De Nio

Getingsommar

2012-01-31T08:28:00.004+01:00

I det stora huset i den fashionabla delen av Glasgow hittas en ung kvinna brutalt mördad. Samtidigt hittas en enorm mängd euro-sedelbuntar gömda och frågan som man ställer sig är om det var pengarna man var ute efter och inte hittade eller finns det andra motiv? Kriminalinspektör Alex Morrow får ansvar för utredningen och inser snart att den döda kvinnan har levt ett dubbelliv som ingen i hennes närmaste krets har haft en aning om. Spåren leder först till en fd hushållerskas familj. Där finns frustrerade tonårspojkar som genom mamman kan ha haft vetskap om huset, men Alex tycker att det känns som en för enkel lösning och ser pusselbitar som inte stämmer in på dem. Det hela kompliceras ytterligare av att den fd hushållerskan, Kay är en gammal skolkamrat till Alex, som nu lever det liv som de flesta från det området lever och de ser ner på alla som har lyckats ta sig därifrån t ex genom att bli polis, som Alex.Spåren som Alex vill följa upp leder till klubbar i London, internatskolor och gods i Kent, men hennes chef vill ha en snabb lösning och tycker hon ska koncentrera sig på Kay och hennes familj.

Detta är den andra boken om Alex, men den kan läsas fristående, och som i alla Denise Minas böcker finns spänningarna mellan samhällsklasserna som ett tydligt tema. Hon får även in bra skildringar av hierarkin inom polisen och hur svårt det är att klara balansgången på mellanchefsnivå.

Denise Mina har tidigare skrivt Garnethtriologin och en trilogi om den unga journalisten Paddy Meehan. alla utspelar sig i Glasgow-trakten under olika tider och är läsvärda deckare med samhällsengagemang.

Tecknade serier

2012-01-30T10:30:00.020+01:00

Världen står inte stilla. Det vet vi. Ibland händer något i ens liv som gör att man tycker att nu borde väl världen verkligen stanna. Men drevet är alltid igång, plötsligt har man en ny partiledare här och en gammal där. Debatter blossar upp, slocknar och dör. Ryssvintern kommer. Ibland är det riktigt skönt med någon som tar ett kliv ut ur karusellen och försöker sätta in märkliga fenomen som uppstår i vårt samhälle och i vår kultur i ett sammanhang. Bra - och kul! - blir det gärna om vederbörande är en skicklig serietecknare.

Många vet såklart att det finns serier med en vuxnare målgrupp än den för t.ex. Kalle Anka och Bamse, men jag vill ändå lyfta fram fenomenet här. En tecknad serie som på ett klipskt och roligt sätt kommenterar våra liv och vårt samhälle är bara så väldigt njutbart att läsa! Man behöver inte alltid tycka om författarens formspråk i sig då texten självklart är viktig, men visst blir det dubbelt njutbart om man gör det. Många känner säkert till serieförfattarna Jan & Maria Berglin som har givit ut ett antal serieböcker fulla med ironi och humorbetonade vardagsbetraktelser. I dessa serier upplever jag att bilderna och formspråket är väldigt viktigt för hur läsaren uppfattar seriens "budskap". En annan serieförfattare som jag gärna lyfter fram är Liv Strömquist som gav ut sitt senaste seriealbum Ja till Liv! i slutet av 2011. Hennes serier är spängfyllda med politiska frågor och samhällskritik. Kul och smart! Det finns ju också väldigt många fina serier för vuxna som berättar en historia rakt upp och ner - en roman i serieformat, och av dessa har vi många på biblioteket. Vad sägs t.ex. om att läsa På spaning efter den tid som flytt i serieformat?

För de små

2012-01-26T10:18:00.007+01:00

Det skrivs aldrig om bilderböcker på den här bloggen och det tänker jag ändra på med dagens inlägg. Har du barn eller barnbarn som är i bilderboksåldern kommer här några säkra tips från min 5-åring (och en något mindre entusiastisk mamma som har fått läsa böckerna några gånger för mycket):

”Ensam hemma” - Ho Baek Lee. En söt berättelse om vad en liten kanin gör när hans familj lämnar honom ensam i ett dygn. Då passar han på att gå på upptäcktsfärd i hemmet, tittar i kylskåpet och äter vid bordet precis som familjen brukar göra. Han kryper upp i soffan med en chipspåse och tittar på film. Provar läppstift och klär ut sig. När familjen kommer tillbaka syns inte ett spår av den lille kaninens äventyr eller…

"Tisdagskossan” - Daniel Edfeldt. Varje tisdag får barnen ta med sig något speciellt till dagis och den här tisdagen tar Vera med sig sin kossa. Fast kossan vill helst vara kvar hemma. När de kommer till dagis klättrar kossan upp i ribbstolen och kan inte komma ner, hon äter upp ett annat barns teckning och hon tränger sig före i kön till rutschkanan. Det blir en annorlunda tisdag för barnen på dagis.

Novellfynd

2012-01-25T16:52:00.003+01:00

Djuna Barnes: En farlig flickas dagbok
Linda Boström Knausgård: Grand mal
Silke Scheuermann: Rika flickor
Ferdinand von Schirach: Brott
Boccaccio: Decamerone
Julia Voznesenskaja: Kvinnornas Decamerone

Jag är inte rädd för mörkret...

2012-01-24T13:26:00.005+01:00

…som Jocke Berg sa (nya kentskivan ska komma i april, men nu är det färdigtjatat om den, åtminstone för den här gången).Vad ska man lyssna på för att överleva januari? Och februari? Och mars? Vill man ha det trallvänligt, mysigt och småtrevligt och välja något som ALLA lyssnar på så är det bara att köa på Laleh eller First Aid Kit (de skönsjungande folkpopssystrarna som får 4:or och 5:or överallt utom i Kristianstadsbladet! Kolla också sammanställningen på kritiker.se). För oss som kräver ett tyngre artilleri så är det tur att det går att låna två onödigt snygga Bauhaus-boxar på stadsbiblioteket (cd-boxar står på en hylla till höger om skyltstället för film). Ulf tipsade mig om dem i höstas och det gick så långt att jag köpte den ena: ”In the flat field” (alltså inte bibliotekets exemplar då…). Konstigt nog ingår inte vita arkivvantar när man lånar dem för att hantera rariteterna varsamt (speciellt den utbyggda bookleten med texter, foton och intervjuer vill man undvika fingeravtryck i).
Vad jag vet om Bauhaus ryms på en svartmålad tumnagel och går snarast i associationsbanor som mörkt, mystiskt, Joy Division, men det stämmer rätt bra med hur de faktiskt låter. ”Double dare” inleder med att gitarrerna står och rusar på tomgång som inför ett chicken race samtidigt som ett ubåtsplingande ljud hörs. Sen släpps gitarrerna loss tillsammans med trummorna och när Peter Murphys sång läggs till är man hemma. Det här är kultmusik som kan klassas som improvisationsgoth för det känns som the Cure hade lånat trummorna från Adam Ant, energin från B-52’s och de galna infallen från Talking Heads.

Jag älskar gitarrma(ng)landet på ”Stigmata Martyr”, men det är inledningen på nästa låt ”Nerves” som får mig att vakna till. Just där i början är det riktigt Black Sabbath-tungt, men det slår sen över i alla möjliga musikala inriktningar. Här finns ett äldre klipp med titelspåret:

Originalet ”In the flat field” var den första skiva som det brittiska skivbolaget 4AD gav ut, (bolaget som även har släppt en av mina favoritgrupper ”Dead can dance”). De har många intressanta artister i sitt stall och är väl värda att titta närmare på (här en sammanställning av vad du kan låna på biblioteket).

Box nummer två ”The Mask” är snarlik, men jag har ändå inte fastnat lika mycket för den. Men under tre vintermånader är det inga problem att hinna bli inlyssnad på båda. För ett mer initierat porträtt av Bauhaus och de två boxarna läs Dom Gourlays text här.

Djur i filmtiteln

2012-01-20T15:14:00.001+01:00

Dogtooth är en av det märkligaste och obehagligaste filmerna jag sett på länge. Jag fick samma känsla som jag hade efter att ha sett Funny Games av Michael Haneke. Det de båda filmerna har gemensamt och som gör de till riktiga skräckisar är att de berättar en historia om när människor utnyttjar sin maktposition och dominans till att göra andra underlägsna och totalt försvarslösa. Att vrida och vända på folks verklighetsuppfattning. Och det spårar ur. Men inte så långt att man inte slutar tro på att det skulle kunna hända på riktigt.

Det som kanske gör Dogtooth än mer obehaglig är att de som blir utnyttjade inte förstår att de blir det. Deras världsuppfattning är helt rubbad, vilket skapar ett helt omvänt beteende.

Dogtooth är en grekisk film som kom ut 2009, men som släpptes på DVD i somras i Sverige.

