Tre grisiga gubbar

Inspirerad av bland annat bokbloggen enligt O samt Lyrans noblesser har jag funderat på temat "otrevliga gubbar i litteraturen", antingen som karaktär i boken eller vad gäller författaren. Ge gärna ett eget förslag i kommentarerna!

1. Börje Ahlstedt: Från min loge på Dramaten, där han framför allt sågar kolleger längs med fotknölarna. Läs gärna Mia Skäringers Dyngkåt och hur helig som helst som motvikt.

2. Philip Roth: Envar

Maken till grinigare huvudperson får man leta efter. Ingenting passar...

3. Pär Lagerkvist: Dvärgen

"Jag är 26 tum lång, välväxt, med de rätta kroppsproportionerna, möjligen är huvudet något för stort. Mina kroppskrafter är ansenliga, särskilt om jag blir retad. När brottningskampen anordnades mellan mig och Josafat tvingade jag honom efter tjugo minuters strid ner på rygg och strypte honom. Sedan dess är jag ensam dvärg här vid hovet."

Vår

DEN LUSTIGA VÅREN 1

Det är så lustigt om våren:

man bara gråter,

man bara skrattar,

man bara -

är.

av Elmer Diktonius ur Stenkol

Mike Leigh

Mike Leigh är född 1943 i Salford , Manchester och anses vara en av Englands mest väsentliga filmskapare, och en betydelsefull skildrare av den brittiska arbetarklassen. Han är också känd för sin speciella arbetsmetod, då han tillsammans med skådespelarna improviserar fram filmens rollkaraktärer. Enligt Leigh finns det inget färdigt manus, rollfigurer och handling skapas och utvecklas under själva repetitionerna och ofta tas hänsyn till skådespelarnas egna livserfarenheter. Leigh utforskar människan och vardagen och gör det med en knivskarp svart humor.

I helgen såg jag ett gäng filmer gjorda av just Mike Leigh, nämligen Hemligheter och Lögner (Secrets and Lies) (1996), Flickor i karriären (Career Girls) (1997) och Happy-Go-Lucky (2008). Hemligheter och Lögner handlar om en välbärgad kvinna i 30-årsåldern som söker upp sin biologiska mamma, som visar sig vara en miserabel och nedgången fabriksarbetare. Brenda Blethyn gör en lysande roll i sin gestaltning av den desperata modern som, när hon blir uppsökt av sin bortlämnade dotter, befinner sig precis på bristningsgränsen. Modern och dottern visar sig vara ett minst sagt udda par men ur denna osannolika kombination växer det fram något mycket fint. Man vet inte om man ska skratta eller gråta, man kan faktiskt göra bägge delarna, och åh vad det är bra!

Flickor i karriären berättar om vänskapen mellan två vänner i 30års-åldern som under sin studietid delade lägenhet i London . Nu möts de igen efter 6 år för att tillbringa en helg i London tillsammans, där den ena väninnan Annie bor kvar. Vi får ta del av återblickar på deras vänskap samtidigt som de hittar tillbaka till sin vänskap på nytt, nu som två mognare kvinnor som båda gjort karriär. Jag gillar verkligen den här filmen, det är något alldeles speciellt med Mike Leighs ofta kvinnliga lite underliga karaktärer. Annie är helt utflippad, djupt där inne säkert en skör tjej som hon döljer under sin hetsiga aggressiva personlighet, med ständiga snabba repliker på lut. Väninnan som kommer på besök är Hannah, som under deras studietid var en mycket orolig själ med hudsjukdom och sårig hud i halva ansiktet, som gick omkring och vaggade lätt med huvudet och som inte vågade se folk i ansiktet. Efter 6 år är dock hudproblemen borta och hon verkar lite säkrare. Jag säger bara - se den! Bitvis helt absurd men alldeles alldeles underbar! Om jag älskade de andra två filmerna så blev jag inte så jätteförtjust i Happy-Go-Lucky, den kändes lite för hysterisk för min smak, och inte samma djupdykning i karaktärerna. Om man är intresserad av att se någon av Mike Leigh´s filmer, finns det förutom dessa tre presenterade, flera andra att låna på biblioteken i Kristianstad.

