tisdag 12 oktober 2010

Booker-priset


I dag är det dags för ytterligare ett prestigefyllt litteraturpris att delas ut nämligen Booker-priset eller The Man Booker Prize for Fiction, som det egentligen heter.

Det tilldelas den författare från Brittiska Samväldet eller Irland som skrivit den bästa boken på engelska under året. En jury, bestående av litteraturkritiker, författare, förlagsfolk och andra som arbetar med litteratur har nominerat sex titlar och någon av dessa kommer alltså att vinna. Priset har delats ut sedan 1968 och anses vara väldigt betydelsefullt.
Bara att var nominerad brukar betyda ett uppsving i försäljningssiffror och ökat intresse för författarskapet. Bland författare som har vunnit priset kan nämnas Salman Rushdie, Ian McEwan, Margaret Atwood och Iris Murdoch. Den australiensiske författaren Peter Carey, som är nominerad i år, har vunnit priset två gånger redan, 1988 och 2001. Det har aldrig hänt tidigare att någon vunnit mer än två gånger.

De nominerade till 2010 års Bookerpris är:

Peter Carey: Parrot and Oliver in America
Emma Donoghue: Room
Damon Galgut: In a strange Room
Howard Jacobson: The Finkler Question
Andrea Levy: The Long Song
Tom McCarthy: C

Läs mer om Booker-priset här.

måndag 11 oktober 2010

Cinestar

Så har det äntligen kommit en svensk filmtjänst på nätet som satsar på kvalitet snarare än kvantitet. På Cinestar, som den heter, görs ett kvalitetsurval av titlar som ges ut i Sverige och redaktörerna skriver om filmerna som finns till uthyrning genom strömning. Konceptet är förstås lånat från amerikanska Mubi. Utbudet varvar svenska och utländska klassiker och distributören Njutafilms mer udda titlar med modern konstfilm. Det mesta finns sedan tidigare i svensk distribution men på Cinestar finns också en liten samling filmer som visats på Göteborgs filmfestival, en typ av smala filmer som efter sin filmfestivalsturné har mycket svårt att hitta vägar ut till marknaden och publiken. Det hade varit roligt om nätbaserade filmtjänster skulle kunna bli ett andra fönster för dessa filmer. Cinestar tar ett första lovvärt steg i denna riktning och vi hoppas såklart på mer… Här kan ni läsa en kort artikel i Sydsvenskan om Cinestar.

fredag 8 oktober 2010

Nobelpriset i litteratur 2010

Nobelpriset i litteratur år 2010 tilldelas den peruanske författaren Mario Vargas Llosa. Faktiskt har jag för en gång skull läst nobelpristagaren innan han har fått priset och det har inte hänt för många gånger innan. Dock ska väl erkännas att han tillhörde kurslitteraturlistan, så jag har inte direkt läst honom av fri vilja. Men han gjorde stort intryck på mig och jag tycker att det var en mycket värdig pristagare. Det verkar som om akademin numera väljer pristagare bland lite mer kända författare och som folk i allmänhet har läst. Men det kan ju vara ett kriterium väl som något annat för akademin.
Han har länge varit en av de stora författarna från Sydamerika, men han har tyvärr kommit lite i skuggan av Gabriel García Márquez, som fick nobelpriset redan 1982. Vilken han var mycket god vän med, men under oklara omständigheter för 30 år sedan utdelade han en blåtira till Garica Marquez vid en filmpremiär. Det har nog blivit det mest kända författargruffet i världen. Författarna har inte talat med varandra sedan dess, men i Garcia Márquez kommande jubileumsutgåva av Hundra år av ensamhet har Mario Vargas Llosa skrivet förordet. Så kanske....
Han tillhör de mest lästa och produktiva latinamerikanska författarna. Han är också en författare som ofta vädrar sina politiska åsikter. 1990 var han högers kandidat i presidentvalet i Peru. Han tycker det är varje författares plikt att bidra med sin kunskap till politiken.
Vargas Llosa har hämtat inspiration till flera av sina böcker antingen från den egna barn- och ungdomen eller från historiska händelser. Sedan 60-talet har han bott utomlands - även om han periodvis bor i sin stora villa vid havet i Lima. Sedan 1993 har han utöver sitt peruanska medborgarskap även ett spanskt.

torsdag 7 oktober 2010

Nobelpriset i litteratur

Så är det snart dags för Svenska Akademiens ständige sekreterare, Peter Englund, att inför ivriga journalister och en nyfiken allmänhet tillkännage vem som får årets nobelpris i litteratur. Om man får tro vadslagningsfirmorna så ligger Tomas Tranströmer, Ngugi wa Thiong'o (kenyansk författare) och Haruki Murakami bra till. Som vanligt finns Joyce Carol Oates med bland de förhandstippade och som vanligt lär hon väl bli utan.