Dokumentärfilmen Kokvinnorna är något helt annat. Här kommer jag som tittare rakt på ett skånskt systerskap där det udda gnuggar mot det åtråvärda. Återigen är vi tillbaka till det svenska gamla bondesamhället (minns ni Hästmannen?), till Britt och hennes kor och hennes syster Inger som tvingas hjälpa henne med komjölkning trots att det är det värsta hon vet.

Det är så roligt att höra hur de båda systrarna reflekterar över sina liv och val, hur olika uppfattningar de har. Envisa är de båda också. Det är en bit viktig kvinnohistoria som skapas i och med Kokvinnorna, alla bör se den och fundera på livet och att vart det ska gå inte är det samma för oss alla. Vi gör alla olika val. Om det var rätt eller fel vet bara den som gör det.

Nyfiken på fler filmtitlar med djur i? Kolla den här listan.

Överlevnad i januari månad

2012-01-18T10:32:00.012+01:00

Med ungefär en vecka kvar till januarilönen är tidningarna fulla med tips på hur du kan leva billigt. Vi på biblioteket tänkte inte vara sämre utan tänker härmed tipsa om länkar, böcker och tidskrifter som kanske kan vara till någon nytta:

Länkar

Böcker
En värld utan bröd av Wilfried Bommert - om framtidens livsmedelsförsörjning
Bestäm dig av Pelle Tornell - för att fatta bättre beslut
Minimatte eller All matematik du behöver för att klara dig i livet av Mattias Vejde
Drömmare och kungar av James Vance - en serieroman om depressionen
Överlevnadshandboken av John Wiseman - om du behöver bo i tält och kurera dig själv
Änglarnas sorg Jon Kalman Stefansson - om en pojkes strapatser på 1800-talets Island

Tidskrifter
Tidskrifterna Gör det själv och Må bra handlar om fysiska och psykiska reparationer och utbyggnader. Tidskriften Filter är bra på fördjupande reportage. Du kan låna alla nummer utom det senaste, som läses på plats. Vill du ha tag på en artikel i vilket ämne som helst, fråga personalen så får vi fram den.

Söndag på biblioteket

2012-01-17T11:25:00.003+01:00

Hur många vet egentligen om att det är öppet på Stadsbiblioteket i Kristianstad på söndagar? Inte så många, tror jag, men det blir fler och fler som upptäcker det och passar på att titta in en stund för att i lugn och ro läsa en tidskrift eller botanisera bland filmer och böcker. I söndags var det faktiskt hela 168 personer som kom och det är roligt! Det är lite annan stämning på biblioteket på söndagen, lite lugnare på något sätt. Man ser barnfamiljer som kommer och stannar en god stund och till och med har tid att sitta i det mysiga sagorummet och läsa en bok tillsammans. Tidningsläsarna är som vanligt först på plats för att avnjuta söndagsbilagorna i de stora dagstidningarna. Internetanvändarna är också många och det blir en liten kö till datorbokningen precis när vi öppnar. Tempot är dock lite lugnare, men visst finns de som är stressade för att någon inlämningsuppgift måste bli klar och som absolut måste ha tag på en speciell bok eller artikel. Frågorna är av varierande slag, precis som vilken dag som helst; Vilka böcker av Lennart Hellsing finns inne? Jag läser en bok där huvudpersonen läser Madame Bovary och blev så sugen på att läsa om den, finns den? Finns Flugornas herre som ljudbok? Har ni någon bok som är som en flora, men handlar om träd? Många lämnar tillbaka de senaste lästa romanerna och kollar runt bland hyllorna efter något nytt att sätta tänderna i. Allt känns ganska lugnt och stilla.
Välkommen på söndag du också! Det är öppet mellan 11.00-15.00.

Måndag

2012-01-16T09:17:00.036+01:00

Tjugonde Knut har kommit och gått. Då är det nu definitivt slut med allt helgfirande i samband med julen, skolorna har nu börjat igen efter jullovet. Det är med andra ord slut med korta arbetsveckor och utdragna, slappa helger. Nu är det vardag hardcore som gäller. Idag är det måndag, grått, trist, start på en lång vecka, i mitt fall även kryddat med helgarbete och vattkoppor på hemmafronten. Yes, nu kör vi!

Lite hjälp med att pigga upp veckan kan man dock kosta på sig. Varför inte med Veronica Maggios hjälp? Hennes låt Måndagsbarn som finns på plattan Och vinnaren är- tål att lyssnas sönder! I januari pratas och skrivs det ofta om att det är nu man ska satsa på billig och enkel vardagsmat, samtidigt som våra vardagliga standardrätter ofta ses ner på. Då rekommenderar jag att man läser Den föraktade falukorven : om ketchupkrig och fredagsmys som är en underhållande bok om "matsnobbism" och vår inställning till vardagsmat. Känner du dig trots allt fortfarande nedslagen inför tanken på den långa raden av vardagar framför dig? Då är det nog den boken Inget att avundas : vardagsliv i Nordkorea som du ska läsa - en annans sorts vardagsliv än det vi är vana vid!

Våra 100 år med radio och TV

2012-01-12T11:21:00.003+01:00

Lasse Boberg och Arne Weise är två veteraner med vardera 50 års erfarenhet som med den här boken vill berätta hur det var att arbeta inom radio och tv när det var monopol. De fokuserar främst på 50-, 60- och 70-talet, men även 80-, och 90-talet finns med.

Lasse och Arne inledde sina yrkesliv på 50-talet och då var det inte så lätt att bli anställd på Radiotjänst. Nästan alla programmedarbetare var akademiker eller hade titlar som intendent. De hade hög status i samhället. Det fanns bara en radiokanal och de högtidliga rösterna nådde in i alla hem och gav en känsla av att det var överheten som talade. Trots låg ålder och avsaknad av färdiga akademiska studier lyckades de här två krångla sig in.

Arne fick jobb som hallåman, bl.a. läste han fiskhamnsrapporten. Det var långa lakan med namn och dagens pris på fisk och det fick absolut inte bli fel. Plötsligt öppnades studiodörren och in kom en kollega och tände eld på manuskriptet. Att släcka och samtidigt läsa var ett slags prov. Arne var halvdöd av skräck och fick senare höra att de gjorde så med nykomlingar för att testa deras sinnesnärvaro i ett kritiskt läge.

Lasse berättar om när han i mitten av 50-talet fick i uppdrag att göra ett längre magasinsprogram med ett genomgående tema. Han valde pengar och ville på skoj se vad som hände om han gick in på en bank och försökte växla en falsk hundralapp. Han fick tillstånd från bankens ledning, försågs med dold mikrofon och batterier (som på den tiden var stora som colaflaskor) tejpades fast runt magen. Han gick in på banken, presenterade sedeln i kassan och kassörskan bad honom vänta. Efter en stund hörde han polissirener, det var kassörskan som hade tryckt på överfallslarmet. Sex poliser stormade in i lokalen och då gjorde Lasse något dumt. För att visa att det handlade om en radioinspelning öppnade han rocken för att visa batterierna. Poliserna kastade sig i skydd i tron att det var en självsprängare.

Det finns flera roliga episoder i den här boken blandat med allvar och de båda herrarna avslutar med att berätta att ingen av dem någonsin har ångrat sitt yrkesval.

#sopa

2012-01-11T15:37:00.010+01:00

Minns ni 2011 när Facebook bestämde sig för en serverhall i Luelå? Den första utanför USA. Men varför? Det amerikanska lagförslaget SOPA kan vara en anledning.

SOPA står för Stop Online Privacy Act. Syftet med lagförslaget är att utöka möjligheterna för USA:s brottsbekämpning och upphovsrättsinnehavare att bekämpa all form av piratkopiering främst utav film, musik och olika programvaror på Internet, men även klädesmärken och läkemedel.

Om lagen röstas igenom kan det innebära att om vi publicerar en länk eller någon läsare gör det i kommentarerna på den här bloggen till piratkopierat material (t ex. en youtube-film) kan det innebära att bloggen blockeras för amerikanska läsare. Rakt av.

Lagförslaget motstår hård kritik. Stora Internetföretag som Google, Facebook, Yahoo med flera protesterar skarpt mot förslaget. Wikipedia har till och med hotat att släcka ner sin sida om förslaget går igenom. Kritiken emot är att lagförslaget är Internet-censur i stil med diktatoriska länder som Kina, att det inskränker på det som Internet alltid handlat om; informationsfrihet. Många menar att om förslaget går igenom kommer det att förändra Internet mer än vad vi kan föreställa oss.

Kan lagen påverka Sverige? Om du börjar fundera på vilka webbtjänster du använder dagligen och var de kommer ifrån så är det inte svårt att se sambanden. Internet har påverkat världen till en mer global och social sfär vilket medför att allt som påverkar Internet påverkar dig som Internetanvändare. Allting hänger ihop. Värt att tänka på medan den amerikanska kongressen röstar om förslaget vintern 2012.