Ompa til du dør

Ni har väl inte missat att biblioteket har vårens ”tunga” cd-släpp såsom Bob hund, R.E.M. och Lykke Li? Men med det sagt tänkte jag gräva lite i arkivet i stället. Bland de skivor som har hamnat i magasinet på stadsbiblioteket finns tre guldkorn av den norska gruppen Kaizers Orchestra. Inte en särskilt populär grupp i Sverige precis (i intervjun hos Skavlan för någon månad sen nämnde de t.ex. att Aftonbladet gav ”Maestro” minusbetyg, läs den sjukt roliga recensionen här!). Och jag kan förstå att musiken de spelar egentligen inte passar att stuva in i något bra fack (ska man vara riktigt elak så finns det musikaliska likheter med Leningrad Cowboys…). Det är konstig musik, men rolig och lättsmält och därför lätt att avfärda. Sen är texterna rotvälsksvåra för (riks)svenskar att hålla i minnet (vilket antingen kan ses som en rolig eller tråkig utmaning). Men åh, vad fantastiskt live! Jag såg dem i helgen och blev påmind om vad bra livemusik kan göra med en. Det är verkligen en vansinnig blandning av syn- och ljudintryck. De bildar sin egen skrammelorkester och ibland är det cirkus i balkansk Rammstein-tappning, ibland finsk blues som klippt och skuren för vilken Kaurismäkifilm som helst. De har kavaj, väst och slips och en av dem kombinerar denna utstyrsel med gasmask. De slår på oljefat och gamla fälgar när de inte spelar orgel, dragspel, kontrabas eller gitarr. Mycket show för pengarna, med andra ord!

Ett magiskt ögonblick under konserten var när sångaren Janove Ottesen introducerade deras kentlåt (som han kallade den) ”Hjerteknuser” genom att hoppa in den från ett av oljefaten (istället för att bara räkna in den). Videon till låten finns via denna länk. Istället tänkte jag bjuda på ett låååångt liveklipp från Vega med låten ”Kontroll på kontinentet” från ”Ompa til du dør”-skivan.

Det nya albumet ”Violeta, Violeta” vol 1 är första delen i en romantisk tragedi-triologi om Violeta och hennes mor Beatrice och far Kenneth. Det är ett mer kommersiellt album som kanske inte har lika lång livslängd i stereon som de tre första skivorna, som du då kan be Ulf att plocka fram från magasinet. Om du som jag tycker att detta är svårslagna mästerverk så kanske det nya albumet också kan nå biblioteket vad det lider…

Apropå skruvad, energisk livemusik så har ni väl sett att Animal five kommer till stan på lördag kväll? Se favoritlåten och –videon ”Sharks” som ständigt gör mig på gott humör:

Du blir vad du läser?

Vilken skönlitteratur ska eleverna egentligen läsa i skolan? Och varför?

Professorn i litteraturvetenskap, Ebba Witt Brattström, som nu jobbar i Berlin, diskuterar frågan 23 mars kl.19.00 i Konserthuset, Lilla salen.

Samarrangemang med Bibliotekets vänner. Medlemskap i föreningen: 75 kr per år.

Läs mer om kanondiskussionen här.

Genus och kanon

Vårens nya böcker

Bibliotekens personal kommer att vid tre tillfällen presentera ett urval av vårens nyheter. Åhus bibliotek är först ut på tisdag 29 mars. Kl. 19.15 kommer Ann, Helén, Ulrika och Annika att berätta om bl.a. ”Mördaren är död” av Stewe Claeson, ”Ingenstans under himlen” av Liselott Willén, ”Om inte nu så när” av Annika Thor och Ogawas ”En gåtfull vänskap”. Vi kommer att under en timmes tid presentera sammanlagt 12 böcker.

Därefter följer Kristianstads stadsbibliotek onsdag 30 mars kl. 18.30 och Tollarps bibliotek tisdag 5 april kl. 18.30. Då blir det delvis annan personal och delvis andra böcker som presenteras. Missa inte detta tillfälle att få tips och inspiration till nya läsupplevelser. Dessutom kan du vinna en bok eftersom alla som kommer deltar i utlottningen.

Emily Dickinson och Sofie Livebrant på Konserthuset

I ett hörnrum i faderns hus i Amherst, Massachusetts satt hon och skrev dikter som efter hennes död skulle upptäckas av en hel värld. Ibland har myten om den tillbakadragna kvinnan och hennes till synes händelsefattiga liv, nästan kommit att skymma dikternas säregna kvaliteter. Men bara nästan:

”Riktig musik har bara dull och moll – men nog borde det också finnas plats för privata tonarter. God natt nu, jag skall sova – bara jag får för råttan. Jag hör den sjunga en nöts melodi.”

På lördag kväll avslutas Konserthusets 75-års jubileum med en musikkväll som går i poesins tecken. Sofie Livebrant med band kommer att framföra tonsättningar av så skilda storheter som Dan Anderssons och Emily Dickinsons lyrik. Vi ser fram emot en cool, intim kväll tillsammans med ett band som hör till ett av landets allra mest spännande. Serveringen kommer att vara öppen. Välkomna!
Priser: 150 kr (exkl serviceavgifter), ungdom (under 20 år och student): 70 kr. Biljetter: http://www.musikisyd.se/, Domus 044-20 88 00, Turistbyrån 044-13 53 35.

Japan

Det är mycket om Japan i media just nu:

jordbävningen i Sendai, tsunamin , Röda Korset tvittrar , Läkare utan gränser chattar, och vi andra, som följer katastrofen på håll, tänker på offren och försöker förhoppningsvis hjälpa till så gott vi kan. Läs mer hos Japan Today.

Lästips

Skönlitteratur från Japan:

Kaori Ekuni: Twinkle twinkle

Yasunari Kawabata: Huset med de sovande skönheterna

Yukio Mishima: Vårsnö

Haruki Murakami: Kafka på stranden

Kenzaburo Oe: M/T och berättelsen om skogens under

Taichi Yamada: Främlingar

Facklitteratur om Japan:

Världspolitikens dagsfrågor har flera titlar, står på avd Koec, annars se Utrikespolitiska institutets webbsida

Turistlitteratur om Japan står på avdelning Noec

Antropologisk litteratur står på avdelning Mo

Filmtips
Norwegian Wood har premiär 18 mars (Tran Anh Hung - Cyklo, Doften av grön papaya, När solen står som högst) efter Haruki Murakamis bok med samma namn

Okuribito (Avsked)

Daremo shiranai (Barnen som inte fanns)

Tokyo Ga

Biografier om historiska personer

Under våren har det kommit eller kommer flera biografier om historiska personer som många med all säkerhet kommer att vilja läsa.
Redan här är Glas, Peter, Geronimo om apacheindianernas ledare. Man får i boken följa apacheindianernas 30-åriga krig mot USA/Mexiko, där indianerna förgäves försökte försvarade sina landområden.
Även Kumm, Björn, Fidel Castro har nått biblioteket. Boken handlar mer om Kubas moderna historia än om personen Castro, men denne är ju onekligen en stor del av Kubas moderna politiska historia.
Under veckan kommer Ståhlberg, Knut: Två kära ovänner att levereras. Den fd korrespondenten skriver om Winston Churchill och Charles de Gaulle och ger efter djupgående studier en bild av hur samarbetet mellan de båda ibland fungerade och ibland inte.
Senare i vår kommer Ekendahl, Staffan, Abraham Lincoln om den amerikanske presidenten som mördades fem dagar efter fredsslutet av det amerikanska inbördeskriget.
Om du har lust att fördjupa dig i några av historiens intressanta personligheter så är böckerna möjliga att reservera i bibliotekets katalog med hjälp av lånekortsnummer och pin-kod. Sen får du ett meddelande när boken finns att hämta.

Lagt kort - Joan Didion

Den amerikanska författaren Joan Didion (född 1934) ställer de svåra frågorna, utan att själv ge anspråk på att ha svaret på dem. Hon slog från början igenom som journalist och var med och skapade den nya banbrytande form som kom att kallas New journalism. Didions stil har beskrivits som minimalistisk och hon har förutom fem romaner skrivit flera fakta- och essäböcker, samt flera filmmanus tillsammans med sin numera avlidna man.

Min första bekantskap med Joan Didion var romanen Lagt kort (Play It As It Lays, 1970. På svenska 1971.) Huvudpersonen är Maria, en tidigare framgångsfull fotomodell och skådespelerska i Hollywood som börjar tappa greppet om tillvaron. Kommunikationen mellan Maria och hennes man Carter är nästintill obefintlig, dessutom har de ett barn, Kate, som har hamnat på någon slags klinik, som det verkar; omhändertagen mot Marias vilja. Maria genomgår en abort och tillvaron blir därefter till ett socialt sönderfall, mer och mer fragmentarisk och framför allt desperat. Hon kör planlöst runt med sin bil på Los Angelos gator och ut i Mojaveöknen, hon tappar intresset för det mesta. Människor betyder ingenting, hon orkar inte längre spela alla de rolller som förväntas av henne. Tankarna på Kate och det borttagna barnet är allt Maria kan tänka på, vilket skapar en oerhörd kaos inom henne: ”Hon kunde inte läsa tidningarna, för vissa artiklar skrek ut mot henne från sidorna: fyraåringarna i det kvarlämnade kylskåpet, babyn på landsvägen, skallerormen i lekhagen, faran, den fruktansvärda faran i tillvaron”.

