Helg i skräckens tecken

Höstvindar som blåser runt knuten och får löven att prassla, mörker och dimma... Nu är vi där, och extra påtagligt blir det i helgen då det är dags att ställa tillbaka klockan en timme. Den som vill fira halloween gör även det i helgen medan Allhelgonahelgen infaller nästa veckoslut. DN skriver idag om att svenskarnas halloweenfirande falnat en hel del och refererar till handlarna som beskriver det som en köpfest som kom av sig. Även om man väljer att inte uppmärksamma halloween på något särskilt sätt kan man kanske ta helgtemat som förevändning (om det nu behövs!) för att låna hem en hög med skräckinjagande läsning från biblioteket, krypa upp i soffhörnet, släcka ner ljuset och låta sig skrämmas. Vi har en hel del böcker i denna kategori, och fråga oss gärna efter spökhistorier, rysare och skräckhistorier. Några tips: Vålnader av Joe Hill som innehåller 14 spök- och vampyrhistorier, Spökhistorier i mästarklass, Berättelser i svart som innehåller nya och klassiska skräckhistorier samt allt av skräckens mästare Edgar Allan Poe. Det kanske verkligen är så att du ska ställa till med en halloweenfest? Inspiration till en sådan kan du bland annat hitta i böckerna Dekorera till fest och Så firar man halloween.

Dilsa Demirbag-Steen till Kristianstads Stadsbibliotek

Tisdag den 2 november kommer Dilsa Demirbag-Steen till biblioteket för att presentera sin bok Fosterland, en uppföljare till den uppmärksammade debuten Stamtavlor. Dessutom är hon aktuell med boken Till frihetens försvar som hon har skrivit tillsammans med Per Bauhn, ett inlägg i debatten om de grundläggande individuella fri- och rättigheterna i ett mångkulturellt samhälle. Bokens tes är att dessa rättigheter aldrig får stå tillbaka eller inskränkas av hänsyn till religion eller missriktade föreställningar om kulturella särdrag.

Dilsa Demirbag-Steen har de senaste åren varit en av de skarpaste försvararna av det öppna samhället när dess grundläggande fri- och rättigheter kolliderar med kollektiva intressen oavsett om det handlar om islam, katoliscism eller partipolitik. Hon gör det inte minst utifrån sina egna erfarenheter, dem som hon skriver om i Fosterland.
Där beskriver hon resan från Kurdistan som sjuåring till Sverige där resten av hennes familj förenas, där två kulturer möts, krockar och på något vis ändå så småningom smälter samman. Som 14-åring lovas hon bort till en tio år äldre kusin i Kurdistan. Modern är glad som en lärka, men hur mycket ska man egentligen offra för sina föräldrars lycka?
Möt en ung kvinna som har haft kraften, modet och viljan att gå sin egen väg, i Konserthusets Lilla sal, tisd. 2/11 kl. 19.00.
Fri entré.

Det blir bättre - bär lila

Inspirerad av detta tal av den amerikanske politikern Joel Burns uppmanar undertecknad alla att bära lila idag 27 oktober. Facebookgruppen heter Bär något lila för att säga en självklarhet.

Per Alexandersson: Bögslungan (lättläst)
Louise Boije af Gennäs: Stjärnor utan svindel
Julie Burchill: Sugar Rush
Eli Levén: Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats
Dodo Parikas: Öppenhetens betydelse

Ångrarna
Brokeback Mountain (finns även som bok, Berättelser från vidderna av Annie Proulx)
Fucking Åmål (fortfarande!)

Bokcirkel - något att fundera på i höstmörkret?

Är du eller har du varit med i en bokcirkel?
Jag har varit, men är det inte just nu. Ibland kan jag sakna att verkligen få diskutera en bok som jag läst och som har berört mig på något sätt. Att få höra vad någon annan tycker och få veta hur någon annan har uppfattat boken. Läsande är ju annars en ganska ensam sysselsättning. Det är väldigt olika hur olika bokcirklar fungerar. Det vanligaste är nog att man läser samma bok och samtalar om den. Annars kan man bestämma en författare och läsa verk av denne och därmed belysa ett helt författarskap. Man kan också välja ett tema och läsa böcker om t ex ett land eller från en viss tid. Eller så läser var och en precis vad den vill och presenterar, men det blir mer som en tipsbank än boksamtal.
Det finns bokcirklar på väldigt många platser, det finns privata cirklar, cirklar på nätet, på bibliotek och i radio.

