Stig Ahlgren - Insnöad

Kommer osökt att tänka på Stig Ahlgren i dessa dagar. Insnöad hette hans sista klippbok av essäer och litteraturkritik. Den kom 1977. Stig Ahlgren föddes i Karlskrona 1910. Tidigt föräldralös adopterades Stig av sin morbror Ernst Ahlgren i Kristianstad. Morbrodern råkade ha samma namn som det som Victoria Benedictsson hade tagit sig som pseudonym. 

Stig Ahlgren var en av sin tids vassaste skribenter. Han hade skrivit en avhandling om Montaigne, framlagd vid Lunds universitet där han också blev marxist. 1940 väckte Ahlgren stort uppseende med att attackera den kolorerade veckopressen i artiklar som "Veckopressen och folket" och "Här saluförs veronal till pigor" (veronal var ett sömnmedel). Med sedvanliga välformulerade giftigheter gick han till attack mot den fördumning och det förytligande som han menade att veckopressen stod för. 

Under 40-talet var Ahlgren en av landets mest fruktade kritiker. Sven Stolpe kallade honom "Hin håles späckhuggare". Han lustmördade Sten Selander och kallade honom i en recension av diktsamlingen "Sommarnatten" för; "lika tråkig som en påstigande i Alvesta". Det blev Selanders sista diktsamling. Ahlgrens ord blev klassiska och hamnade i Pelle Holms "Bevingade ord". Ahlgrens kommentar var att hade han vetat att detta var hans biljett till evigheten hade han lika gärna kunnat "gå av i Nässjö och försvinna för alltid". 

1944 gift han sig med en av tidens största skådespelerskor och filmdivor, Birgit Tengroth. Äktenskapet var stormigt och kort. Det grälande paret i Ingmar Bergmans film "Smultronstället" sägs vara modellerat efter Ahlgren och Tengroth. Även Tengroth hade en vass penna som hon demonstrerade både i noveller och i den självbiografiska Jag vill ha tillbaka mitt liv. 

1946 gjorde Ahlgren ett uppseendeväckande hopp i karriären och blev chefredaktör för Vecko-Journalen som i mångt och mycket stod för just det han några år tidigare så våldsamt kritiserat. 
I samlingsvolymen Min vän Stig Ahlgren konstaterar Gustaf Von Platen att Stig Ahlgren aldrig egentligen var en konsekvent politisk skribent. Men han var alltid arg, uppkäftig och gick efter en inre kompass som var helt och hållet hans egen. Därför var övergången kanske inte fullt så uppseendeväckande som många vid den tiden ansåg. Ahlgren hade en analytisk förmåga som innebar att han kunde byta åsikt. Han var alltid villig att ompröva och omvärdera vilket ju är definitionen av en intellektuell. Han är fortfarande läsvärd och underhållande även om han mot slutet av karriären blev lite mer – insnöad. Idag tyvärr i stort sett bortglömd.

Vårböcker

Nästan februari och dags att blicka framåt?

Här är några böcker ur vårutgivningen som jag ser fram emot att läsa:

Inte längre hemma: Chinua Achebe, kommer mars

Att dö: Christopher Hitchens, utkommer i april

Låglandet: Jumpa Lahiri, utkommer i mars

När kejsaren var gudomlig: Julie Otsuka, utkommer i april

Vilken av vårens böcker tror du blir din favorit?

Under all denna vinter

Negar Nasehs debutroman har en titel som passar perfekt just nu när man tittar ut genom sitt fönster på, just det, vinter. Boken utspelar sig i Västerbotten där Helene för fösta gången ska få besök av sin mor. Hon har lämnat sin barndoms skärgårdsö och bosatt sig långt ute i ingenting tillsammans med sin pojkvän Adam. Helene och hennes mor har ett komplicerat förhållande till varandra och det var väldigt längesedan de träffades. Det är viktigt för Helene att mamman får ett positivt intryck av hennes nya liv och förstår att hon trivs med sitt val av miljö, man och livsstil. Hon vill bevisa för modern, och kanske för sig själv, att hon har frigjort sig och nu lever ett liv på sina egna villkor. Hon är mycket spänd och nervös inför besöket och har förberett det in i minsta detalj under lång tid, allt från vilka turer i skogen de ska gå, till vilka böcker som ska ligga på nattygsbordet i gästrummet. Hon har även experimenterat med att baka mammans favoriter, lavendelskorpor, utan att be om receptet, för att allt ska verka enkelt men vara perfekt. Besöket blir påfrestande för Helene då mamman inte alls uppträder som hon har föreställt sig att hon ska göra

och det slutar inte heller som hon tänkt sig.

Bokens andra del är en arbetsbok där man får möjlighet att följa författarens skrivprocess. Författaren är född 1984, bor i Uppsala och studerar till läkare.