Det jag gillar mest med boken är sättet Didion använder språket på. Det är mycket enkelt och avskalat, men det döljer sig ett obehag, både skört och cyniskt bakom orden. Det finns en stark sarkasm, t.ex: ”Från min mor har jag mitt utseende och anlag för migrän. Från min far har jag en optimism som inte övergett mig förrän alldeles nyligen”. Men ändå, någonstans i all misär tycks det finnas ett slags driv, en mening i menlösheten. ”Carter ringde i dag, tyckte det var meningslöst att prata med honom. Jag pratar egentligen inte med någon. Jag koncentrerar mig på hur ljuset ska falla på fyllda konservburkar i köksfönstret, jag ligger här i solen, ser på kolibrin.(…) En sak till mitt försvar, inte för att det betyder något: jag vet något som Carter aldrig vetat, eller Helene, eller kanske ni. Jag vet vad ”ingenting” innebär och fortsätter att spela. Varför, skulle BZ säga. Varför inte, säger jag”.

På senare år har Ett år av magiskt tänkande (2006. På engelska 2005) fått stor uppmärksamhet, en bok där Didion beskiver sitt sorgearbete efter att hennes makes bortgång i en hjärtattack. Samtidigt hamnar också hennes dotter på sjukhus. Just nämnda bok och en del andra verk av Joan Didion, inklusive film, går att hitta på biblioteken här i Kristianstad.

Anonyma speglingar

Magnus Dahlströms senaste roman "Hem" kom för 15 år sen. Hans pjäs "Järnbörd" och roman "Nedkomst" skapade en hetsig debatt om våldsskildringar i konsten och författarens moraliska ansvar. Han blev då en av Sveriges mest omsusade författare, men sen har det varit tyst. Nu verkar han vara tillbaka på allvar, med romanen "Spådom". När han debuterade liknades han vid en ung Dagerman, i likhet med Dagerman låter han våldet latent förnimmas under textens yta. Vilket hotar dra ner romanfigurerna i ett okontrollerat kaos.

"Spådom" är Dahlströms mest omfångsrika verk. Det är tre berättelser som blir en. De olika berättelserna handlar om tre tjänstemän i början av deras karriärer, en läkare, en polis och en handläggare på försäkringskassan. Varken språkligt och tematisk ligger inte "Spådom" långt ifrån "Hem". Även nu kan vi förstå att berättelserna om omsorg kan handla om kontroll. "Spådom" skildrar en värld som inte snällt svarar på frågor och som är besvärande lik vår egen. I romanen förekommer inga egennamn. De tre tjänstemännen följer regelverket, men är för inkapslade i sina egna känslor för att märka övertrampen. Det latenta våldet vibrerar under ytan även i "Spådom" men det finns även i själva språket och det kommer att hota vår egen självbild. Det är faktiskt desto mer oroande.

Dubbad skådespelare

Den brittiske skådespelaren Colin Firth belönades nyligen med en Oscar för sin roll som kung Georg VI av Storbritannien i den bioaktuella "The kings speech". Han fick sitt genombrott 1995 när han var med i tv-serien "Stolthet och fördom” där han spelade Mr Darcy. Några år senare var han en annan Darcy i ”Bridget Jones dagbok”.

Om man söker på Colin Firth i bibliotekskatalogen får man en lista på 14 filmer och 1 cd. Bland annat ”En enda man”, som kom förra året, där han spelar en brittisk collegelärare som kämpar för att finna meningen med livet efter att Jim, hans partner sedan lång tid tillbaka, gått bort. Han lever i det förflutna och har svårt att tro på framtiden och vi får följa honom under en dag i livet, en dag då möten och en serie händelser leder till att han måste bestämma sig för om han tycker att det faktiskt finns någon mening med livet. I ”Flicka med pärlörhänge” är han målaren Johannes Vermeer, ”Genova” är en spökthriller och i ”Mamma mia” är Firth på en grekisk ö och sjunger Abba-låtar. Det kom ett soundtrack i samband med filmen och det förklarar varför man får upp en cd i katalogen.

Det går rykten om att han i samband med drottningens födelsedag kan komma att dubbas till riddare och därmed få titeln sir. Sir Colin Firth låter väl inte så tokigt?