Har du lust att vara med i en cirkel?
• Den 1 november i P1 börjar programmet Bokcirkeln diskutera Jane Eyre av Charlotte Bronte.

• Biblioteken i Kristianstad samarbetar med Studiefrämjandet och hjälper till att starta bokcirklar
.
Vill man läsa böcker om bokcirklar finns några att välja på:
Fowler, Karen Joy, Jane Austen-klubben (finns även som DVD The Jane Austen book club)
Ironside, Virginia, Nej! Jag vill inte gå med i en bokcirkel
Nafisi, Azar, Att läsa Lolita i Teheran
Noble, Elizabeth, Bokcirkeln

Minnena ljuger

Jag har alltid uppfattat litteraturprofessorn och akademiledamoten Kjell Espmark lite för svår och tung för mig eller rättare sagt i en annan litterärdivision än den jag befinner mig i. Tanken att denna man skulle ha något intressant förutom litteraturvetenskapliga teman att berätta kändes ganska främmande. Det ska väl påpekas att jag inte direkt legat sömnlös på nätterna för detta och aldrig kommer göra det. Sanningen är nog att jag aldrig har läst något av honom och inte känt direkt till något om honom förutom det jag nämner ovan. Men både föreställningar och minnen kan spela en ett spratt.

Vid årets Bok- och biblioteksmässa i Göteborg kom jag att besöka ett framträdande av Kjell Espmark och hans nya bok Minnena ljuger. Bilden av den träige, grånande högborglige äldre mannen och den högintelligente professorn försvann ganska snabbt under framträdandet. Det växer fram en bild av allt annat än detta. Författaren själv gör omedelbart klart att det inte rör sig om en självbiografi. Det har han aldrig varit intresserad av att skriva. Det handlar om minnenas bräcklighet, om hur vi rationaliserar våra hågkomster, förvränger dem och misstolkar dem, hur tiden ändrar deras innehåll. Precis som jag hade gjort med bilden av Espmark.

Dock så måste man väl kallade den för en slags minnesbok och den är inte alls så oförstålig och svårläst som man först kan ana om man har författarens meritlista i åtanke. Det är en vacker och sympatisk minnesbok från en ganska stukad storebror, som växte upp i den svenska bondetraditionen, där man varken rör eller uppmuntrar varandra. Man var rädd att för att för mycket beröring och uppmuntran skulle leda till man växte upp till vekhet och då speciellt män.

När Kjell är fyra år överger fadern hustru och två söner för en annan kvinna. Mor och barn flyttar från Jämtland till Stockholm. Skilsmässan blir ett livslångt trauma för mamman, som hon ständigt återför till sönerna. Hon hotar ofta att ta livet av sig. Hon är själv uppvuxen med en alkoliserad far, som ofta sa "det är bara skit med dig, Margit. Det blir trångt i tvåan i Stockholm, mamman blir tvungna att ha inackorderingar för att klara hyran. Mamman läser till tandläkare på dagarna och skriver noveller till veckotidningar på kvällarna. Mormodern flyttar in i den redan trånga tvåan för att hjälpa till och hävdar med bestämthet att Kjell kommer att hamna på uppfostringsanstalt. Med facit i hand vet vi att så inte blev fallet och mamman tog också en rejäl revansch på både man och föräldrar.

Kjell började med att läsa juridik och spåddes en lysande framtid, men väljer litteraturen istället. Något som författarens moder aldrig kunde förlåta, detta trots de många framgångar han har rönt. Espmark berättar även om den branta backe han hade i början av sin karriär, många kritiker möte honom med avsmak. Med romanen Hatet så stämplas Espmark som en reaktionär, vilken hade skrivit ett hatporträtt av Olof Palme. När Espmark bjuder in oss i sin författarverkstad säger han sig mer inspirerad av Disneyfilmer än av surrealismen. Han känner nog att stämpeln att vara svårläst fjärmat honom från läsarna.

Det är möjligt att minnena ljuger, men det var en läsupplevelse över det vanliga.

