Jag vill ju vara fri!

Idag är det biopremiär för Monica Z - en film om jazzsångerskan och skådespelaren Monica Zetterlund. Men jag fortsätter tänka på en annan bortgången skådespelare för att hon är svår att ruska bort, Lena Nyman. Jag har precis läst klart biografin "Jag vill ju vara fri" om henne. Jag tyckte om den men jag blev också lite olycklig av att läsa den.

Jag har ju bilderna från filmerna, spralliga Nyfiken gul, varma och trygga Lovis i  Ronja och alla glada roller som hon gjorde med Hasse och Tage (Änglamark, Släpp fångarna loss osv.). Underbara porträtt i numera klassiska svenska filmer. Men bakom dessa porträtt finns det en människa, en verklighet och ett öde. En sak som jag blev förvånad över var hennes mani över sin vikt i princip hela hennes liv. Män i press och kulturliv kommenterade hennes utseende i Nyfiken gul-filmerna och efter det har hon bantat resten av sitt liv. Jag fattar inte, och det är så sorgligt att hon fick leva med den självbilden, för det fanns aldrig någon sanning i det.

Andra saker jag får reda på är att Lena Nymans favoritbok är Sagan om ringen, hon läser faktiskt jättemycket, och hon blir förälskad hela tiden i män, om och om igen och ibland samtidigt. Men när hon går bort 2011 är hon ensam. Lena Nyman gjorde mycket seriös teater, tyvärr har jag inte upplevt det men önskade nu efter att ha läst biografin. Jag tror att mina bilder av henne hade breddats.

Biografin bygger på Lena Nymans dagboksanteckningar, brev och tidningsartiklar. Såklart funderar jag efter att ha läst den om hon hade hållit med om den berättelse om henne som här återges. Känner hon igen sig själv? Skulle hon vilja tillägga något? Det får vi aldrig veta.

Sambandet mellan Lena Nyman och Monica Zetterlund då? Jo, det var förälskade i samma man en gång och arbetade båda med Hasse och Tage's revyer. Framförallt gjorde de båda ett enastående intryck i den svenska kulturen och de gick tyvärr bort alldeles för tidigt.