Kvinnor

Tipsar om kvinnliga författare, fritt efter Lena Kjersen Edmans föreläsning Systrar, egna rum och galna kvinnor på vinden på kvinnodagen 8 mars. Hon kommer ut med en bok i år som heter Böcker som samtalar. Intertextualitet, covers, dialog och kärlek. Låna den gärna - när den har kommit ut...

Föreläsningen började med Mary Wollstonecrafts Till försvar för kvinnans rättigheter, och fortsatte med dottern Mary Shelleys Frankenstein. De var inte systrar, däremot mor och dotter.

Uttrycket "den galna kvinnan på vinden" är förstås tagen från Brontësystern Charlottes bok Jane Eyre, där huvudpersonens tilltänkte Mr Rochester visar sig ha en galen kvinna på vinden. "Galningen" får dock alldeles egen utvecklad historia i Jean Rhys Den första hustrun (Sargassohavet).

Andra författarskap som togs upp var Sara Lidmans Jernbaneepos, byggt på hennes egen familj och för övrigt framröstad som en av de 20 bästa litterära verken i Sverige, Carola Hanssons Steinhof och Margaret Atwoods Kattöga, Sigrid Combüchens Spill (en damroman) - utrycket damroman är för övrigt taget från Victoria Benedictsson som bland annat skrev Fru Marianne, samt Sigrid Undsets Jenny.

En bok som Kjersen Edman tror kommer att läsas även om hundra år är Sofi Oksanens Utrensning (på engelska Purge). Pjäsen med samma namn kommer till Kristianstad 15 mars.

Låna och läs! Du kan även läsa mer i författardatabasen Alex, samt i Retriever, Presstext och Artikelsök.

Diktatorn av Ulf Stark

”Det är mycket att tänka på när man är diktator. Han tänker på sig själv.” Ibland är det extra härligt att vara bibliotekarie! För i dagarna nådde en helt strålande bilderbok för alla åldrar biblioteket. "Diktatorn" är författad av Ulf Stark (”Dårfinkar och dönickar” om ni minns?) med sovjetinspirerad bildestetik av Linda Bondestam. En bok att läsa på många plan. För den här lille diktatorn går på dagis (eller MINIsteriet) och har helt vanliga föräldrar (pappan klädd som butler) som han bossar över. Någon förälder som känner igen sig? Samtidigt ger bilderna en vink om den politiska diktatorn, den vi vuxna tyvärr känner igen från en rad länder, (dagsaktuell just nu men även historisk). Lägg därtill ett härligt flyt och schvung i texten så har vi en Augustvinnande berättelse i vardande (hoppas Söderströms har råd att nominera den bara).

”Det första diktatorn gör när han vaknar är att få solen att gå upp. Upp med dej! skriker han. Upp och sätt på dej ljuset!” Om det inte regnar åker han till dagis i öppen vagn (bilden visar en stridsvagn med kamouflagefärg och röd stjärna). ”Hej, hej, hej, säger han. Idag är jag snäll. Men imorgon blir det andra bullar.” Trasmattan på dagis ser ut att vara gjord av ryska, stämplade ransoneringskuponger eller biljetter.

Under vilan sover alla utom diktatorn, för han måste ju vaka över sitt folk…En annan glädjande nyhet från barnavdelningen är Sara Olaussons seriebearbetning ”Loranga, Masarin och Dartanjang. D. 1”. Här återser vi crazyfamiljen med tigrar i ladan och giraff på sophögen, från Barbro Lindgrens underbara kapitelböcker från 1970-talet. Bara att låna och njuta.

Upprorstider

Jasminrevolutionen i Tunisien har inspirerat människor över Nordafrika och delar av Mellanöstern att resa sig mot diktatorer, övergrepp och otrygghet. Detta är ett omstörtande, omvälvande, fantastiskt och otroligt intressant skede i världshistorien. Förhoppningsvis kommer det att få effekter även här på hemmaplan. Genom att se och förstå att upproren utgår från vanliga människors, mäns, kvinnors och barns, förhoppning om att kunna leva värdiga liv i sin hemländer kanske det etnocentriska perspektiv vi västmänniskor anlägger i vår betraktelse av världen kan mjukas upp till förmån för en humanistisk syn på människan som individ. Senaste nytt från upprorets och - än så länge - Gaddafis Libyen är att dennes styrkor bombat en militärbas för att "skrämma bort demonstranter". Samtidigt kämpar tusentals människor för att ta sig ut från landet, och trycket har varit (det börjar miska) enormt vid gränserna och de snabbt uppförda flyktinglägren. Om att fly från sitt hemland, att som flykting ta sig igenom Libyen och så småningom lyckas ta sig ut därifrån handlar boken Vägen till frihet av Feven Abreha Tekle. Världspolitikens dagsfrågor ger ut en jämn ström skrifter om aktuella världsfrågor, kanske är skrifterna inte så estetiskt tilltalande, men de har ett högt informationsvärde. 2010 gav Världspolitikens dagsfrågor ut Moammar al-Gaddafi - diktatorn som omfamnas av väst av Aron Lund. Frågan nu är väl hur det blir med den omfamningen?