Hemträning

Nu när det är mörkt och kallt om kvällarna kan det kännas jobbigt att behöva lämna soffan för att ge sig iväg till ett träningspass. Eller så kan det vara så att man inte trivs med att träna i grupp eller att behöva passa tider. Biblioteket har en del nya böcker för de som vill träna hemma. I ” Träna hemma på 10, 20 eller 30 minuter” behövs inga redskap utan man använder den egna kroppen som belastning. ”Forma kroppen” har en del övningar med balansboll samt ger tips på hur man lägger upp sitt
träningspass. ”Pilates med flexband” har träningsprogram på tre olika nivåer. Författarna till ”Ryggyoga”, Eleonora Ramsby Herrera och Linus Johansson, är yogalärare respektive sjukgymnast. De har valt ut övningar avsedda att ge kroppen ökad styrka och stabilitet samt bidra till en bättre hållning och en smidigare kropp. ”Yoga på djupet” är uppbyggd som ett yogaprogram där varje kapitel avslutas med en redogörelse för nyttan med de aktuella övningarna. Och vill man se ut som Charlotte Perrelli lånar man hem ” Kan jag kan du” som bygger på ett träningsprogram som skapats av hennes personlige tränare Jesper Björck.

Att drunkna

Synonymer till drunkna: dränkas, dränka sig, dö i vatten, gå till botten, sjunka, förgås; förlora sig, gå förlorad, försjunka, försvinna. Följande tre böcker har alla huvudpersoner som på ett eller annat sätt, bildligt eller konkret, drunknar...

Therese Bohman: Den drunknade

Två systrar och ett hus vid en sjö. Samme man, ett spel i det tysta. Någon ser bara det hon vill se, och istället för att springa sin väg kommer hon tillbaka.

Saxat från baksidestexten: "Mitt i den allra hetaste högsommaren åker Marina till Skåne för att hälsa på sin äldre syster Stella. Nu får Marina för första gången besöka Stellas nya hus och träffa hennes sambo, författaren Gabriel. Runt Marina, Gabriel och Stella tar ett lika lågmält som intensivt kammarspel form. I mitten av står de två systrarna, som på en gång är själsfränder och inte förmår nå varandra. Under de kvalmiga sommarveckorna blir Marina alltmer övertygad om att Stella inte är trygg i förhållandet. Det är något som hon vill berätta, men ingenting blir sagt. Men också Marina döljer någonting - den allt starkare attraktionen mellan henne och Gabriel."

Johannes Anyuru: Skulle jag dö under andra himlar

Att drunkna i kärleken, i sorgen efter de döda vännerna, i droger och stjärnklara nätter och flykt från sig själv. Att skapa och förlora. Att hitta en hamn. Saxat från AdLibris:

"Skulle jag dö under andra himlar följer Francis, en ung konstnär som haft stora framgångar men som fått allt svårare att uttrycka sig. Det är som om han bar på en välvande sorg inuti, bara ett hav av vinande sand. Han vill hela tiden vara någon annan, någon annanstans, i en annan stad. I Madrid träffar han Nina, som också är konstnär. Hon har något som Francis alltid har sökt, även om han inte kan sätta fingret på exakt vad det är."
Se Johannes Anyuru berätta om boken i ett videoklipp här.

Inger Edelfeldt: Samtal med djävulen

Två kusiner på samma tåg, en urladdning, en katastrof. Eller det bästa som kunde hända?

"Asger och Paul är kusiner och föddes in i en sträng frikyrklig församling i början av femtiotalet. På varsitt sätt har de präglats av sin livsfientliga uppfostran. Asger gjorde tidigt uppror och blev utstött ur kyrkan på grund av sitt leverne och sin sexualitet. Paul stannade kvar och beklagar den frisinnade anda som numera råder i hans församling. Asger, nu nykter alkoholist och diakon, märker att Paul har något han vill bikta, och en trevande kontakt återupptas. Tveksamt inbjuder han den bekymrade kusinen till ett par dagars vistelse i familjens gamla sommarhus vid havet. Där ställs de stora frågorna om skuld, ondska, godhet och försoning på sin spets. Finns det situationer där förlåtelse är omöjlig? Vad är synd? Vad menar man när man kallar någon för djävulen? Och vad kan bli följden när vårt själsliv splittras i oförenligt svart och vitt, synd och renhet, godhet och ondska?"

Se ett videoklipp om boken här.