3 x Klas Östergren - en författarmeny på Åhus bibliotek

2012-01-10T11:42:00.000+01:00

Nu är det snart dags för en ny författarmeny på biblioteket! Förra vårens meny med författarinnan Agneta Pleijel gav mersmak och nu erbjuder vi den som är sugen på böcker att sätta tänderna i Klas Östergrens författarskap. Han har gjort sig känd som en skarp iakttagare och skicklig skildrare av vår samtid. I sina tidiga romaner använder Klas Östergren flitigt sin uppväxtstad Stockholm men numera figurerar även Österlen där han är bosatt sen länge. Det stora genombrottet fick han 1980 med ”Gentlemen” och andra kända titlar är ”Handelsmän och partisaner” och ”Den sista cigaretten”.

För den oinvigde vill vi berätta att författarmenyn är en annorlunda litteraturcirkel där deltagarna väljer bland tre ”rätter” och får möjlighet att motionera sina hjärnceller lite extra. Vårens meny ser ut som följer:

Med Stephen Farran-Lee, redaktör på Bonniers förlag och författare till intervjuboken ”Östergren om Östergren”, som litterär konnässör erbjuder vi först en aptitretande förrätt i form av en inspirerande föreläsning om Klas Östergrens författarskap. Stephens specialkunskaper kommer att ge oss nycklar och inspiration inför huvudrätten. Förrättskvällen avslutas med att biblioteket delar ut de härliga romaner som ska avnjutas till nästa gång.

Huvudrätten skapar vi tillsammans! De i förväg lästa texterna ur Östergrens författarskap är så klart kvällens huvudingrediens men genom diskussionerna bidrar vi alla med kryddningen. Även denna gång har vi med oss Stephen Farran-Lee med vars hjälp vi kan få diskussionerna att lyfta.

Som grädde på moset, en lyxig dessert, erbjuder vi cirkeldeltagarna ett eget litterärt möte med Klas Östergren. Nu ges en chans att ställa alla de frågor som läsningen väckte. Vår litteraturguide Stephen Farran-Lee medverkar som samtalsledare. I direkt anslutning till detta möte följer en traditionell författarafton, öppen för alla. Klas Östergren berättar då själv om sina romaner och sitt skrivande.

Tanken är att den som vill vara med ska kunna komponera sin egen meny men vi hoppas att många ska känna sig riktigt sugna och välja en trerätters. Priset är oslagbart, det är nämligen gratis! Förrätten har vi torsdagen den 9 februari kl. 18.30, huvudrätten torsdagen den 1 mars kl. 18.30 och desserten torsdagen den 22 mars kl. 18.30. Författaraftonen börjar kl. 19.00. Välkommen med din anmälan till oss på biblioteket senast den 2 februari, telefon 134606 eller e-post ahus.biblioteket@kristianstad.se.

Ann, Helén och Ulrika

De som inte fick priset...

2012-01-07T12:12:00.009+01:00

Häromdagen lyftes på förlåten från Den svenska akademiens nobelprisdiskussioner för 50 år sedan. Det visade sig, inte oväntat, att den ständige tvåan, Graham Greene, var ytterst nära att få nobelpriset i litteratur 1961 men passerades på målsnöret av Ivo Andric.
Året innan hade Greenes roman Utbränd kommit ut och den föll inte akademiledamöterna i smaken. Man har ofta framhållit att Greene var en ojämn författare och det kan nog stämma. Ojämn och produktiv. Men hans bästa böcker håller en mycket hög klass. Han lyckades också med konststycket att skildra några av 1900-talets brännpunkter innan de exploderade i fullskaliga krig.

Komedianterna utspelar sig på Haiti under Papa Docs fasansfulla diktatur och Den stillsamme amerikanen i ett Vietnam där de första amerikanska ”rådgivarna” börjar ersätta fransmännen som landets kolonisatörer på 50-talet. Moderna klassiker som markerar några av de gränser i Greeneland där det ofta råder en laddad stämning av väntan, tristess och genomskådande klarsyn. En annan väg till Graham Greenes författarskap är att läsa hans självbiografiska En sorts liv. Där avslöjar han bl.a. att han som ung ägnade sig åt rysk roulette.
Greene sällar sig således till den grupp av stora författare som aldrig fick det stora priset, liksom Strindberg, Borges, Karen Blixen, Virginia Woolf, Vladimir Nabokov och Michail Bulgakov. Han är i gott sällskap.

Till långsamhetens lov?

2012-01-04T10:26:00.004+01:00

Läser i dagens Svenska Dagbladet om hur skrivdonet påverkar skrivprocessen och passar på att citera Mircea Cartarescu, författare till bland annat Orbitor:

"Allt handlar om hur du vill att din text ska bli. Om du vill att den ska vara väldigt snabb och rakt på sak då ska du skriva på datorn. Men om du ser skrivandet som långsamhetens konst, som jag gör, då skriver du också så långsamt som möjligt."

Andra exempel på författare som skriver långsamt är Neil Gaiman och J K Rowling.

Vissa böcker måste också läsas långsamt. Böcker av Bolano, Mann, Franzen tillhör den kategorin. Jag kan i skrivande stund inte komma på några långsamböcker av kvinnliga författare - de kanske inte har eller tar sig tid?

Har du något tips på en långsam bok? Skriv gärna i kommentarerna.

Priser

2012-01-02T10:35:00.041+01:00

Det meddelades i förra veckan att författaren Sven Lindqvist har tilldelats Jan Myrdals stora pris för 2012, Leninpriset på 100 000 kr, han får det för sitt engagemang i svenska klassorättvisor. Kristianstadsbördiga poeten Jenny Wrangborg (som bl.a gästade Kristianstads bokfestival 2011) fick det mindre Robespierrepriset på 10 000, kul!

Det finns faktiskt en mängd olika litteraturpriser; svenska som utländska. Vilka minns vi egentligen från år 2011? Först och främst tilldelades ju vår egen Tomas Tranströmer Nobelpriset i litteratur, äntligen! Ett annat stort pris är Augustpriset där priset för årets svenska skönlitterära bok gick till Tomas Bannerheds Korparna och i fackgenren till Och i Wienerwald står träden kvar av Elisabeth Åsbrink. Årets svenska barn- och ungdomsbok blev Jessica Schiefauers Pojkarna. Den isländske författaren Gyrðir Elíasson fick Nordiska rådets litteraturpris 2011 för novellsamlingen Milli trjánna (Bland träden), och Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne (ALMA) tilldelades australiensiske Shaun Tan. Beate Grimsrud skrev En dåre fri och belönades med Sveriges radios romanpris och Svensk biblioteksförenings Aniarapris gick till Kristian Lundberg. Det brittiska Bookerpriset tilldelas årligen den författare från brittiska samväldet eller Irland som på engelska gett ut den bästa romanen. 2011 gick detta pris till Julian Barnes för boken The sense of an ending.

Varje år när det är melodifestivaldags brukar det ifrågasättas om det om det går att tävla i musik. Går det då att tävla i litteratur?

Läs-året 2011

2011-12-30T09:12:00.009+01:00

Så här på årets näst sista dag känns det bra att fundera lite över vilka böcker vi läst under 2011. Om man ska titta på vad som har varit mycket efterfrågat och reserverat på biblioteket så är det några välkända namn som dyker upp eller vad sägs om Camilla Läckberg, som med Änglamakerskan kom med sin åttonde bok om mord och intriger i Fjällbacka och Karin Brunk-Holmqvist, som kankse framförallt är populär i Skåne. Årets bok heter Kaffe med musik och även den är det många som har läst och fortfarande vill läsa. Andra populära titlar är Gustavs grabb av Leif GW Persson, Outsider av Torbjörn Flygt, Siri av Lena Einhorn och så förstås Jag är Zlatan, som trots att det säkert var många som fick den av tomten ligger högt på vår reservationslista. Mina personliga favoriter av årets utgivning är "I det förflutna" av Kate Morton, "Grand final i skojarbranschen" av Kerstin Ekman och "Pojkarna" av Jessica Schiefauer och jag tror att jag har skrivit om dem tidigare här på bloggen.

Men min starkaste läsupplevelse under året var ingen ny bok för det var Sofi Oksanens Utrensning, en bok som jag velat läsa sedan den kom ut, men inte blev läst förrän i år. Och så är det ju, det kommer så otorligt många böcker och tiden räcker inte till för allt man vill läsa, men på biblioteket finns böckerna kvar och en icke läst bok är ju som en ny bok när man väl läser den.

Nu ser vi fram emot 2012 med många nya läsupplevelser och möten kring litteratur!

Gott Nytt År!

Nya ord

2011-12-29T10:25:00.017+01:00

2011 närmar sig sitt slut, och året ska därmed summeras på olika sätt. Själv tycker jag det är väldigt kul och intressant med alla topplistor, "best of", summeringar och sammanställningar som görs, och hur eländigt allt än har varit under det gångna året kan man alltid trösta sig med att det blir nog bättre under det nya.

Nu har även Språkrådets nyordslista för 2011 kommit med orden som var på allas läppar under 2011. Listan innefattar ord som antingen är nya eller har ökat i användning under året. Just den här listan blir intressant eftersom den så tydligt visar på vad vi pratade om under året, vad som hände hemma och i världen och som vi tyckte var värt att uppmärksammas. Däremot kanske den inte ger vid handen händelser och debatter som är varit viktiga men som inte slog igenom i mediebruset.

Exempel på ord som finns med på årets lista är Juholtare (förhastat uttalande som man snart tvingas backa på), flipperförälder (förälder som vågar släppa i väg barnen och låta dem klara sig på egen hand (i motsats till curlingförälder), arabisk vår (situation som inger hopp om demokrati i arabiska diktaturstater), mobildagis (kollektiv förvaring av mobiler när de inte används), och skämsfilter (anordning som gör att andra inte kan se vilken musik du lyssnar på via Spotify).

Kommer ni förresten ihåg förra årets kaffeflicka? Hur väl känner du till årets nya ord?

Nyårslöften

2011-12-28T13:33:00.005+01:00

Ordet löfte betyder, enligt Nationalencyklopedin, "(moraliskt bindande) förklaring att man säkert kommer att handla på visst sätt ". Vilket är ditt nyårslöfte inför 2012?

För vuxna
Howard Roughan: Löftet om en lögn
Pearl Buck: Draksådd
Renzo Aneröd: Löftet

För barn
Marie-Louise Jensen: Där två hav möts
Geraldine McCaughrean: Löftesträdet
Robert Westall: Löftet

A-gruppen på TV

2011-12-27T10:28:00.006+01:00

Det händer inte alltför sällan att jag ger mig själv läsuppdrag som jag sen inte kan/vill/orkar/hinner ro i hamn. När jag hade läst Jan Arnalds ”Intimus” (första blogginlägget på De nio, förresten) så tänkte jag att ”de där Arne Dahl-deckarna får jag ta och läsa någon gång”. Och faktiskt blev det av, eller jag har åtminstone hunnit med de fyra första. Jag tycker fortfarande inte att de når upp till ”Intimus” kaliber, det finns på tok för mycket upprepningar, inte tillräckligt med språkliga finesser och de är lite för övertydliga ibland, men som med alla andra deckargäng så fastnar man snabbt för medlemmarna i Jan-Olov Hultins A-grupp (specialistenheten som ska lösa de fall av särskilt grovt våld som börjar dyka upp även i Sverige). De tidigaste delarna kom runt sekelskiftet och ibland känns det som om författaren hade facit i hand när han skrev, särskilt när han skildrar vart vårt samhälle var/är på väg.

För ett tag sen hörde jag så talas om att SVT gör tv-serie av Arne Dahl-deckarna och den första, ”Misterioso”, sänds redan ikväll (”Misterioso” var bok nummer två, men handlingen utspelar sig innan bok nummer ett ”Ont blod”, om det nu blev begripligt)! De har valt att filmatisera de 5 första böckerna med olika regissören och med en Jenny Hultin som ledare för A-gruppen (DN följde inspelningarna som du kan läsa om här).

Själv har jag tänkt hinna igenom den femte boken innan den sänds på TV, vilket just nu känns som ett omöjligt uppdrag även om jag lägger all annan julläsning åt sidan. Ett tips för er som inte har läst böckerna än är att låna dem som ljudböcker (tyvärr finns inte alla inlästa). Särskilt med Torsten Wahlund som uppläsare blir de en ren njutning.

P.S. Jag hinner nog läsa den femte boken för på SVT´s sida står det: "Programmet är slut. Till hösten kommer fler filmatiseringar av Arne Dahls böcker." D.S.

God Jul & Gott Nytt År!

2011-12-23T13:37:00.009+01:00

Sista gästinlägget är publicerat i De nio's bloggkalender och snart stänger biblioteken inför julhelgen, med detta vill vi önska er alla läsare en God Jul och Gott Nytt År från oss.

Tack till alla gästskribenter som bidragit och delat med sig på bloggen under hela december. Det har varit ett nöje att läser er alla.

Berättandets tråd

2011-12-23T09:10:00.001+01:00

Dagens gästbloggare: Annice Hansson, bibliotekarie på Färlövs bibliotek

Vi på biblioteksfilialerna och på bibliotekets uppsökande avdelning, har sedan början av hösten ett berättarprojekt på gång. Vår målsättning har varit och är att förmedla något av den muntliga berättarskatt som finns runt om i bygderna, uppmuntra fantasin hos den uppväxande generationen, skapa kontakter över generationsgränserna och berika det egna inre bildspråket.

Idag överöses vi ständigt av färdiga bilder, den egna fantasin får allt svårare att få näring. I ett muntligt berättande skapar man sina egna bilder, och genom att berätta egna historier gynnas självförtroendet, och minnesförmågan byggs upp. Berättandet fungerar över generationsgränserna, gamla kan berätta för unga, unga för gamla. För barnen kan berättandet underlätta framtida inlärning, inte minst för de som har svårighet att lära sig läsa. För de äldre, friskas minnena upp, och känslan vi får av att det vi förmedlar är något som intresserar andra kan göra livet mera meningsfullt. Och hur många berättelser håller på att försvinna med den äldre generationen, hur många livserfarenheter? Varje människa är sin egen berättelse.
Varje ort, varje hus, varje skog, för att inte tala om alla gamla slott och herrgårdar. Folk har slitit och farit illa, men de har också dansat och älskat.

Under hösten har vi koncentrerat oss på förskolorna och allmänheten. Vi har haft berättarföreställningar, gjort berättarrazzior och berättarvandringar.
Till våren planerar vi besök och berättarstunder på olika äldreboenden, om möjligt också med någon professionell berättare.

Det muntliga berättandet lever, berättelsen påverkas av den som berättar. Din berättelse blir aldrig densamma som min. Varje historia blir unik. Världen är full av berättelser, det gäller bara att fånga dem. I vårt projekt vill vi fånga upp några av dem.

God Jul & Gott nytt år!

Läs mer om projektet på bloggen Berättandets tråd

Tack och lov för småförlagen!

2011-12-22T09:24:00.001+01:00

Dagens gästbloggare: Maria Ehrenberg, Regionbibliotekarie Halland.

Jag tackar mina forna kollegor för inbjudan att skriva på den fina bloggen ”De nio” och jag tänker ta tillfället i akt att lovsjunga de som ser till att vi fortfarande har bra litteratur från olika länder och som inte är main-stream i det här landet. De där pärlorna som man ramlar över utan att veta att man letat efter dem; de där volymerna som man bär med sig resten av livet. Jag talar om småförlagen, och deras betydelse för svenskt kulturliv kan inte på något sätt överskattas. Det är ju känt – och jag ska inte plåga någon med siffror – att de stora förlagen drar in på olönsamma titlar och som inte vinstbärande är i princip allt som inte är svenska deckare eller deckare översatta från det engelska språkområden. Den riktiga romanen, den smala tankeboken och lyriken är satta på undantag. Så är också i princip all litteratur som inte är svensk eller engelsk(språkig). Trist, trist, urtrist.

Men medan de stora drakarna numer styrs av räknenissar (och inte av folk som kan böcker om nu någon trodde det) så drivs småförlagen av de kunniga eldsjälarna, de nischade specialisterna, de språkbegåvade experterna. De med breda utblickar och nyfikenhet på världen utanför vårt eget smala språkområde. Så nästa gång ni går in på biblioteket, be att få en bok från någon av de här förlagen. Och när ni botaniserat bland dessa förlags utgivning finns ett gäng andra småförlag att genomsöka. Och fler verkar de bli.

Tyskspråkig litteratur ser vi alltför sällan men förlaget Erzats och Thoren och Lindskog har båda utgivning som bl a innehåller ny, tysk skönlitteratur. Från Erzats kommer t ex den i sanning märkliga romanen ”Jag kommer vara här i solsken och i skugga” av schweizaren Christian Kracht. Boken utspelar sig i en tänkt framtid där Andra världskriget fortfarande inte är slut och där sovjetstaten Schweiz, med allierade slåss mot det fascistiska England-Tyskland. Ingen minns längre en tid då det var fred. Thoren och Lindskog har givit ut ett antal fina pärlor; på mitt bord ligger just nu Ricarda Junges Stalinhusen och de pampiga stenhus i Östberlin som Stalin lät uppföra. I nutid flyttar en ung mamma in och husen bär på minnen som blir högst påtagliga.

