Läsa om och om igen

Intressant det här med vilka böcker som tilltalar en, vilka man sedan faktiskt tycker är bra, och vilka som är så bra att man kan rekommendera dem till andra läsare. Det är inte säkert att det alltid finns ett samband däremellan. Många har säkert varit med om att man läst om en bok som man läst en gång för länge sedan och minns som ”så himla bra!”  och upptäcker att nej… den var ju inte så bra? Vem har ändrat i boken? Eller är det minnet det är fel på? Antagligen inget av dessa alternativ. Det mest troliga är att man vid en viss tidpunkt i livet lyckats hitta en bok som handlar om just det man är intresserad av just då, där man hittar tankar och funderingar som man kan känna igen och som man längtat efter att få läsa om. När man sedan ett antal år senare befinner sig på en helt annan plats i livet och har fokus på nya saker blir en omläsning kanske inte den succé man hoppats på. 

Men det finns naturligtvis också böcker som håller för omläsning, oavsett var och när man läser. För mig är Maria Gripes böcker sådana. Ingmar Bergmans Den goda viljan har jag läst ett par gånger och jag kan tänka mig att det bli fler. Och så finns det böcker som man vet att man en gång för länge sedan fascinerades av och tyckte var bra, men som man blivit tillräckligt klok för att inse att de inte bör läsas om. Mitt eget exempel här är Virginia Andrews böcker…

Vi som jobbar på bibliotek får ofta frågor om tips på "en bra bok”. Det finns många bra böcker. Det finns också många olika anledningar till varför man tycker en bok är bra, och om jag då exempelvis har en förkärlek för böcker som handlar om enstöringar i 1920-talets Sverige så måste jag inse att kanske inte alla blir lika överväldigade av mina boktips i detta ämne.