Den olönsamme patienten

Vad kostar en patient och vem sätter priset? Journalisten Maciej Zaremba tog i våras upp den svenska sjukvården i fem reportage i Dagens Nyheter. Nu har artiklarna kommit ut som bok tillsammans med kommentarer från en läkare och två statsvetare. I ”Patientens pris” beskriver Zaremba en sjukvård som tvingas leka marknad och där begrepp som DRG (diagnosrelaterade grupper) och NPM (New public management) verkar råda.

Tanken med NPM är att det offentliga fungerar bättre om det sköts som ett företag, d.v.s. om man inför konkurrens och frihet att välja. DRG är ett helt nytt sätt att ersätta sjukhusen för vad de gör - man tar den genomsnittliga kostnaden för varje grupp av diagnoser och sätter den som ett pris. Hädanefter ska sjukhusen inte få betalt för vad de faktiskt lagt ned av tid och resurser på sina patienter. De får istället betalt per rubrik, ett schablonbelopp. Misslyckad behandling betalas lika mycket som lyckad. Eller kanske t.o.m. mer eftersom det ger mer pengar om en operation måste göras om. DRG-systemet leder till att det blir fokus på kvantitet istället för kvalité.

Zaremba berättar engagerat om ett snedvridet sjukvårdssystem. När han beskriver flera verkliga fall där människor har hamnat i kläm och inte fått den vård de behöver och där patienten, i värsta fall, har dött blir jag arg och upprörd. Jag kan inte låta bli att undra vad som händer om jag skulle råka bli allvarligt sjuk. Kommer jag då att bli en lönsam patient som det är värt att satsa på?