Leopards förlag är ett annat som ger oss utblickar och insikter, De verkar ha en särskild förkärlek för Afrika och öarna. Två av deras författare är sådana som man absolut bör hålla ögonen på om man är intresserad av nobelpriskandidater. Min personliga favorit sedan länge är fransk-algeriskan Assia Djebar och ska man läsa något av henne så rekommenderar jag Sultanbrudens skugga. Djebar, en frigjord fransk intellektuell, kan som få beskriva kvinnoliv i en instängd muslimsk värld. Men detta året kom Leopard ut med en annan mycket stor kvinnlig författare: Maryse Condé. Född på Guadalope men hon har bott i flera afrikanska stater, läst i både Frankrike och USA och räknas allmänt som en av våra världsförfattare. Hennes ”Tills vattnet stiger” handlar (bl a ) om Haiti precis före den förfärliga jordbävningen 2010. Leopard har för övrigt givit ut en av årets två stora översättningsgärningar – Halldor Laxness ”Fria män”, översatt av Inge Knutsson från Knislinge.

Tranan och Trasten rör sig över stora delar av världen men den bok jag fastnat för därifrån är diktsamlingen ”Continuum” av Nina Cassian, en rumänska som sedan länge lever i exil i USA. Hennes beskrivning av att vara språkmänniska utan språk, att tappa fotfästet i livet, att mista allt, som man gör i en flykt är stark och nära.

Om man nu efter att ha läst dessa böcker vill ha fler så be att få ett par som t ex Modernista, Bakhåll, Ellerströms, Daidalos – ja listan kan göras ganska lång. Men två förlag vill jag ändå lyfta fram eftersom de båda har Kristianstadanknytning. Det ena är Murbräckan, specialiserad på rysk litteratur, och förlaget utmärks av två saker; dels kan man med behållning läsa vilken av deras böcker som helst, de är alltid bra och intressanta och dels är det förmodligen de vackrast formgivna i Sverige. Man vill ha dem framme på soffbordet bara för att få se på dem. Förläggare (och översättaren) är Kjell Johnsson, med ett förflutet från Filmmuseet. Det andra förlaget som man absolut ska hålla ögonen på är Aglaktuq, som består av systrarna
Karin Ström och Anna Vogel, båda från Kristianstad.

Så än en gång, tack och lov för småförlagen!

Låt barnens berättelser skapa denna julens långdans!

2011-12-21T12:16:00.000+01:00

Dagens gästbloggare: Lotta Vinberg Kronbäck som är informatör på Kulturhuset Barbacka.

Allt som oftast när barn är inblandade blir jag hoppfull! Jag får hopp av barnen! När barnen pratar om livet, deras vardag, deras tankar och deras upplevelser och referenser blir jag hoppfull och får någon allsmäktig fredskänsla av något slag. Samtidigt blir jag alldeles gråtmild…

Idag var jag och såg en jättebra teaterföreställning, nämligen föreställningen Katitzi! Riksteatern gästar oss i Kristianstad och spelar för låg och mellanstadieklasser. Föreställningen baserar sig på Katarina Taikons böcker om zigenarflickan Katitzi och hennes familj. En röjig, sorglig, stark och musikalisk berättelse om ett utsatt barn i väntan på sina möjligheter och sina drömmar att gå i uppfyllelse! Hur härligt är det inte att få kastas in någon annans värld? Att få känna känslor man annars inte kan få och att få prova lite grann hur det är att vara en zigenare? Det är ju det som är så fantastisk med teater och med kultur! Och jag är så glad att så många barn får chansen att med mig uppleva den här historien. Kanske är det någon som känner igen sig, kanske är det någon som förstår någon annan människas utanförskap och kanske är det någon som rent av blir en lite bättre människa efter det här?

Mer kultur åt alla det är mitt enkla budskap! Det är ju också det vi jobbar för på bland annat Kulturhuset Barbacka. Vårt uppdrag, på Kulturhuset Barbacka, är ju barn och unga och idag kände jag att vi når fram!Just nu arbetar vi bl a med en demokratisk modell som heter Kulturnyckeln som ger alla barn i Kristianstad möjlighet att uppleva kultur på skoltid. Oavsett var du bor, eller på vilken skola du går, har du möjlighet att uppleva kultur i alla dess former. Minst en gång varje år. Alla garanteras helt enkelt kultur! Tänk vad härligt om vi alla vuxna (inte bara jag) fick uppleva teater, dans, musik och litteratur på arbetstid? Undrar hur världen hade varit då? Men det får vara någon annans uppdrag.

Jag vill slå ett slag för samtalet med våra barn. Glöm inte bort det nu i jul. Att prata och lyssna på allas våra barn. Lyssna på vad de varit med om, på hur de tänker och hur de känner. Förhoppningsvis blir ni lika hoppfulla, inspirerade och berörda som jag!

Passa på att tala om det som är viktigt och det som har verklig betydelse i våra liv när allting kommer kring, kärleken, freden, respekten, konsten, kulturen och litteraturen, gör det till en härlig långdans inför julen, för varandra och för livet!

God Jul!

Litteraturens tyngd – och frigörande lätthet…

2011-12-20T09:31:00.000+01:00

Dagens gästbloggare: Thomas Kjellgren, chef för Kristianstads konsthall

Jag har tre mycket spännande och intressanta läsupplevelser framför mig innan jul: Karl Ove Knausgård sjätte del av Min kamp (på nynorska), W G Sebalds Dikt, prosa, essä och Uwe Tellkamps Tornet. De två första skall jag recensera, Tornet har jag länge tänkt läsa av nyfiken lust.

Det här är tre helt olika böcker men de förenas av något som jag egentligen inte brukar tillmäta någon särskild vikt – eller? Åtminstone inte förrän nu! De här böckerna väger nämligen tillsammans över 3, 5 kilo och har ett sammanlagt omfång på 3175 sidor. Knausgård 1120 sidor – mer går tydligen inte att trycka för att boken skall hålla, Sebald 1084 sidor i Bonniers Panacheserie och Tellkamps 971 sidiga roman.

Vad representerar dessa kolossala klossar egentligen? Känner sig förlagen tvingade att på ett så här handgripligt och fysiskt sätt manifestera litteraturens verkliga tyngd, författarnas roll och läsningens långsamma tålamod i en tid där orden annars kanske mest används för hastiga och flyktiga formuleringar och snabbt och effektivt uttryckta åsikter? Där alternativa utgivningar och tillgänglighet skapar helt nya (och intressanta) litterära mönster. Detta är kanske värt en mer djuplodande, litterär spaning…

Nu är jag samtidigt fullständigt medveten om att detta med konstens tyngd och längd inte är ett helt nytt fenomen. I den cykliska rörelse som präglar all kultur kan man återkalla 1980-talets ambitioner, där en teaterföreställning skulle spelas under minst 7 timmar, eller två dagar i rad, en film vara i minst fem timmar och där en målning måste uppfylla flera meter vägg på konstinstitutionen för att räknas. Frodas denna ”elefantsjuka” kultur endast under vissa ekonomiska förutsättningar: 80-talets yuppie - och ”klipparekonomi” eller 2010-talets eurokris? Detta är kanske värt en mer djuplodande social spaning…

Men den verkliga litteraturen följer ju, som tur är, mer än ett spår åt gången. Därför tar jag som motbild fram tre betydande, nästan försvinnande tunna böcker
och slår in som kilar – eller som fogar för tegelstenarna - mellan Knausgård, Tellkamp och Sebald. Det är Tomas Tranströmers 17 dikter, Elena Guros Barfota och James Joyces Epifanier. Hos Tranströmer finns det där fantastiskt ögonöppnande och frigörande: ”uppvaknandet är som ett fallskärmshopp från drömmen” eller ”det finns i skogen en glänta som bara kan finnas av den som går vilse”. Att finna de där plötsligt upplysta gläntorna blir det som driver mig vidare i min läsning – och jag är säker på att de här gläntorna kommer att öppna sig ofta i Knausgårds, Sebalds och Tellkamps böcker.

När sagan tar slut

2011-12-19T13:15:00.000+01:00

Dagens gästbloggare: Anna Hallengren, vinnare av Kristianstad bokfestivals novelltävling för unga 2011.

Det datum jag skriver om är inte dagens datum. Denna dag utspelade sig för mer eller mindre en månad sedan. Detta datum var den sextonde november. Ett datum som för många kanske var en helt vanlig onsdag. En dag sådär mitt i veckan, en dag när man som smått börjar längta till helgen, fast inget mer speciellt med det.

Men för mig var det speciellt. För det var det slutliga. Det var inte slutet på det som egentligen spelar någon roll för mig, men det var slutet för fortsättningarna. En väckarklocka om att allt tar slut.

Det som var speciellt med den dagen var nog i mångas ögon inget särskilt dramatiskt, jag själv överdriver när jag skriver om det. Men det var den sextonde november som den sista Harry Potter filmen kom ut på DVD och satte punkt för en magisk era som hållit mig i ett järngrepp sedan jag var så liten så jag inte ens kunde läsa böckerna själv.

Min kärlek till serien om Harry Potter uppstod för många år sedan. På den tiden då jag var en liten person som inte tänkte särskilt mycket på någonting egentligen. På den tiden läste min pappa för mig på kvällarna, och när vi läste Harry Potter tvingade jag honom att ligga och sträckläsa för mig.

