Gissa boken

Kan du din litteratur? Vet du vilka böcker följande inledningsmeningar kommer från? Skriv gärna dina gissningar i kommentarerna. Svaret kommer i nästa veckas inlägg. Tips: varannan damernas...

1. Äntligen stod prästen i predikstolen.
Församlingens huvuden lyftes. Så, där var han ändå! Det skulle inte bli mässfall denna söndagen såsom den förra och många söndagar förut.
Prästen var ung, hög, smärt och strålande vacker. Om man hade välvt en hjälm över hans huvud och hängt svärd och brynja på honom, skulle man ha kunnat hugga honom i marmor och uppkalla bilden efter den skönaste av atenare.

2. Jag ska genast erkänna det: jag är patient på en klinik, en vårdanstalt, min vårdare iakttar mig, han lämnar mig knappt ur sikte, ty dörren har ett titthål och min vårdares öga är av den bruna typ som inte kan genomskåda mig, den blåögda.
Min vårdare kan alltså ingalunda vara min fiende.

3. Utanför eller innanför - mörker. Och vidjor. Kastbyar. Snödrev. Väggen bristfärdig som en hinna. Mörkrets makter vill in. Och ut.
Gud som haver Salmon Martinson!

4. Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen. Clara och Lotten voro inne med sköt-ekan att hämta honom på Dalarö brygga; men det dröjde evigheter, innan de kommo i båt. De skulle till handelsman och ha en tunna tjära och på apoteket och hämta gråsalva åt grisen, och så skulle de på posten och få ett frimärke, och så skulle de ner till Fia Lövström i Kroken och låna tuppen mot ett halvpund småtärna till notbygget, och sist hade de hamnat på gästgivaregården, där Carlsson bjudit på kaffe med dopp.

5. Det är en ful januarimorgon och jag sitter på planet till Teneriffa. Jag är så förbannat trött, så ful, så jävla arg. Nej, inte arg, IRRITERAD. Jag är så jävla irriterad. På allt men mest på mig själv och det gör mig iskall. Jag har varit arg så länge nu. En cementerad grå massa som gör mig stel. Som får mig att vilja dricka för mycket vin och glömma allt som är fult. Som januarimorgnar.

6. Huset stod på en liten sluttning alldeles i utkanten av samhället. Det låg för sig själv med en vid utsikt över en stor del av West Countrys jordbruksbygder. Det var verkligen ingenting särskilt med detta hus - det var omkring trettio år gammalt, fyrkantigt och liksom hoptryckt, byggt i tegel och med fyra fönster på framsidan, alla av en storlek eller ett format som på det ena eller andra sättet helt undgick att tilltala en betraktare.
Den enda människa som hade någon som helst känsla för detta hus var Artur Dent, och enda anledningen till det var att han råkade bo där.