Förintelsens minnesdag

Kanske vet du att det idag är förintelsens minnesdag. 27 januari 1945 var det datum då koncentrationslägret Auschwitz befriades, och sedan 2005 är detta en internationell minnesdag. I år är minnesdagens tema romer under förintelsen. Såhär skriver Forum för levande historia: Minnesdagen lyfter fram engagemanget hos alla som bekämpar intolerans, främlingsfientlighet, rasism och antisemitism. I Sverige och i världen. Idag kommer detta att uppmärksammas på olika sätt runtom i världen. Ett sätt att visa sitt engagemang kan vara att läsa om och intressera sig för frågor om demokrati, jämlikhet och medmänsklighet. Några boktips: "Säg ifrån!" av Stéphane Hessel, "Fred! 100 röster mot våld och krig", "Medmänniskor" av Stefan Einhorn och "Det sista vi har är våra kroppar :  en roman om kärlek och krig" av Bob Hansson. Finns på biblioteket. 

En bra film!

På vintern är det bästa som finns att se en bra film. Att krypa ner i soffan under en filt med en kopp te och god choklad. På biblioteket har vi många bra filmer att låna hem, bland annat den här som jag vill tipsa om som jag såg på bio under julen: Frances Ha. 

Filmens huvudperson är Frances som bor i New York tillsammans med sin bästa vän Sophie. Tillsammans ska de ta över världen. Sophie jobbar på bokförlag medan Frances dansar modern dans och drömmer om att slå igenom som koreograf. De är i tjugoårsåldern då allt ska vara möjligt men ändå inte. När Sophie flyttar ihop med en annan vän och sedan förlovar sig tappar Frances fotfästet lite. Hon flyttar runt, vet inte riktigt vad hon ska göra med sitt liv och gör en helt misslyckad resa till Paris. Men till slut vänder det...

Frances Ha är en feel-good-film filmad i svartvitt och för tankar till både Truffaut och Woody Allen. En känner igen sig i Frances vilsenhet, skrattar med henne när hon går sin egen krokig väg och hennes sociala oförmåga är oftast helt underbar. 

På biografen som jag såg filmen hade den blivit A-märkt vilket betyder att den har gått igenom Becheltestets kritierier, nämligen: 1. ha minst två (namngivna) kvinnliga rollfigurer 2. ... som pratar med varandra 3. ... om något annat än män. Biografen använder märkningen som en konsumentupplysning (som krav-märkt) för att ändra på den obalans angående vilka roller som kvinnor och män får på film.   

Kolla var du kan låna filmen

Läs mer om Becheltestet här.

Ett år i Karin Boyes liv

Jessica Kolterjahns roman "Den bästa dagen är en dag av törst" handlar om ett år i författaren Karin Boyes liv. Eller. Det är en berättelse om en författare som heter Karin Boye som under ett års tid bor i Berlin. Ja, för det är fortfarande skönlitteratur. Författaren har fantiserat fritt utifrån brev och andras verk och behöver inte stå till svars. Men det spelar ingen roll för det här är en riktigt bra bok som jag sträckläste i mörkaste januari. 

1932 flyttar Boye till Berlin och börjar gå i psykoanalys hos doktor Schindler. Det är en spännande tid både i Europa och i Boyes liv. Som läsare fastnar du snabbt i rummen Boye flyttar runt emellan i en pulserande storstad. Människorna hon möter, stunderna på divanen, rökandes, och kärleksaffärerna som hon tampas med. När hon lämnar Sverige för Berlin klipper hon banden med relationer hemma i Sverige och utforskar nya kärlekar med framförallt kvinnor. 

Det är inte svårt att föreställa sig Karin Boye, på café Kreuzberg eller rotandes bland boklådor efter böcker som hon kan översätta för att kunna stanna kvar. Jag älskar sådana romaner, där jag kan känna platserna och nästan höra ljuden av spårvagnar och klirrande glas. Det känns som jag kommer nära Karin Boye, hennes känsloliv och tankar. Jag känner hennes ångest och samtidigt hennes kärlek och längtan efter närhet och liv.

Läs!

Hitta boken i bibliotekets webbkatalog

Sen började jag längta till våren i Berlin, men det är en helt annan historia...

Kattbarnen

Emma Nordlander heter en av förra årets starkaste debutanter. Kattbarnen är en ganska kort roman om de övergivna syskonen Amos, Dalia och Ella. Deras mamma har dött, pappan har försvunnit, de säger att han är på jobb i Danmark och i bokens inledning vaknar Dalia till liv efter ett självmordsförsök. Syskonen är hänvisade till varandra i ett hus någonstans ute på landet. Den äldste, Amos, har ett jobb, Dalia, går mycket sporadiskt i skolan men blir alltmer hemma för att ta hand om Ella som är drygt ett år. Det finns mycket starka band mellan syskonen och snart övergår syskonkärleken mellan Amos och Dalia till ett fysiskt förhållande. 