Kärleken har egentligen inget med Harry Potter som karaktär att göra, det är världen jag alltid varit så imponerad av och beundrar oerhört. Alla dessa platser och saker med underbart finurliga namn, karaktärerna som avlöser varandra och allt detta magiska!

Tänk att kunna flyga på en kvast.

Tänk att ha en uggla som husdjur.

Tänk att kunna prata med ormar.

Tänk att kunna trolla.

Tänk att få se allt detta fantastiska.

Det är detta som är min dröm, en av de drömmar jag flyr till allt som oftast. För vem väntade inte lite i hemlighet på ett brev på sin elfte födelsedag?

Detta kommer alltid vara något speciellt för mig, för det finns inte så mycket som verkligen griper tag i en på det viset. Som får en att längta och törsta efter mer. Som får en att börja fundera ut egna historier och karaktärer som hör hemma i samma värld. Som får en att drömma.

Det är Harry Potter för mig.

Orden som inte får skrivas

2011-12-16T11:49:00.000+01:00

Dagens gästbloggare: Sune Johannesson som är kulturredaktör på Kristianstadsbladet

Här är de aktuella siffrorna när året börjar närma sig sitt slut. 59. 3. 169. 9. 122.

Nej, det har inte med väder, travresultat eller schlagertävlingar att göra, inte heller är det några ip-adresser. Det handlar om ordet och bilden. De förbjudna. De som inte får skrivas, sägas, visas. De som inte får förekomma på papper, i tv eller i det världsomspännande nätet.

Lägger vi ihop dem får vi 362. Nästan en för var dag på året. 59 är antalet dödade journalister hittills i år, de följande står för, i tur och ordning, dödade medieassistenter, fängslade journalister, fängslade medieassistenter samt fängslade internetaktiva.

Som journalist är det här min vardag. Och samtidigt mycket långt ifrån. Pressfriheten är för oss självklar, jag äter den till frukost och utgår från att rädslan inte bor på landets redaktioner. Fast även här har journalister hotats, mördats och tvingats skriva utan byline.

Även här? Som om Sverige vore en egen planet. Icke, men demokratins och det öppna samhällets grundpelare är just detta; att få granska makten och kriminella sammanhang, uttrycka sina tankar, ifrågasätta och debattera. Detta får aldrig ändras.

"Vart är det tjugoförsta århundradets Kina på väg?" är en inledande fråga i Charta 08, det dokument som i december 2008 ville se en förändring av det kinesiska samhället och kom att få flera hundra underskrifter (efter webbpubliceringen tusentals). Fortsättningen lyder: "Ska Kina fortsätta sin "modernisering" under maktfullkomligt styre eller kommer Kina att omfatta universella mänskliga värden, ansluta sig till huvudfåran av civiliserade nationer och skapa ett demokratiskt system? Det här är frågor man inte kan undgå att besvara." Frågan kräver ett svar, men det fanns – och finns – ett problem, frågan får inte ställas.

Ett år senare dömdes Liu Xiaobo, en av Charta 08:s huvudpersoner till elva års fängelse. Ytterligare ett år senare tilldelas han Nobels Fredspris. Under den glansiga prisgalan i Oslo ligger det en ros på Xiaobos stol, själv fick han inte lämna fängelset, inte heller hans hustru fick åka till Norge för att ta emot priset.

"Att skriva är att stå emot, det är att göra motstånd", skriver Roberto Saviano i förordet till sin essäsamling "Skönhet och helvete". Även han har straffats för sina ord, inte av en stat utan av en gangsterorganisation, camorran. I flera år har han flyttats mellan mörka små rum utan balkong, ständigt övervakad av polis.

Det finns många exempel, alltför många, av fängslade, hotade, misshandlade och mördade journalister, författare, intellektuella, bloggare, artister, konstnärer, filmare... December är ljusets och mörkrets månad, men det finns en väsentlig skillnad mellan de båda. Det är vi som måste se till att mörkret trängs bort.

Hemma bäst…

2011-12-15T10:50:00.002+01:00

Dagens gästbloggare: Eva Berglund, turismstrateg Kristianstad kommun.

När jag som nittonåring gick ut humanistisk linje på Söderportskolan i Kristianstad var just Kristianstad den sista platsen i världen som jag skulle bosätta mig på.

Kanske ganska typiskt för många som växt upp i en medelstor stad och har siktet på världen därute. Vad som sedan hände handlade som så ofta om slumpen. En rejäl omväg om USA, Frankrike, Spanien och Jämtland förde mig tillbaka till födelsestaden. Orsaken var ett tio månaders vikariat på turistbyrån 1984. Jag fick förlängt.

Sedan dess har jag ägnat mig åt att försöka få andra människor att inse att det är just hit de ska komma om de vill njuta av natur, kultur, mat, shopping eller något av alla fantastiska evenemang som finns att besöka.

Det är en utmaning, inte tal om annat. Det känns ibland som om vi vore världens bäst bevarade hemlighet. Men när besökarna väl kommer hit blir de å andra sidan positivt överraskade.

Att nå ut med sin marknadsföring i dagens informationsbrus är inte lätt. Vi använder beprövade kanaler och försöker följa med i utvecklingen och provar nya vägar.

Den kanske viktigaste men också svåraste vägen att locka besökare till vår bygd är dock genom våra egna kommuninvånare. Inte sällan har vi sett dem komma inrusande på turistbyrån med något vilt i blicken ”Ge mig lite broschyrer om Österlen och Köpenhamn! Vi ska ha gäster och vi måste ha något att visa dem!” Symptomen är tydliga och enkla liksom diagnosen: Svåra fall av hemmablindhet.

Vi brukar lite försiktigt fråga vad de redan hunnit göra här hemmavid och kolla av ett par stycken som Humleslingan, Heliga Trefaldighets kyrka, Höge Väg, Linnérundan, Bokfestivalen, medeltida Åhus, Antik & Samlarmarknad, orgelkonserter, Filmmuseet, cykla banvall, Kjuge kull, Kristianstads Vattenrike, kustvandring, Regionmuseet, Tosteberga ängar, Åhus visfestival, Grönroos silversmedja, choklad- och vinägerprovning, Bäckaskogs slott,Konsthallen, Skördefest, örnsafari, jazzfestival, Blåherremölla kvarn, spökvandring, gårdsbutiker, renässansstaden Kristianstad, Hanöbuktens sandstränder, Forsakar, medeltida kyrkor, konsthantverkare, sommarteater, skulpturjakt, glassbåt, Kulturhuset Barbacka, skeppsbron i Åhus, badtunna, Absolut Betraktelse, bouldering på stenblock, matvandring, Musikaliska Strandhugg, golf, artillerimuseum, trandans, konstgallerier, fiske, elitseriehandboll, Nässelslingan, paddling, tobakslada, päregille, sandstränder, loppmarknad, Hjortslingan, flotte på Helge å, islandshästridning, krutbruk, allsvensk damfotboll, ålabodar, myggsafari,konstrunda, opteryx, körkonsert, vin & delikatesstur på cykel, Vångabacken, Beachhandboll. Här brukar de börja se lite trötta ut och vi ger dem såklart en broschyr om Österlen och en om Köpenhamn så att de har något att hitta på med sina gäster!

Villkoret för god service är bra bemötande!

2011-12-14T14:22:00.000+01:00

Dagens gästbloggare: Qalinle Dayib, medborgarinformatör hos Kristianstads kommuns medborgarkontor.

Många människor söker sig dagligen till olika organisationer för att få ta del av den service som organisationen erbjuder medborgarna. Det kan vara ett bibliotek, apotek, en socialförvaltning eller ett medborgarkontor som man besöker för att få svar på något som man verkligen är intresserad av. Förhoppningarna på hur man kommer att bemötas är hos den servicesökande stora före besöket i organisationen. Oavsett organisation som individen besöker krävs det ett bra bemötande av den servicegivande personalen för att man överhuvudtaget ska kunna prata om god service.

Ett bra bemötande handlar om att samspelet mellan den servicegivande och den servicetagande fungerar friktionsfritt. Det handlar även om den inställning som personerna har till varandra när de möts och hur det kommer till uttryck i tal, handlingar, gester, ansiktsuttryck, tonfall etc.

Frågan som man kan ställa sig är: vilka är kriterierna för ett bra bemötande? Det finns inte ett självklart svar på vad som egentligen är ett bra bemötande. Svaret på frågan kan variera beroende på vem man ställer frågan till. Som människor skiljer sig åt i olika avseenden så kan också svaret om vad som är ett gott bemötande skilja sig! De allmänna villkoren för ett bra bemötande kan vara att vara närvarande i mötet, vara nyfiken på den du möter, visa empati, vara noga med att ha ögonkontakt med den du talar med, se till att du kommunicerar med den du möter och inte informerar! Och tänk på att respektera varje människa och på varje människas rätt till integritet.

