Koreansk dröm eller verklighet

Har ni sett ”Järn 3:an”? Klart ni har! Annars är det bara att låna denna oemotståndliga pärla i regi av Kim Ki-duk (som gav oss ”Livets hjul” 2003). I ”Järn 3:an” möter vi en ung man som fördriver dagarna i olika kvarter på sin MC. Han fäster reklamlappar på dörrhandtag och om lappen sitter kvar när han kommer mot kvällen, bryter han sig in. Men han beter sig inte som en vanlig inbrottstjuv. När han har lyssnat av telefonsvararen, som avslöjar att lägenhetsägarna är på semester (minns ni: dåtidens Facebook?), ser han sig omkring, ställer sig framför familjefotot och tar kort på sig själv tillsammans med familjen, äter av deras mat, duschar i deras badrum och sover i deras säng. Som tack tvättar han deras kläder för hand och lagar något som är trasigt hos dem. Men i ett av husen är han inte ensam. En ung, blåslagen kvinna följer i hans fotspår utan att ge sig till känna, istället betraktar hon hans förehavanden. När hennes make kommer tillbaka och fortsättare att slå, rymmer hon med MC-killen och en ordlös kärlekshistoria tar sin början. Delar av filmen befinner sig i ett tillstånd mellan dröm och verklighet, lite som bland andra Marie Hermanson skriver, fast ”Järn 3:an” är mer drömsk och poetisk (ta till exempel en funderare på hur den vackra omslagsbilden hänger ihop!). Jag fastnar ofta för det oväntade eller absurda, det som inte riktigt hänger ihop eller går att räkna ut, både när jag väljer böcker och film. I filmväg finns det gott om absurda eller verklighetsvrängande exempel. Varför inte se om ”Mulholland drive”, ”De misstänkta”, ”Adaptation” eller ”The Royal Tenenbaums” i veckan?