Hemligheten i deras ögon

1974 våldtogs och mördades en ung kvinna i sitt hem i Buenos Aires. Brottet hemsöker fortfarande den dåvarande utredaren Benjamín Esposito. Nu, 20 år senare, är han pensionär och försöker skriva en roman om händelsen för att få ett avslut. Men när han hela tiden trasslar in sig i berättelsen tar han kontakt med sin dåvarande chef, den vackra Irene Menéndez Hastings, för att försöka förstå vad som hände och även reda ut sina känslor för henne.

Den här filmen har något för de flesta smakriktningar: den har inslag av thriller, (kärleks)drama, komedi och har dessutom snyggt foto och härliga 70-talsrekvisita. Den ställer frågor om skuld och försoning, om att överge sina drömmar eller hålla fast vid dem och har den politiska fonden av Argentina på 1970-talet. Regissören Juan José Campanella växte upp i Buenos Aires men har numera sin bas i USA där han bl.a. är känd för TV-serier som House och Law & Order. ”Hemligheten i deras ögon” vann dessutom en Oscar för bästa utländska film. Svenska Dagbladets Hynek Pallas för i sin recension över filmen ett roligt resonemang om vi bedömer filmer annorlunda ju fler flygmil som ligger mellan oss och filmberättelsen (läs vidare här).

En annan film med många flygmil som jag såg för ungefär ett år sedan och blev mycket fäst vid är den mexikanska ”La Zona” av Rodrigo Plá. Men trots det geografiska avståndet till oss i Sverige, känns resonemanget inte helt främmande (Torbjörn Flygt tar till exempel upp det i sin roman ”Verkan”). Det handlar om så kallade gated communities, kameraövervakade bostadsområden för de rika och kända (för att stänga ute det våld och de inbrott som existerar i det övriga samhället). I filmen sätts det hela på sin spets när en reklamskylt under ett åskväder trillar mot muren och bildar en stege in till zonen för tre tonårspojkar som lever i slummen. Deras stöldförsök slutar med dödsfall och när polisen ska utreda har medborgargardet sopat liken under mattan. Återigen en dramathriller med många tänkvärda sentenser.

Inför Augustpriset

Hösten är traditionellt bokutgivningens stora årstid i Sverige (även om detta luckrats upp de senare åren), och det är även högsäsong för utdelning av litteraturpriser. Det är nu en vecka sedan det meddelades att Mario Vargas Llosa tilldelas Nobelpriset i litteratur, och häromdagen kunde man här på bloggen läsa om The Man Booker Prize for fiction som i år gick till Howard Jacobson. Och på måndag 18 oktober är det dags för Augustprisets juryordföranden att tillkännage de nominerade till 2010 års Augustpris. Det är Svenska Förläggareföreningen som delar ut priset i de tre kategorierna Årets svenska skönlitterära bok, Årets svenska fackbok samt Årets svenska barn- och ungdomsbok. Dessutom finns Lilla Augustpriset som vänder sig till gymnasieungdomar 16-20 år. Vilka namn är det då som det spekuleras kring nu inför nomineringen? I kategorin skönlitterära böcker nämner DN t.ex. Sigrid Combûchen för boken Spill, Sara Stridsberg för Darling River, Aino Trosell för Hjärtblad och Kristina Sandberg för Att föda ett barn – idel kvinnor, alltså. Sistnämnda är jag väldigt nyfiken på, och har därmed ställt mig i bibblans reservationskö på boken. Och så återstår det att se vilka vinnarna blir!

Tidningsgrattis

Apropå gårdagens bloggpost: Howard Jacobson vann. Grattis! Låna boken på biblioteket - den är utlånad i skrivande stund men det går bra att ställa sig på kö...

Ett annat pris som delades ut förra veckan är Årets dagstidning. Några artiklar om händelsen kan du läsa här.
Sveriges kulturtidskrifter kan du läsa här.

Och vinnarna i Årets dagstidning 2010 är:
Borås tidning som vi inte har i tryck längre, men vi kan ordna artiklar om ni vill läsa.
Svenska Dagbladet
Nyheter 24
Aftonbladet (finns på Gamlegården)
Upsala nya tidning
Piteåtidningen (har vi bara i nätversion)
Motala & Vadstena Tidning (nätversionen)
NTM Distribution (på Norrköpings tidningar, vi har nätversionen)
Dagens nyheter

Nya tidskrifter i biblioteksorganisationen 2011 blir:
Burda modemagasin
FLM
Mama
Modern Psykologi
Rock Sound
Somalitimes
Trädgårdsliv
Vi biografi
Zahrat al Khalij

Booker-priset

I dag är det dags för ytterligare ett prestigefyllt litteraturpris att delas ut nämligen Booker-priset eller The Man Booker Prize for Fiction, som det egentligen heter.

Det tilldelas den författare från Brittiska Samväldet eller Irland som skrivit den bästa boken på engelska under året. En jury, bestående av litteraturkritiker, författare, förlagsfolk och andra som arbetar med litteratur har nominerat sex titlar och någon av dessa kommer alltså att vinna. Priset har delats ut sedan 1968 och anses vara väldigt betydelsefullt.

Bara att var nominerad brukar betyda ett uppsving i försäljningssiffror och ökat intresse för författarskapet. Bland författare som har vunnit priset kan nämnas Salman Rushdie, Ian McEwan, Margaret Atwood och Iris Murdoch. Den australiensiske författaren Peter Carey, som är nominerad i år, har vunnit priset två gånger redan, 1988 och 2001. Det har aldrig hänt tidigare att någon vunnit mer än två gånger.

De nominerade till 2010 års Bookerpris är:

Peter Carey: Parrot and Oliver in America
Emma Donoghue: Room
Damon Galgut: In a strange Room
Howard Jacobson: The Finkler Question
Andrea Levy: The Long Song
Tom McCarthy: C

Läs mer om Booker-priset här.

Cinestar

Så har det äntligen kommit en svensk filmtjänst på nätet som satsar på kvalitet snarare än kvantitet. På Cinestar, som den heter, görs ett kvalitetsurval av titlar som ges ut i Sverige och redaktörerna skriver om filmerna som finns till uthyrning genom strömning. Konceptet är förstås lånat från amerikanska Mubi. Utbudet varvar svenska och utländska klassiker och distributören Njutafilms mer udda titlar med modern konstfilm. Det mesta finns sedan tidigare i svensk distribution men på Cinestar finns också en liten samling filmer som visats på Göteborgs filmfestival, en typ av smala filmer som efter sin filmfestivalsturné har mycket svårt att hitta vägar ut till marknaden och publiken. Det hade varit roligt om nätbaserade filmtjänster skulle kunna bli ett andra fönster för dessa filmer. Cinestar tar ett första lovvärt steg i denna riktning och vi hoppas såklart på mer… Här kan ni läsa en kort artikel i Sydsvenskan om Cinestar.

Nobelpriset i litteratur 2010

Nobelpriset i litteratur år 2010 tilldelas den peruanske författaren Mario Vargas Llosa. Faktiskt har jag för en gång skull läst nobelpristagaren innan han har fått priset och det har inte hänt för många gånger innan. Dock ska väl erkännas att han tillhörde kurslitteraturlistan, så jag har inte direkt läst honom av fri vilja. Men han gjorde stort intryck på mig och jag tycker att det var en mycket värdig pristagare. Det verkar som om akademin numera väljer pristagare bland lite mer kända författare och som folk i allmänhet har läst. Men det kan ju vara ett kriterium väl som något annat för akademin.
Han har länge varit en av de stora författarna från Sydamerika, men han har tyvärr kommit lite i skuggan av Gabriel García Márquez, som fick nobelpriset redan 1982. Vilken han var mycket god vän med, men under oklara omständigheter för 30 år sedan utdelade han en blåtira till Garica Marquez vid en filmpremiär. Det har nog blivit det mest kända författargruffet i världen. Författarna har inte talat med varandra sedan dess, men i Garcia Márquez kommande jubileumsutgåva av Hundra år av ensamhet har Mario Vargas Llosa skrivet förordet. Så kanske....
Han tillhör de mest lästa och produktiva latinamerikanska författarna. Han är också en författare som ofta vädrar sina politiska åsikter. 1990 var han högers kandidat i presidentvalet i Peru. Han tycker det är varje författares plikt att bidra med sin kunskap till politiken.
Vargas Llosa har hämtat inspiration till flera av sina böcker antingen från den egna barn- och ungdomen eller från historiska händelser. Sedan 60-talet har han bott utomlands - även om han periodvis bor i sin stora villa vid havet i Lima. Sedan 1993 har han utöver sitt peruanska medborgarskap även ett spanskt.