Ett gott möte kräver att den servicegivande individen har en skapligt god självbild av vem han eller hon är. Människor som bråkar i det inre, bråkar också i det yttre. Ju mindre insikt individen har i sig själv desto mer kan han eller hon trycka till andra. Ju tryggare personen är desto mer kan han eller hon känna in andra människors känslor och verklighetsbild. Att öka självinsikten är angeläget för att det ska bli de goda möten som många organisationer eftersträver med sina klienter.

Ett gott möte handlar också om kommunikation, vilket innebär att man försöker dela den andres värld en stund. När vi kommunicerar med andra så talar vi med hela kroppen och ibland säger kroppen mer eller andra saker än orden. Vi sänder ut budskap till andra omkring oss med hjälp av blickar, ansiktsuttryck, gester, sättet att stå eller att röra oss, genom tonen i rösten m. m. Man har sagt att det är svårt att ljuga för en blind person därför att en blind litar mer på vår röst än på de ord som vi säger. Ett gott möte är ett möte som leder tankarna vidare. Och det blir det om man bjuder på sig själv och att man bryter de givna ramarna som ibland kan hindra kreativiteten vid mötet. Våga bjuda in människor som tänker annorlunda och våga se deras perspektiv.

Yrket som medborgarinformatör, som jag nu arbetat som i ca 2,5 år, har lärt mig att villkoret för en god service alltid är ett bra bemötande. Bemöter man sina besökare på ett bra sätt blir både du och personen som du möter nöjda med mötet! Jag har också lärt mig att ett gott bemötande inte är vad man får utan vad man upplever att man får!

Lev aktivt

2011-12-13T10:32:00.000+01:00

Dagens gästbloggare: Malin Kromnow, badmästare på TivoliBadet.

Har du någon gång funderat på din roll i livet? Vad är egentligen syftet? Lever du i din dröm eller du går på autopilot för det mesta? Gör du aktiva val eller rullar dagarna på som vanligt?

Har du upplevt känslan när det händer något positivt, något som livar upp, att du upplever en varm känsla av tacksamhet och glädje och tänker: varför gör jag inte detta oftare? Sen lovar man sig själv att bli bättre på att ta hand om sig själv och unna sig mera. För det mesta så återgår man till den vardagliga lunken och glömmer det där man lovade sig själv.

Gör detta test:
Slut dina ögon någon minut och tänk på de 3 viktigaste personerna i ditt liv….

Fanns du med bland de där 3 viktigaste??
När jag gjorde testet fanns inte jag med bland de viktigaste i mitt liv.

Om inte jag prioriterar mig själv, mår bra och tar hand om mig själv, hur kan jag då ta hand om och ha en bra relation till min familj, mina arbetskamrater, mina vänner och kunna njuta av livet??

Jag försöker göra aktiva val varje dag genom att välja att vara positiv. Jag väljer aktivt och kopplar inte på den där autopiloten som gör allt på ett bra sätt, men utan känsla.

Under ett utvecklingssamtal med min chef så öppnades mina ögon för mitt liv ytterligare. Jag påstod att jag inte hann med någonting annat än vardagssysslorna och jobbet. Fast då hade jag minuterna tidigare berättat att jag fick min motion till och från jobbet, antingen sprang jag eller cyklade jag, jag läste böcker med jämna mellanrum och arbetade med mina tavlor. Allt detta gjordes utan glädje. Jag gjorde detta för att vara duktig och oftast under stress. Jag glömde bort varför jag satt där på bussen med boken i knäet. Jag sprang ner i min ateljé och slängde på färg för att jag kände att jag borde… Helt utan känsla. Allt snurrade på i det där vardagshjulet och det snurrade på fortare och fortare….. Helt utan känsla.

En av mina närmaste vänner prioriterar sig själv. Hon tar in på hotell med sin blivande man med jämna mellanrum för de vill ta hand om varandra och sin relation. Hon fixar barnvakt och unnar sig lyxen att shoppa en hel eftermiddag, bara för att hon vill och kan. Hon tar sig ett glas vin även om det är en tisdag. Hon njuter. Hon är min idol för hon har valt sig själv och hur hon vill leva.

Som du kanske förstår så funderar jag mycket. Jag älskar den där känslan när hjärnan arbetar och går på helvarv. Tankarna formas som ordslingor och därför är det ibland skönt att uppleva den där känslan när man helt plötsligt ”försvunnit” från sin kropp. Man har fastnat med blicken någonstans och märker plötsligt att det sitter någon bredvid sig i soffan, när du sitter och läser en bra bok men du inser att trots att ögon förflyttat sig några sidor fram så har du inte tagit in vad du läst. Har du kanske varit med om att du sätter dig i bilen efter en intensiv dag på jobbet och sen plötsligt står man hemma på uppfarten. Det är en märklig känsla det där (och upplevs den i bilen, säkerligen ganska farlig).

Julen närmar sig och det sägs att det är glädjens högtid.

Glädje upplever jag och mina arbetskamrater varje dag på TivoliBadet. Jag har arbetat med simskolor sen 1995 och än idag så får jag gåshud när ett barn plötsligt knäcker koden och tar sig fram på egen hand i vattnet. Glädjen, friheten och stoltheten som lyser i deras ögon är obeskrivbar. Det är den belöningen som vi lever på, ni vet den där lyckan man kan ta på.
Vi pratar ofta om "Badmästarens stolthet”. Stoltheten för vårt yrke och det arbete vi gör varje dag.
Vårt mål är att alla ska tycka om att bada och att kunna simma. Uppleva trygghet och säkerhet i vattnet. Det är något vi jobbar med dagligen.

Glädje kan vi alla hjälpas åt att sprida. Det räcker med ett glatt ”go´morron” till den du möter varje morgon, när du cyklar till jobbet. Eller ett ”tack” levererat med ett leende till busschauffören när du hoppar av bussen! Jag vet att med ett leende kommer man längre och kan du göra någon annans dag bättre med en enkelt leende så gör det. Inte för att du måste utan för att du kan och vill.

Julafton 2010 satt jag och min son, som blev sjuk i maginfluensa, ensamma hemma. Min sambo och dotter begav sig kvickt iväg för att fira jul med resten av familjen. Den där kvällen fällde jag några tårar av tacksamhet (såväl som ensamhet, just då) för mitt liv. Jag är glad och nöjd med mitt liv, precis som det är. Jag kommer fortsätta göra aktiva val varje dag. Jag kommer aktivt välja att ha en bra dag framför mig….

Jag önskar er alla en lugn och stressfri jul!
Ta hand om dig… /Malin

Självklart har jag ett boktips: Hypnotisören och Paganinikontraktet, Lars Kepler
På min önskelista: Eldvittnet, Lars Kepler

Junekvintetten

2011-12-12T12:04:00.004+01:00

Satt ni också och genomled Nobelfestiviteterna på TV i lördags kväll? Några timmar av våra liv som vi aldrig får tillbaka. Att titta på när andra äter är ju så lagom kul. Själv var jag mer eller mindre kommenderad att titta, eftersom min svåger Jacob leder Jönköpings Stråkkvintett som stod för det musikaliska inslaget. Två timmar fick jag sitta där innan jag fick en skymt av honom och de andra i bandet. Det var när de äntligen fick släppa Almqvist-romantiken och stampade loss i en häftig polska. Det var ju rätt näpet när bildproducenten trodde att det var violaspelaren Igor som stod för fiolerna, men till slut stod huvudpersonerna där i bild för en kort stund. Och jädrar vad det svängde om det hela!

För det är när Jacob lämnar över förstafiolen till andreviolinisten Mart, uppvuxen i Dalarna, som de blir Junekvintetten istället, och ger sig på svensk folkmusik på ett lite annorlunda vis. ”Folkmusik i frack” kallar de sitt tilltag, och de brukar samla några av Sveriges bästa musiker för att hjälpa till. Tre CD har det blivit, allihop rätt fantastiska. Vi har bara en av dem här på bibblan, donerad av Jacob själv, men vi får kanske anledning att skaffa de andra snart. Nobelfesten är ju inte kattskit. Jag är lite imponerad.

Om ni tycker er känna igen de här nu något åldrade männen så kanske ni såg TV-serien (för säkert tjugo år sen) när de var en kvartett och lärde barn om musik och musikinstrument. Eller kanske dokumentären från den turné de gjorde tillsammans med Fresk-kvartetten. Den var en höjdare.Vi väntar förstås ivrigt på att få se alltihop igen på DVD.

De finns på YouTube också: http://www.youtube.com/watch?v=PI8l_4IPOMA

Bra julvibrationer

2011-12-12T09:32:00.000+01:00

Dagens gästbloggare: Jonas de la Motte.

