Årets hittills bästa film är i mitt tycke bröderna Coens Inside Llewyn Davis. En fascinerande karaktärsstudie som utspelar sig i de bohemiska konstnärskvarteren i New York i början av 60-talet. Llewyn Davis är en sångare och låtskrivare, musikaliskt någonstans i gränslandet mellan folkmusikscenens mer polerade artister, i stil med Peter, Paul och Mary, och spirande protestsångarstjärnan Bob Dylan. Onekligen begåvad men utan den rätta kommersiella framtoningen och med ett uns för mycket konstnärlig integritet, hankar Llewyn sig fram mellan enstaka spelningar och från det ena tillfälliga boendet till det andra. Alla hans missöden i filmen – katten som ideligen smiter iväg, karriärmöjligheterna som går i stöpet, de kraschade relationerna - är som vore de hämtade ur en amerikansk folksång. Oscar Isaac briljerar i titelrollen och lyckas få en i många avseenden osympatisk rollfigur att engagera.
Det finns överhuvudtaget mycket att tycka om i regissörduon Coens svärtade Greenwich Villagehistoria - alltifrån en ner till minsta biroll perfekt rollbesättning, den lågmält lakoniska humorn, fyndiga pastischer på tidens populärmusik och skivomslag, och sist men inte minst Isaacs magiska sångframträdanden.
Två ytterligare bra filmer med country-/folkmusiktema att låna på biblioteket:
- Coal Miner's Daughter - Med Sissy Spacek som countrylegenden Loretta Lynn.
- Tender Mercies - Finstämt drama med Robert Duvall i en av sina bästa roller som avdankad country and westernartist, som dragit sig tillbaka på ett litet motell i amerikanska södern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar