Den dagliga kärleken

Jag fick av en tillfällighet Maria Wines diktsamling Den dagliga kärleken i min min hand häromdagen och bläddrade lite i den. På sidan 14 fastnade jag för en liten dikt som jag tycker passar så bra nu denna snöiga februaridag när Alla hjärtans dag dessutom infaller på torsdag. Den är så här:

Kärlek
den outsägliga ömhetens lyftande vind
som ger oss vardagens segelglädje.

Maria Wine föddes i Köpenhamn 1902 och placerades på fosterhem när hon var två år. Hon hette då Karla Petersen. Hon hade en svår uppväxt och böcker var förbjudna i fosterhemmet. 1936 gifte hon sig med författaren Artur Lundkvist och han uppmuntrade henne att läsa och börja skriva. De levde tillsammans till hans död 1991. Maria Wine avled vid 90-års ålder 2003. Läs mer i författarlexikonet Alex.
Jan Arnald skrev 2006 en roman Artur och Maria: en nittonhudratalsroman, som handlar om Artur Lundkvist och Maria Wines liv, författarskap och kärleksförhållande.
Maria Wines böcker finns på biblioteket.

Foto

Jag läser i DN att deras pressfotograf Paul Hansen har tilldelats utmärkelsen Photographer of the year. Detta innebär att han blivit utmämnd till Årets fotograf i tävlingen Internationella årets bild. I konkurrens med 70 000 bilder och pressfotografer från tidningar som New York Times och Washington Post lyckades Hansen knipa första platsen, och detta för andra gången i sin karriär. Den här gången tävlade han med bilder från bl.a Utöya, Gaza och Haiti.

Fotografering är en oerhört fascinerande konstart, och idag har man lyckan att via Internet kunna ta del av så många fler fotografers verk. Det finns alltid en berättelse som hänger ihop med ett foto, och i det ligger fascinationen. Paul Hansen har gett ut fotoboken  Människa, människa där han samlat tio av sina reportage bl.a. från Afghanistan och Irak, och den är väl värd att titta i (bilden här bredvid är från bokens framsida). Andra fotoböcker jag kan rekommendera är  Vivian Maier och Albino : i skuggan av solen av Johan Bävman. 

Semla, fastlagsbulle eller hetvägg

Fettisdagen närmar sig och trots att fiken har frestat med den kaloristinna bullen sedan jul har jag inte ätit någon ännu! Den traditionella semlan med mandelmassa och grädde är väl den som äts mest men för de som vågar prova något nytt kan t.ex. baka minichokladsemlor med chokladganache och polkagrädde. För oss lakritsvänner finns naturligtvis lakritssemla och för alla kaffeälskare en kaffesemla med hasselnötsmassa. Samtliga recept (och några till) hittar du här.

På biblioteket kan du låna Mia Öhrns bok "Semlor" där hon frestar med bl.a. saffranssemlor med lingongrädde. Även Kristina Erikssons "Kanelbullar och annat nybakat" har recept på semlor.

På tisdag kommer jag äntligen att äta årets första semla och det kommer att bli en "god, välgräddad fylld temla med mycket grädde som pöser över åt alla håll" som Ture Sventon skulle uttrycka det!

Långa lappflickan

Åke Lundgren: Långa lappflickan

 Kristina Katarina Larsdotter, född 19 januari 1819 i Brännäs i Malå kommun, död 27 maj 1854, känd som Långa lappflickan, Stor-Stina och Stina Kajsa, var en same från Malå sameby, som under mitten av 1800-talet väckte stort uppseende på grund av sin ovanliga längd, 210 cm, och som visade upp sig mot betalning. Hon kallades ”Lapplands jättinna – världens längsta kvinna”.
Hon var den troligen mest kända Malåsamen och växte till 210 cm längd. År 1837 övertalades hon av en impressario att bege sig ut på en uppvisningsturné. Att människor som hade någon form av ovanligt fysiskt attribut visades upp på detta sätt var vanligt förekommande under denna tid, men Stina verkade arbeta självständigt och hade själv hand om sin lön. Hon sades vara "6 fot och 11 tum lång; hennes far räckte henne till armvecket". Under vintern 1837-1838 visade hon upp sig mot betalning i Stockholm, och fick sedan erbjudandet att turnera genom Sverige, Danmark, Frankrike, England och Ryssland. Hennes avbild ställdes ut på vaxkabinettet i Stockholm.
(källa: Wikipedia)

Mattias Hagberg: Rekviem för en vanskapt  
 
När Stor-Stina oväntat återvänder till hembyn efter att ha rest i impressarion Wolfgang Wolfensteins sällskap är hon stum och tillbakadragen. Hon bär på en hemlighet. Under en enslig skidtur blir hon slagen av en björn och avlider i kallbrand. Men döden är bara ännu en hållplats på Stor-Stinas resa.

"Rekviem för en vanskapt är lika mycket en skräckroman som en idéroman om normalitetens makt och rasbiologins födelse. Samiska myter blandas med en provinsiell kristendom och obduktionens dystra ritual. De nyss avlidna lever tätt inpå de levande, och döden fördelar ordet." (adLibris)
Fler recensioner hittar du här.

