Konungen

Sist skrev jag om Att förda ett barn och livet som hemmafru. Den miljö som skildras i Konungen är betydligt mer flärdfull. Konungen innehåller mindre vardagsbestyr men desto mer av betjänter, persiska mattor och hemliga skattkammare. Handlingen är förlagd till Persien på 1800-talet. Landet är i desperat behov av modernisering och reformer för att kunna följa med i de europeiska staternas utveckling. Shahens inflytelserika moder Mahdolia menar att Persien i stället måste bevara sin ålderdomliga kultur och övertygar sin son om att demokratin inte är något lämpligt styrelseskick för Persien. Vi får följa Shahen på hans första resa till Europa och den inledande kapplöpningen om oljeresurserna i dåvarande Persien. Allt är skildrat i en berättelse som är delvis uppbyggd kring verkliga historiska händelser. Historien är dock till stora delar förvanskats och har byggts ut med påhittade detaljer och historier.

Shahen framställs som en ganska löjlig figur i beskrivningar. Imamerna framställs som mer eller mindre lättledda av olika politiska krafter. Jag anar att författaren hyser mycket ambivalenta känslor till sitt forna hemland och att han är mer än kritisk till både forna och nutida ledare i Iran. Den kritiska undertonen i gör att jag har svårt läsa boken som ren fiktion.

Boken väckte mitt intresse för Irans historia men framförallt mitt intresse för Abdolahs författarskap. Förutom Konungen är Huset vid Moskén en av hans mer välkända böcker. Författaren bor sedan 1988 i Nederländerna.