Nobelpriset i litteratur har delats ut sedan 1901. 7 gånger har det gått till svenska författare, första gången redan 1909 till Selma Lagerlöf med motiveringen ”på grund av den ädla idealitet, den fantasiens rikedom och den framställningens själfullhet, som prägla hennes diktning”. Under årens lopp har sedan Verner von Heidenstam, Erik Axel Karlfeldt, Pär Lagerkvist och Nelly Sachs fått pris. Senaste gången var 1974 då Eyvind Johnson och Harry Martinson fick dela på äran.

Är du intresserad så kan läsa om alla pristagarna här.

Kl. 13.00 idag är spekulationerna över och 2010 års nobelpristagare i litteratur kommer att efterfrågas på biblioteken.

onsdag 6 oktober 2010

Europeisk dyslexi

Dyslexi , särskilda läs- och skrivsvårigheter, uppmärksammas en del just nu eftersom det är Europeiska dyslexiveckan fram till den 9 oktober.

Fackböcker:
Ulla Föhrer: Dyslexi - förbannelse eller möjlighet?
Ingvar Lundberg: Läsningens psykologi och praktik

Mina bästa sidor är ordblinda

Romaner:
Torbjörn Lundgren: Det skrivna ordets tystnad
Bernhard Schlink: Högläsaren (finns även som film)
Barbara Winkelmann: Ske min vilja

Riktlinjer för bibliotekshjälp till dyslektiker (svårläst pdf-fil)
Dyslexiböcker på Åhus bibliotek
FLMS

Dyslektiker och andra med lässvårigheter kan låna talböcker och Daisyspelare eller själv ladda ner via TPB.

Vi andra får nöja oss med ljudböcker, som finns både i mp3-format och på cd.
Vi har också en mediejukebox på Stadsbiblioteket där du kan ladda ner ljudböcker till ditt usb. På mediejukeboxen finns även film, spel och språkkurser.

tisdag 5 oktober 2010

Inredning under utredning

Jag kan inte räkna dem alla, de inredningsbutiker som öppnat i stan. Närmast känns det som en invasion på gågatorna. Klädbutiker och caféer får se upp, för på varje ledig butiksyta syns numera vita kuddar med brodyr, vitmålade ljusstakar samt hinkar, byttor och fågelburar i zink. Det verkar som inredningsboomen inte är över, åtminstone inte i vår stad. Fast i ärlighetens namn så fortsätter inredningsprogrammen sändas i TV också. Om inte annat så i repris.

Själv tillhör jag den där kategorin som gärna fönstershoppar, tittar på TV, bläddrar i en glassig tidning, men som sen inte omsätter idéerna i praktik. Oavsett om man bara vill bläddra eller om man vill genomföra inredningsprojekt, så finns det trevliga böcker att låna i ämnet. Titta t.ex. bland de här träffarna i vårt bestånd. Och glöm inte alla härliga tidskrifter! Design, Konstvärlden, Hus & Hem, Sköna hem, House & Garden, Drömhem & trädgård, Kloka hem, Rum m.fl. Så här års passar det ju bra att tända värmeljus, krypa upp i soffan med en kopp te, lyssna på en trevlig skiva, medan man funderar på var den där fågelburen skulle kunna placeras…

Lyssningstips: Antony & the Johnsons nya “Swanlights”, Dylan LeBlanc “Paupers field” eller Susanne Sundfør “The brothel”.









fredag 1 oktober 2010


Boken "Stå Aldrig Still" släpptes i våras och handlar om en man som brukar kallas Sveriges enda riktiga rockstjärna, Thåström. Boken består av en omfattande samling artiklar, recensioner och intervjuer i allt från gamla punkfanzine och numera avsomnade musikskrifter till etablerade dag och kvällstidningar.

