutom som jag bibliotekarie är ju tillgången på litteratur oändlig. Prova avhållsamhet när du är ständigt omringad av kilovis med böcker! Under terminstid är det enklare att hålla läsintaget någorlunda i schack. Då läser jag mest på beting, det vill säga utvalda romaner eller barnböcker som ingår i de olika bokpresentationer vi har för allmänhet och barngrupper. Det kan slinka ner en eller annan fackbok under den här tiden, men ofta begränsas intaget drastiskt ändå. Men i maj kommer (oftast) perioden med fri läsning och då är det lätt att gå från måttlig dos till frosseri.

När konsumtionsnivån är riktigt hög kan jag till och med råka ut för minnesluckor. Jag minns att vi hade trevligt tillsammans, men vad hände egentligen och vad hette de olika människorna som var med nu igen?

Det finns också uppenbar risk för ohälsosamt blandmissbruk, när man passerar tidskriftsavdelningen eller filmhyllan och kanske redan har fått med sig en novellsamling hem förutom den där ungdomsboken man länge hade tänkt läsa...

Den senaste veckan har jag åtminstone öppet erkänt mitt missbruk och det är väl första steget? Men välmenande kollegor har också precis introducerat mig för en tyngre drog: läsplattan! I och med den går det ju att smyga med beroendet på ett helt annat sätt. Härligt, härligt, men farligt, farligt.

måndag 13 maj 2013

100 balla ställen i Skåne


Det har kommit en ny utgåva av boken som säger sig visa vägen till 100 oväntade ställen i Skåne. Valle Westersson har valt ut ställen som han gillar och listat dem under rubriker som märkliga ställen, vackra ställen och coola ställen. Till kategorin märkliga ställen hamnar till exempel Sveriges lägsta punkt där Westersson skriver att det som gör stället märkligt är att man inte märker av det där rekordet på något sätt. Till de coola ställena räknas till exempel Balsbergsgrottan och Jakriborg och till kategorin vackra ställen räknas inte helt oväntat Wanås slott i sällskap med Landön och Odensjön. Odensjön kan jag inte säga att jag hade hört talas om innan. Jag hade å andra sidan svävat i ovisshet om många av de platser som är omnämnda i boken. UFO-monumentet söder om Ängelholm är ett av dessa. Att Skånes mysigaste café ligger i skogen utanför Perstorp hade jag ingen aning om och jag skulle antagligen inte hitta dit på egen hand. Det är en rolig guide för dig som vill få tips på nya utflyktsmål inte allt för långt bort.