Pigor och andra

Ännu en sommar har jag med familjen besökt Astrid Lindgrens Värld, och fint är där, så jag gör gärna om det. Sagovärldarna i Ronja Rövardotter, Bröderna Lejonhjärta och andra äventyr fascinerar och inspirerar till lek. Men denna sommar har det hos mina barn också funnits många funderingar kring den förgångna tid som
ofta spelas upp i Astrids berättelser. Vi såg Emil i Lönnebergas bravader med soppskålen spelas upp som teater, och här fick pigan Lina ta oväntat mycket plats – alldeles rättfärdigat tycker jag, då hon är en av de mest intressanta personerna i berättelserna om Emil. Stackars Lina som desperat försöker snärja kärleken, men sjunger så ödesmättat:

…men i jordens famn, där jag når min hamn, ska jag ändå sakna den ljuva kärleken… 

 

Det var nog inte så lätt att vara piga. En som har beskrivit detta är Ester Blenda Nordström. Redan år 1914 gjorde storstadsjournalisten Nordström ett ”wallraffreportage” då hon utgav sig för att vara bondpiga och sökte jobb på en gård i Sörmland där hon fick arbeta med vanliga bondpigor. Boken heter En piga bland pigor och gavs faktiskt ut på nytt förra hösten.

Under semestern körde jag en dag runt sjön Immeln och stannade i Nyteboda vid Harry Martinsons födelsehem. Han har skrivit en fin dikt om sin barndoms pigor, en strof ur denna lyder:

                       Många tomma pigor sutto
                       med hängande själar;
                       men många sutto där stolta : undersamt barnkära
                                                                                  kvinnor
                                med buttert melodiska röster
                                mumlande liksom ur myter

                       (Pigor, ur Natur 1934)