Detta innebär naturligtvis att kvaliten på texten varierar men samtidigt skapar det en mer levande bild och hindrar effektivt efterkonstruktioner färgade av nostalgins förrädiska skimmer. Från slutet av sjuttiotalet fram till senaste plattan "Kärlek är för Dom" får vi följa Thåströms väg från gitarrist och sångare i skramliga punkbandet Ebba Grön till hyllad rockstjärna och motvillig ikon för tusentals fans.

Resan börjar 1977 i Stockholmsförorten Rågsved, där Thåström tillsammans med kamraterna Fjodor och Gurra bildade punkbandet Ebba Grön, ett band som inte drömde (eller uttalade) några "idol-drömmar", här får man läsa om de första spelningarna på ungdomsgården Oasen, som Thåström och gänget kämpade förgäves för att få behålla, de kaotiska skivinspelningarna och om när ett gäng nazister trängde sig in på en spelning för att i vanlig ordning, störa och bråka. Tumult uppstod när en av nazisterna lyckades träffa Thåström med en glasflaska i ansiktet. Ebba Grön splittrades efter fem år och Thåström fortsatte framåt med att tillsammans med bl.a. Stry Terrarie omvandla sidoprojektet Rymdimperiet till ett riktigt band under namnet Imperiet. I boken skildras hur fansen skriker efter Ebba Grön låtar under tidiga spelningarna och hur bandet konsekvent vägrade att spela några. Man får läsa hur Imperiet snabbt växte till ett mytomspunnet band omgivet om rykten om drogmissbruk och arrogans för att de vägrade ställa upp på ständigt återkommande intervjuer. Det bästa stycket under Imperiet-åren är för övrigt artikeln som handlar om bandets spelningar i bl.a. Mexiko och Kuba, Imperiet befann sig mitt i turnén när de fick veta att Olof Palme mördats hemma i Sverige.
Efter åren med Imperiet, som splittras 1988, valde Thåström att fortsätta som soloartist och det är också i intervjuerna under den här perioden som den återkommande bilden av honom som en svårmodig och folkskygg figur blir extra tydlig. En annan sak som ständigt återkommer är alla journalisters märkliga förtjusning i att prata om Ebba Grön, något som varken Thåström själv eller jag som läsare, och inte minst Thåströmfrälst, förstår. Thåströms har aldrig varit en artist som ängsligt tittat i backspegeln efter gamla hitlåtar att återvinna utan alltid rört sig framåt och ständigt förnyat sig. Detta leder oss naturligtvis in på nästa kapitel i Thåströms musikaliska utveckling. Thåström flyttade till Amsterdam i början av nittiotalet och bildade industribandet Peace Love and Pitbulls. Roligast är nästan att läsa alla artiklar där journalisterna försöker beskriva musiken som de tycker låter ack så förfärlig och såklart Thåströms oförställda glädje över att få en möjlighet att skapa något nytt och slippa leva på gamla meriter. Efter några år i exil återvände så Thåström till Sverige och dammade av solokarriären med plattan "Det är ni som är dom konstiga det är jag som är normal" och efter flitigt turnérnade och ytterligare en platta växlade han återigen spår och blev en del av bandet "Sällskapet" som startat som ett hobbyprojekt. Bandet fick inget större genomslag, antagligen för sitt närmast drömlika sound och att flera låtar var helt instrumentala.
Thåström valde återigen att gå vidare med sin solokarriär och släppte skivan "Skebokvarnvägen 209" som blev en enorm framgång och återigen hade Thåström förnyat sig genom att välja en mer aukustisk och avskalad produktion. Även texterna på skivan speglar en ny artist, eller rättare sagt en äldre artist. Thåström ser i många av texterna tillbaka till sin barndom och sina ungdomsår och det är många dystra rader och för första gången släpper han in oss lyssare i sitt inre landskap. Även på senaste skivan "Kärlek är för dom" är tongångarna betydligt mörkare än innan (även om Thåström aldrig varit nån muntergök) och det är rätt uppenbart att den gode Thåström ser slutet på mer än bara sin musikkarriär.
Med utgivningen av plattan slutar också boken Stå Aldrig Still och den är kanske snarare intressant än fantastisk, men den tecknar ett porträtt över en av vår tids absolut mest begåvade musiker och framförallt textförfattare och för det ska vi vara tacksamma för nån självbiografi lär Thåström aldrig skriva. Den här texten är för övrigt skriven av Andreas Möller, som gästbloggar istället för Anders idag