Fler lästips:
Lilian O. Montmar
Maria Magdalena Mathsdotter: Kungen, samekvinnan och den franske pastorn

Ann-Helen Laestadius
Hitta hem

Lena Stiessel
Skoterfärden

Louise Bäckman
Sajva

Jörgen Eriksson
Var tids noaidi

Lennart Lundmark
Stulet land

Hans Mebius
Värro

Rolf Kjellström
Samernas liv

Boris Ersson
Samit

Anta Pirak
En nomad och hans liv

Den som väntar på något gott

För alla oss som längtar, längtar, längtar efter the Knifes skivsläpp i april (7 år sen sist) och som inte fick biljetter till deras konserter i vår: här är deras veckogamla videosläpp till den nya låten ”Full of fire”! Njut!

Filmfestival på nätet

Jag minns hur uppspelta vi var när vi kommit över en sliten förhandskopia av von Triers Idioterna, med rullande tidsangivelse i toppen av bilden. Innan den gått upp på bio. På den tiden fick vi jobba mycket hårdare för att få tag på de filmer vi ville se, på den musik vi ville lyssna på och så vidare. Kanske var det därför vi var så fascinerade och uppslukade över alla Godard-filmer eller Jarmusch-filmer vi såg då runt mitten av 1990-talet eller så beror det på att vi befann oss i våra formativa år. Bland våra tonårshjältar fanns såklart Haromy Korine och Chloë Sevigny och jag märker att jag fortfarande dras till dem. Trots Korines märkliga Trash Humpers. Så inför årets biljettsläpp till Göteborgs filmfestival satt jag som på nålar för att få tag på biljetter till hans nya Spring breakers som också visade sig vara ett sant konstverk…

Har man inte tid eller lust att åka på filmfestivaler finns nuförtiden möjlighet att titta på en del festivalfilm på nätet. Göteborgs filmfestival har till exempel sin Dragon award new talent som är en onlinetävling för kortfilm. På tävlingens sida kan man se alla bidrag och den nyligen utsedda vinnaren La Ravaudeuse av Simon Filliot. Den 8 februari inleder svenske dokumentärfilmaren Simon Kloses TPB AFK (The pirate bay away from keyboard) dokumentärsektionen på Berlins filmfestival. Samtidigt kommer den att släppas för legal nedladdning (creative commons-licens) på torrent-sidor som just Pirate bay. Filmen följer några av dess grundare. Just nu och fram till den 17 februari rullar en fransk online-festival kallad My french filmfestival, ett ypperligt tillfälle att fördryga hundringen kolla på några sköna franska filmer utan att lämna soffan.

Kära Internet

 

I år är året då vi har tonåringar som aldrig levt utan Internet. Tänk er? Jag minns mycket väl när jag började använda Internet i mitten av 90-talet. En ny värld öppnade sig. På riktigt. Den känslan har inte våra 13-åringar - det var redan en del av deras värld. I diktaturen Nordkorea bygger man ett eget "Internet" (det rätta ordet är nog intranät) för att försöka stoppa sina medborgare från att ta del av fri information. Och från och med idag måste alla som ska åka kollektivt i Skåne ladda ner den omstridda Internettjänsten My Wallet till sin mobiltelefon för att kunna köpa biljetter till buss och tåg.

Boken "Myten om Internet" får mig att ifråga allt digitalt, och cyniskt börja se allt från den mörka sidan. Ja, jag gjorde förvisso det förr också, i synnerhet med stora Internetföretag som Facebook och Google. Men kanske framförallt börja ifrågasätta idén med Internet: en fri värld med fri information där alla fritt kan yttra sig. Hur väl stämmer det - egentligen? 

På biblioteket ser vi på nära håll hur Internet skapar klyftor mellan människor när de utan kunskap om datorer tvingas betala räkningar på Internet. De kommer till oss och ber om hjälp. Vi upplever deras rädsla för det där läskiga Internet och vi gör vårt bästa att lugna dem. På bibblan ser vi också den stora viljan hos människor att lära sig mer om Internet och ser möjligheterna med till exempel e-böcker. Ja, för det finns många bra saker med Internet: att kunna kommunicera enkelt med folk, att sprida ett budskap, uppleva gemenskap, hitta information om helt märkliga saker som inte finns på något annat ställe. Och så finns det baksidan med stängda nätverk där stora företag som Google och Facebook tjänar stora pengar på din information (hur du klickar och söker, mår och har dig) och diktaturer som Kina och Iran som begränsar tillgången till Internet med att förbjuda webbsidor och internettjänster - för att hålla diktaturen intakt. Kommentarsfälten med näthat och mobbing. Tonåringar som blir uthängda med bilder på Instagram. Internet är inte en fantastisk ny värld. Det är en plats där de som har kunskap och makten fortfarande bestämmer. Precis som i den fysiska världen. Skillnaden är inte så stor som den målas upp.

Som ni förstår så måste ni läsa "Myten om Internet" och låta ert Internetälskade jag tänka till lite om det fluffiga molnet där uppe i cyberspace.