tisdag 17 september 2013

Vi ses igen

Snart finns följande skivor på ett bibliotek nära dig: Lars Winnerbäck ”Hosianna”, Veronica Maggio ”Handen i fickan fast jag bryr mig”, Melissa Horn ”Om du vill vara med mig” och Laleh ”Colors” (klicka på länkarna om du vill ställa dig på kö). Svensk kvalitetsmusik, lite melankoli, lite glada popslingor, säkert en hel del bra texter, men kanske lite… tråkig? Inte direkt läder, nitar och piskor. Inte musik som attackerar dig, mal sönder dig och lämnar dig på gatan att dö. Inte tunga riff och enerverande synthar med repetitiva partier och instrumentala sjok som försvinner ut i evigheten. Jo, jag har haft kvalitetstid med Nine Inch Nails senaste album ett par veckorna nu… (fast ”läder, nitar och piskor” var väl att ta i, det lät bara så tamt med ”svarta linnen och tatueringar”).

När vissa frontpersoner i vissa band går ut och säger att de kör sin avskedsturné, så tror man att de menar just det. Trent Reznor i NIN har alltid varit ljud- och ljusperfektionist (besitter säkert ett ton med fåfänga) och jag förstår om han vill lägga av med scenuppträden innan rösten och kroppen har gått i pension. Bättre då med lite sidoprojekt med undergroundstuk, lite filmmusikskapande och producentarbete. Men denna människa stod bara ut i ca två år (okej, det var fyra) innan han hoppade upp på scen och gav ut ett nytt album under gruppnamnet Nine Inch Nails igen. Går det att stämma karln för förtal (i betydelsen ”lögnaktigt skvaller”)? Sen kan jag ändå inte låta bli att lyssna på den där skivan och bli lite smålycklig över att framträdandet från årets Lollapalooza ligger som full konsert på Youtube (upptakten till konserten är suverän, bra tips från Fredrik Strage!):



Jag har svårt att bedöma när trovärdighetsfaktorn blir hög på en återförening. Ska det gå två decennier eller kanske tre efter det att man sagt att bandet aldrig mer ska spela (i alla fall inte fyra år)? Ska alla medlemmarna vara vid liv (och hur definierar vi i så fall ”vid liv”? Får de använda hjälpmedel som käpp, rullator, respirator eller måste de kunna röra sig för egen maskin över scen i de gamla skinn-/manchester-/gabardinbyxorna)? Är det okej om trummisen gått bort? Vilka får t.ex. turnera under namnet Guns n’Roses, Axl Rose eller Slash & co (ovanligt dumt exempel eftersom Axl Rose har den juridiska rättigheten till bandnamnet)? Måste de ha släppt en ny skiva, med nyskapande musik trogen till det gamla soundet (och vem ska i så fall bedöma det)? Får man leta upp en ny heroinistbasist om man heter Sex Pistols?

Just nu ser vi en uppsjö av 90-talsband som återförenas: Soundgarden, Pulp, Blur, Stone Roses, men de gamla gubbsen (= de som bokas till Sweden Rock) är inte sämre de (men kanske mer patetiska/pengagalna?): Black Sabbath, Kiss och Status Quo. Vi har ju åtminstone sluppit de värsta mardrömsåterföreningarna: Nirvana utan Kurt, Clash utan Joe Strummer, Ebba Grön utan Thåström… Men när man hörde rykten att PJ Harvey skulle ersätta Kurt så kändes det ju ändå som en intressant tanke. Så man vet ju aldrig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar