Bokbusshaiku

Det sista (?) inlägget från Michael är något så oväntat och vackert som bokbusshaiku. Eva, Birger, Tobias och Ann i den nuvarande bokbusstyrkan kanske kontrar med julklappsrim eller någon limerick? (De underbara bilderna hittade kollegan Stefan i våra gömmor.)

För några år sedan åkte jag mycket bokbuss.

Som bibliotekarie har man press på sig att hålla sig informerad om nyutkommen litteratur. Mellan hållplatserna brukade jag därför läsa i häften vi fick utskickade varannan vecka från Bibliotekstjänst. Så gott som alla nyutkomna böcker finns med, recenserad av minst en lektör.

Så jag hade för vana att åka och läsa ”listan”. Men ibland vill jag bara inte. Det hände till exempel 1987.

Jag kom på att jag skulle kunna skriva – något kort som kunde hållas i huvudet – poesi!

På en kvart eller tjugo minuter kan man ofta komma på en rad – ibland en hel haiku, som går att slipa på medan man åker. Haiku fick det bli. Resultatet är kanske inte alltid fulländat, men det fördriver tiden och speglar årstiderna. Min vän Josef underlättade med några visdomsord: ”har man en bra rad, räknar man inte stavelserna!”

torsdag 12 mars
Dimma vid kusten.
Träden frost fjuniga,
rakas ren av sol

måndag 23 mars
Snön smälter.
På vattensjuka åkrar
träter tusen gäss.

tisdag 5 april
Kastanjen slår ut;
löv som orkeslösa händer,
slappa, tomma.

måndag 15 juni
Järngrå himmel
cykeln står övergiven
i doft av syren

fredag 10 juli
Skyar får förbi
sönderblåste; vågorna slår
i kornet.

torsdag den 13 augusti
Ängsyrans plymer
vippar längs alla vägar;
en segrande arme.

fredag 21 augusti
Klar himmel, solsken.
Likt ett barn som sträcker sig,
står säden på tå.

måndag 21 september
Solen värmer än,
men i de mörka skuggorna
lurar vinter köld.

måndag 7 december
I den isklara
nattkölden hänger plötsligt
månen - varm och gul.

Tack och hej,
Michael Bafford 31 oktober 2013