Nobelpriset i litteratur

Så är det snart dags för Svenska Akademiens ständige sekreterare, Peter Englund, att inför ivriga journalister och en nyfiken allmänhet tillkännage vem som får årets nobelpris i litteratur. Om man får tro vadslagningsfirmorna så ligger Tomas Tranströmer, Ngugi wa Thiong'o (kenyansk författare) och Haruki Murakami bra till. Som vanligt finns Joyce Carol Oates med bland de förhandstippade och som vanligt lär hon väl bli utan.

Nobelpriset i litteratur har delats ut sedan 1901. 7 gånger har det gått till svenska författare, första gången redan 1909 till Selma Lagerlöf med motiveringen ”på grund av den ädla idealitet, den fantasiens rikedom och den framställningens själfullhet, som prägla hennes diktning”. Under årens lopp har sedan Verner von Heidenstam, Erik Axel Karlfeldt, Pär Lagerkvist och Nelly Sachs fått pris. Senaste gången var 1974 då Eyvind Johnson och Harry Martinson fick dela på äran.

Är du intresserad så kan läsa om alla pristagarna här.

Kl. 13.00 idag är spekulationerna över och 2010 års nobelpristagare i litteratur kommer att efterfrågas på biblioteken.

Europeisk dyslexi

Dyslexi , särskilda läs- och skrivsvårigheter, uppmärksammas en del just nu eftersom det är Europeiska dyslexiveckan fram till den 9 oktober.

Fackböcker:
Ulla Föhrer: Dyslexi - förbannelse eller möjlighet?
Ingvar Lundberg: Läsningens psykologi och praktik
Mina bästa sidor är ordblinda

Romaner:
Torbjörn Lundgren: Det skrivna ordets tystnad
Bernhard Schlink: Högläsaren (finns även som film)
Barbara Winkelmann: Ske min vilja

Riktlinjer för bibliotekshjälp till dyslektiker (svårläst pdf-fil)
Dyslexiböcker på Åhus bibliotek
FLMS

Dyslektiker och andra med lässvårigheter kan låna talböcker och Daisyspelare eller själv ladda ner via TPB.

Vi andra får nöja oss med ljudböcker, som finns både i mp3-format och på cd.
Vi har också en mediejukebox på Stadsbiblioteket där du kan ladda ner ljudböcker till ditt usb. På mediejukeboxen finns även film, spel och språkkurser.

Inredning under utredning

Jag kan inte räkna dem alla, de inredningsbutiker som öppnat i stan. Närmast känns det som en invasion på gågatorna. Klädbutiker och caféer får se upp, för på varje ledig butiksyta syns numera vita kuddar med brodyr, vitmålade ljusstakar samt hinkar, byttor och fågelburar i zink. Det verkar som inredningsboomen inte är över, åtminstone inte i vår stad. Fast i ärlighetens namn så fortsätter inredningsprogrammen sändas i TV också. Om inte annat så i repris.

Själv tillhör jag den där kategorin som gärna fönstershoppar, tittar på TV, bläddrar i en glassig tidning, men som sen inte omsätter idéerna i praktik. Oavsett om man bara vill bläddra eller om man vill genomföra inredningsprojekt, så finns det trevliga böcker att låna i ämnet. Titta t.ex. bland de här träffarna i vårt bestånd. Och glöm inte alla härliga tidskrifter! Design, Konstvärlden, Hus & Hem, Sköna hem, House & Garden, Drömhem & trädgård, Kloka hem, Rum m.fl. Så här års passar det ju bra att tända värmeljus, krypa upp i soffan med en kopp te, lyssna på en trevlig skiva, medan man funderar på var den där fågelburen skulle kunna placeras…

Lyssningstips: Antony & the Johnsons nya “Swanlights”, Dylan LeBlanc “Paupers field” eller Susanne Sundfør “The brothel”.

Boken "Stå Aldrig Still" släpptes i våras och handlar om en man som brukar kallas Sveriges enda riktiga rockstjärna, Thåström. Boken består av en omfattande samling artiklar, recensioner och intervjuer i allt från gamla punkfanzine och numera avsomnade musikskrifter till etablerade dag och kvällstidningar.

