Saknaden efter Willy Kyrklund (1921 - 2009)

När Willy Kyrklund gick bort för några år sedan efterlämnade han ett stort tomrum. En djup saknad av det oerhört välformulerade, ibland gåtfulla, lekfulla och sparsmakade. Av allvar, humor och ett renslipat språk. Här avslutningen på hans allra sista bok, Om godheten (1988):

När gryningen utträder ur sitt gryningskap. 

När främlingen utträder ur sitt främlingskap.

När brödrosten utträder ur sitt brödrostskap. 

När stenen utträder ur sin stenighet. 

När sparven utträder ur sin sparvighet. 

När Kyrklund utträder ur sin kyrklundhet. 

Denna längtan. 

När natten utträder ur sin nattlighet. 

När intet utträder ur sin intighet. 

Denna ängslan.