Författaren lägger stor vikt vid vardagens rutiner, beskriver hur någon öppnar ett mjölkpaket, spiller, torkar upp etc. Till en början blir jag ganska irriterad på det här detaljerade berättandet som inte tycks föra framåt, men ganska snart inser jag att dramatiken utspelar sig i det outtalade och att uppehållandet vid detaljerna är ett sätt att kanske hålla ångesten på avstånd. Det sker saker mellan Amos och Dalia som de inte kan sätta ord på. Det är uppenbarligen inte så enkelt som att Amos utnyttjar sin lillasyster, hon är 16-18 år, utan det är snarare en sorts ömsesidig kärlek det handlar om. Eller kanske beroende. 

I bakhuvudet förväntar jag mig att det ska hända något dramatiskt, men Nordlander faller inte för frestelsen att föra in den stora dramatiken. Istället håller hon kvar vid samma lågmälda, konstaterande berättarröst romanen igen. Det är starkt.

"Läsåret" 2013

Det är dags att summera 2013 på alla möjliga sätt. På vår hemsida kan man se listor över vilka titlar som varit mest utlånade på biblioteken i Kristianstad under året. Av de tio som placerar sig överst är samtliga skrivna av svenska författare. Sex av dem är romaner, tre är deckare  och sen är det David Lagercrantz biografi om Zlatan som fortfarande läses av väldigt många trots att den kom ut 2011. Först på 16:e plats kommer den första boken av en utländsk författare och det är den omskrivna Femtio nyanser av honom av E L James, tätt följd av Khaled Hosseinis Och bergen svarade.

När jag summerar mitt eget ”läsår” ser listan helt annorlunda ut. Bland de titlar som jag minns bäst är nästan alla skrivna av utländska författare, de flesta är romaner, några deckare och en sticker ut genom att vara utgiven för 100 år sedan då jag med stor behållning läste om Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken.

Min lista utan inbördes ordning:

Rosenfeld: Adams arv
Rowling: Den tomma stolen
Avallone: Stål
Kaaberbøl: Pojken i resväskan
Kelly: Lågor av hat
Selasi: Komma och gå
Andersson: Egenmäktigt förfarande
Griffiths: En orolig grav
Söderberg: Den allvarsamma leken

Tempo, tempo

Tittar i den nya almanackan för att se vad jag har framför mig denna tredje vecka in på det nya året, och upptäcker att det är tjugondedag Knut idag. Googlar lite på denna händelse och förstår att bakgrunden till dess uppkomst till stor del är en sammanblandning av historiska, religiösa och folkloristiska fenomen. Julfirandet avslutas med tjugondedag Knut – då ska julen ut! Det är alltså helt okej att njuta av julgran, julmusik och julgodis ända fram till idag, det vet ni väl? Eller åkte julgranen ut för länge sedan, kanske redan mellan jul och nyår? Efter att ha tagit del av många statusuppdateringar på Facebook och flera olika bloggar förstår jag att det är ganska vanligt att kasta ut julen i mellandagarna och köpa hem tulpaner i stället. Men då har man å andra sidan kanske "firat jul" sedan i slutet av november? Traditioner förändras ju (långsamt), men man kan nog konstatera att vi lever i ett upplevelsefokuserat samhälle med högt tempo där siktet redan är inställt på nästa upplevelse. Man har lite problem med mindfulness, med andra ord.

Jag hörde häromdagen på radio att TV-serier blir allt mer populära, att de på allvar börjat konkurrera med biograferna om tittarnas gunst. Detta har förmodligen att göra med att man idag kan ladda ner och se en hel serie i ett sträck utan att behöva vänta en vecka på nästa avsnitt. Men med detta har tittarnas krav på ett snabbt händelseförlopp ökat. Det tog Ross och Rachel i Vänner ca tio år att få varandra på riktigt - skulle det funka för dagens tittare? I juldagarna brukar SVT sända en nyproducerad svensk dramaserie - gärna med historiska förtecken. Denna julen var det Fröken Frimans krig som sändes, kanske är du en av dem som såg den? Åsikterna bland recensenterna var lite varierande, men det förekom kritik mot att händelseförloppet var så långsamt. Motreaktioner på detta från många tittare var att man uppskattade det lite långsammare tempot  i en annars hektiskt omvärld. 

Nåväl, lite boktips kan väl vara på sin plats: "Långsamhetens lov eller Vådan av att åka moped genom Louvren" av Owe Wikström,  "Det händer när du vilar" av Tomas Sjödin, "Mindfulness i vardagen" av Ola Schenström och "Smart och lat" av Tomas Danielsson. Finns såklart på biblioteket.