Detta innebär naturligtvis att kvaliten på texten varierar men samtidigt skapar det en mer levande bild och hindrar effektivt efterkonstruktioner färgade av nostalgins förrädiska skimmer. Från slutet av sjuttiotalet fram till senaste plattan "Kärlek är för Dom" får vi följa Thåströms väg från gitarrist och sångare i skramliga punkbandet Ebba Grön till hyllad rockstjärna och motvillig ikon för tusentals fans.

Resan börjar 1977 i Stockholmsförorten Rågsved, där Thåström tillsammans med kamraterna Fjodor och Gurra bildade punkbandet Ebba Grön, ett band som inte drömde (eller uttalade) några "idol-drömmar", här får man läsa om de första spelningarna på ungdomsgården Oasen, som Thåström och gänget kämpade förgäves för att få behålla, de kaotiska skivinspelningarna och om när ett gäng nazister trängde sig in på en spelning för att i vanlig ordning, störa och bråka. Tumult uppstod när en av nazisterna lyckades träffa Thåström med en glasflaska i ansiktet. Ebba Grön splittrades efter fem år och Thåström fortsatte framåt med att tillsammans med bl.a. Stry Terrarie omvandla sidoprojektet Rymdimperiet till ett riktigt band under namnet Imperiet. I boken skildras hur fansen skriker efter Ebba Grön låtar under tidiga spelningarna och hur bandet konsekvent vägrade att spela några. Man får läsa hur Imperiet snabbt växte till ett mytomspunnet band omgivet om rykten om drogmissbruk och arrogans för att de vägrade ställa upp på ständigt återkommande intervjuer. Det bästa stycket under Imperiet-åren är för övrigt artikeln som handlar om bandets spelningar i bl.a. Mexiko och Kuba, Imperiet befann sig mitt i turnén när de fick veta att Olof Palme mördats hemma i Sverige.

Efter åren med Imperiet, som splittras 1988, valde Thåström att fortsätta som soloartist och det är också i intervjuerna under den här perioden som den återkommande bilden av honom som en svårmodig och folkskygg figur blir extra tydlig. En annan sak som ständigt återkommer är alla journalisters märkliga förtjusning i att prata om Ebba Grön, något som varken Thåström själv eller jag som läsare, och inte minst Thåströmfrälst, förstår. Thåströms har aldrig varit en artist som ängsligt tittat i backspegeln efter gamla hitlåtar att återvinna utan alltid rört sig framåt och ständigt förnyat sig. Detta leder oss naturligtvis in på nästa kapitel i Thåströms musikaliska utveckling. Thåström flyttade till Amsterdam i början av nittiotalet och bildade industribandet Peace Love and Pitbulls. Roligast är nästan att läsa alla artiklar där journalisterna försöker beskriva musiken som de tycker låter ack så förfärlig och såklart Thåströms oförställda glädje över att få en möjlighet att skapa något nytt och slippa leva på gamla meriter. Efter några år i exil återvände så Thåström till Sverige och dammade av solokarriären med plattan "Det är ni som är dom konstiga det är jag som är normal" och efter flitigt turnérnade och ytterligare en platta växlade han återigen spår och blev en del av bandet "Sällskapet" som startat som ett hobbyprojekt. Bandet fick inget större genomslag, antagligen för sitt närmast drömlika sound och att flera låtar var helt instrumentala.

Thåström valde återigen att gå vidare med sin solokarriär och släppte skivan "Skebokvarnvägen 209" som blev en enorm framgång och återigen hade Thåström förnyat sig genom att välja en mer aukustisk och avskalad produktion. Även texterna på skivan speglar en ny artist, eller rättare sagt en äldre artist. Thåström ser i många av texterna tillbaka till sin barndom och sina ungdomsår och det är många dystra rader och för första gången släpper han in oss lyssare i sitt inre landskap. Även på senaste skivan "Kärlek är för dom" är tongångarna betydligt mörkare än innan (även om Thåström aldrig varit nån muntergök) och det är rätt uppenbart att den gode Thåström ser slutet på mer än bara sin musikkarriär.

Med utgivningen av plattan slutar också boken Stå Aldrig Still och den är kanske snarare intressant än fantastisk, men den tecknar ett porträtt över en av vår tids absolut mest begåvade musiker och framförallt textförfattare och för det ska vi vara tacksamma för nån självbiografi lär Thåström aldrig skriva. Den här texten är för övrigt skriven av Andreas Möller, som gästbloggar istället för Anders idag