I staden

Oroligheterna som vi kunde se i några av Stockholms förorter under maj månad har som väntat givit upphov

till många analyser, debattinlägg och artiklar. Många debattörer har uttryckt sig i frågan, problemet är att det ofta mest resulterar i ett personligt tyckande. Därför var det intressant att läsa en välskriven och utförlig artikel av arkitekt Ola Andersson där han ifrågasätter den syn på Stockholm (och andra städer) som debatten ger uttryck för, nämligen att städerna bara består av ett centrum och miljonprogram. Men så ser ju inte städerna ut, påpekar Ola Andersson. Villaförorterna finns också , och även de får sociala konsekvenser.

I Sverige byggdes den första "Villastaden", som det kallades, i Stockholm under 1870-talet. Sedan följde fler. Villastaden hade ett tydligt antisocialt drag då det handlade om att skapa ett avstånd mellan staden och det egna hushållet. På sextiotalet kom sedan massbilismen vilket gav upphov till helt nya förutsättningar för villaboendet.  Ola Andersson menar att utan villaförorterna vore förmodligen mindre lyckade fenomen som förortens "motorvägsspaghetti" och stora köpcentrum med parkeringsöknar betydligt färre, men att de sociala konsekvenserna är minst lika allvarliga. Staden är en helhet, och ska man angripa problem som de vi har sett i t.ex. Husby nu, måste alla stadens delar räknas in. Då är det problematiskt att de som har det gott ställt väljer bort vissa stadsdelar för att slå sig till ro i välmående
villastäder.

Förortshat heter en nyss utgiven bok av Johanna Langhorst som handlar om synen på, och talet om den svenska förorten, och då i synnerhet Tensta där hon bodde tillsammans med sin familj i 18 år innan de av en särskild anledning kände sig tvingade att flytta därifrån. En annan bok i samma genre som jag kan rekommendera är skriven av Per Wirtén och heter Där jag kommer ifrån : kriget mot förorten. Båda intressanta och medryckande böcker, och båda finns på biblioteket.