Avlyssnat

En av de saker jag kan sakna med en storstad är att kunna lyssna på vad folk pratar om på tunnelbanor och bussar. Det bjuds på fler sådana tillfällen i en stor än en mindre stad. Trodde aldrig att jag skulle sakna det. När jag bodde i Stockholm irriterade det mig, att folk satt och snackade högt i mobilen och liksom självklart inkluderade hela vagnen i det mest privata.
En gång var det en ung nybliven pappa som steg på vid Södersjukhuset och som genast in i minsta intima detalj började berättade om sin frus förlossning. Sånt vill man helst inte höra.
En annan gång satt jag precis framför två äldre damer på en buss. Den ena sa:

-Jag undrar hur det är med Hjördis nuförtiden?
-Nämen Elsa! Vi kommer ju just från hennes begravning.

Glimtar av liv, nyckelhål att kika in. En liten aning om alla de liv och öden som omger en. Här finns fler exempel på autentiska tjuvlyssningar. Och här.
I Kristianstad hör man annars mest kajorna. Undrar vad de tjattrar om varje morgon?

Hinamatsuri

3 mars firas Hinamatsuri, Dockfestivalen, i Japan.

Böcker om dockor:

Skönlitteratur

Rose Lagercrantz: Månskensdockan

Anne Parrish: Dockmans äventyr

Inger Sandberg: Tummen och Dockis

Uspenskij, Eduard:Krokodilen Gena och hans vänner

Facklitteratur

Caroline Goodfellow: Dockboken

Valerie Jackson-Douet: Dockor

Lyndie Wright: Dockor

Triss i danskor

Danmark har framgångar i filmvärlden med en Oscar för bästa icke engelskspråkiga film till Susanne Biers Hämnden. Det finns även många bra danska författare. Jag har den senaste tiden läst böcker av tre danska författarinnor. De skriver alla om mänskliga relationer i nutid med allt vad det innebär och de gör det väldigt bra.

Helle Helle: Rödby-Puttgarden handlar om två systrar som båda jobbar på Tysklandsfärjorna. De delar lägenhet och den äldre systern har en liten dotter som de hjälps åt med att ta hand om. De berättar om sin vardag som är precis det, väldigt vardaglig och man tänker när man läser att det händer just ingenting, men det händer saker hela tiden precis som det gör i det verkliga livet.

I Kaarsbøl, Jette A., Din nästas hus är huvudpersonen en man i yngre medelåldern som är framgångsrik arkitekt. Hans far dör och detta ger upphov till en personlig kris för Laus. Han flyttar för en tid till en liten ort på landsbygden där pappan, som också var arkitekt har ritat ett bibliotek. Han vill på detta sätt försöka nå försoning med sin far. Där blir han god vän med prästen och är snart en väl sedd gäst i dennes familj. Prästens unga fru, Alma och Laus blir även de vänner, kanske mer än vänner…

Jessen, Ida: Barnen är en bok om Solveij, som när boken börjar hyr ett hus på danska landsbygden. Hon är deprimerad och arbetslös och flyttar för att försöka få kontakt med sin femåriga dotter som hon för ett år sedan lämnade hos sin man då hon blivit förälskad i en annan man. Hon inser att hon har brutit den tysta överenskommelsen att en mor inte överger sitt barn och vet inte hur hon ska kunna återfå sin dotters förtroende. Långsamt lyckas hon dock etablera sig i det nya samhället och får genom sitt jobb som distriktssköterska kontakt med många människor. Genom Solveij får vi möta dessa människor och betrakta deras inbördes relationer i alla vinklar och vrår. Det löper trådar mellan många av personerna som vi får följa under 15 år och se hur deras förhållande till varandra förändras och utvecklas.