Jag heter Jonas de la Motte och om det är så att ni kanske känner igen mitt namn så kan det bero på lite olika saker. Kanske har jag varit musiklärare för någon i din närhet eller kanske handlar du ditt lördagsgodis i butiken som jag driver (Hemmakväll). Mest troligt är dock att du stött på mitt namn i samband med något som har med musik att göra. Jag älskar musik och har den stora förmånen att få spela och sjunga för folk lite överallt.

Julen närmar sig med stormsteg och det som egentligen skall vara en lugn och skön högtid är långt ifrån så för min del. I november och december arrangerar och sjunger jag nämligen i det musikprojekt som står mig närmst om hjärtat, schlagershowen Bra Vibrationer. Om du inte känner till denna show kan jag kort berätta att vi spelar Melodifestivalens låtar genom tiderna med alla klassiska kläder, skor och frisyrer. Om ni vill drömma er tillbaka genom år av Melodifestivalen så finns det även en fantastisk bok som man kan låna på biblioteket.

Att år efter år få göra en ny show med detta härliga gäng och att det år efter år kommer mer och mer folk känns helt fantastiskt. I år gjorde vi det tillsammans med Jan Johansen och Olsen Brothers vilket gav en extra guldkant på showen. Kolla gärna in vår hemsida eller gilla oss på Facebook så kan man se vad vi pysslar med.

En sak som gjort denna höst extra rolig för mig är att jag för ett par månader sen skrev en jullåt (Christmas time again) som jag sen skickade till Jan Johansen och till min stora glädje blev han helt såld på låten, ville sjunga den med oss under hösten och även spela in den och släppa som singel. Allt detta känns jättekul och spännande tycker jag:-). Vad det blir av låten får tiden utvisa (den finns på Itunes).

Samtidigt med detta så är det såklart en hektisk tid på mitt andra jobb, Hemmakväll, och som alla som driver eller jobbar i butik vet, kan det bli lite smått hysteriskt med allt julklappsletande. Detta är dock något jag gillar och ser fram emot då jag älskar att ha många järn i elden.

Tänkte även passa på att ge er lite bra julklappstips eller vad sägs om stora Vänner-boxen eller Sopranos? Kanske vill du skratta lite i vintermörkret och då kan jag varmt rekommendera Johan Glans nya dvd "Hotet från den bleka sidan". Fantastiskt rolig! Bland julfilmerna så ligger alltid Mysteriet på Greveholm högt upp på julklappslistorna. Har inte vi den hemma så kanske biblioteket har den att låna ut...

Efter höstens showande och jobbande hoppas jag på en lugn och skön jul och nyår med familjen.

God jul på er!

Put me back on my bike

2011-12-09T10:41:00.000+01:00

Dagens gästbloggare: Britt-Marie Nordström, chef för stadsbiblioteket och Åhus filial.

Decembermörkret ligger som en tät dimma över det skånska landskapet.
Förra året vid den här tiden hade vi besök av Kung Bore, snö = ljus.

Summerar läsåret och noterar att sommaren bjöd på en ovanligt stark läsupplevelse. ”Put me back on my bike” William Fotheringhams biografi om Tom Simpson. Olympisk medaljör, världsmästare och den första engelsman som bar den gula ledartröjan i Tour de France, en man som till varje pris ville vinna. Boken har jag börjat läsa flera gånger men aldrig kommit längre än några kapitel.

Mont Ventoux är ett helt kalt berg som är en fantastisk upplevelse i vackert väder men lika omtalat för sitt lynniga och oberäkneliga väder. På detta berg avled Tom Simpson tragiskt en mycket het dag den 14juli 1967. Varje år vallfärdar cyklister från hela världen upp till toppen, det finns flera vägar upp men alla vill köra den mytomspunna väg där Tom Simpson avled. Vid minnesmärket lämnar många gåvor till minne av Tom, i bästa rockstjärnestil.

Jag var på plats, kämpade i värmen, upplevde bergets dofter, insöp atmosfären och miljön, det fungerade. Blev djupt fascinerad av boken, berget och Tom Simpsons öde. Tänk om varje bok fick rätt tid och rätt plats för läsning!

Passion är ordet som griper mig. Hur bli så passionerad av något att det leder till din egen död? Och hur startar mytbildning? Måste man dö ung och ibland på ett spektakulärt sätt?

På årsdagen av Tom Simpsons död den 14 juli var det dimma, blåst, regn och hagel. Dagen innan strålande solsken. Bokens titel är ett direkt citat från Tom, han trillade av cykeln och fick hjälp att åter sätta sig på cykeln. Put me back on my bike!

Än idag 5 månader senare kan jag frambringa lavendelfältens dofter. Nåväl cykling genom skånska rapsfält är inte heller så illa.

Läs något gammalt på nytt!

2011-12-08T09:19:00.001+01:00

Dagens gästbloggare: Michael Bafford, bibliotekarie på Önnestads bibliotek

Som bibliotekarie tycker jag det är lite beklagligt att så många genast ställer sig i kö för att få låna de allra senaste böckerna. Det är förstås dessa böcker som förlagen gör reklam för; som recenseras, som presenteras i TV, och det är deras författare som visar upp sig i media. På dessa böcker blir det ofta reservationsköer.

Som läsare tycker jag det ännu mera beklagligt och att man borde kunna åtminstone varva de nya titlarna med böcker som man vet har ett bestående värde. Tänk bara tillbaka: vilka var de riktigt heta böckerna 2006? Vilka var det förra vintern? Hur många överlever ens en säsong?

Jag fick låna en e-bokläsare av en kollega. Jag har funderat länge på att skaffa en sådan och nu har jag skrivit den på julklappslistan som skall till tomten. På denna lilla apparat – som inte är ny och inte har utbyggt minne – finns redan inlagt hur mycket litteratur som helst. Det mesta är på engelska, men även franska, tyska och spanska verk finns med. Bland de engelska titlarna finns både Contemporary och Classics – ett par Harlequinromaner finns bland de samtida! Men där finns förstås även annat. Bland Klassikerna finns även översatta verk, ”War and Peace” m.m. Hur ofta får man se den meningen? ”Krig och fred med mera”! Den boken är så tjock att den liksom exkluderar med mera. Fast inte i en modern läsplatta.

Jag fastnade i alla fall för Walden, en bok jag inte har läst sedan skoltiden.
Jag har ett litet annat perspektiv nu än då. Då var världen fortfarande öppen och i framtiden allt möjligt. Och man trodde se sig själv i frasen: ”Om en man inte håller jämna steg med sina kamrater, är det kanske för att han hör en annan trumslagare.” Nu tycker jag att Thoreau är lite väl egenkär och egotrippad. Men ändå! Han har många bra poänger och formulerar sig kolossalt bra! Att läsa ett verk som gammal som man läste som ung är som att återbesöka sitt barndomshem. Om det är en bok som håller. ”Det är inte tiderna som förändras, det är vi.”

Jag drabbades av hybris och när bokcirkeln skulle läsa ”en grekisk författare” besökte jag ”The Gutenberg Project” – vilket är det engelskspråkiga motsvarighet till vår egen ”Projekt Runeberg”. Där kan man ladda ner hur mycket – gammal – litteratur som helst, helt gratis och helt lagligt!

Jag sökte efter Aischylos: Perserna. Jag hade läst en del grekisk klassisk drama för ganska länge sedan och tyckte det var kul, men Aischylos hade jag inte läst. I vintras började jag med Herodotos Historia och i små bitar, pö om pö, läste jag ut den. Den är full av kul historier! I en fotnot av översättaren fick jag läsa att just Aischylos hade varit med i slaget om Marathon och även vid Salamis där perserflottan förstördes. Och om detta kunde man läsa i hans drama Perserna.

Så småningom hittade jag några av Aischylos pjäser på Project Gutenberg – bl.a. Perserna. Men den översättningen var lite väl märklig, skriven delvis på rim. Då fick jag ta fram den tryckta boken med Emil Zilliacus tolkning. Den är något högtravande och ålderdomlig men även högtidlig och stark. Sedan hittade jag Sture Linnérs bok Lans och båge i vilken han går igenom dramat och översättningen och gör många intressanta djupdykningar. Sådant gillar jag. Att läsa och förstå tankarna av en man som levde för 150 år sedan är stort. Att läsa och förstå tankarna av en man som levde för 2500 år sedan är svindlande.

Med eller utan läsplatta läs något gammalt!

2006 lånades Karin Wahlbergs bok Blocket, mest. Därefter kommer Håkan Nesser: Människa utan hund, Unni Lindell: Orkestergraven, Denise Mina: Blodsarv och Kristin Hannah: Angelas dotter.

På önskelistan: en god bok

2011-12-07T11:18:00.000+01:00

Dagens gästbloggare: Ulrika Cedell. Kulturutvecklare på kultur & fritid i Kristianstads kommun – en tjänst som bland annat handlar om att ha kontakt och samverka med kommunens olika kulturföreningar och andra kulturaktörer och om att planera för konserter i Konserthuset.

Gift med Peter, familjen består också av fyra barn och en hamster vid namn Vims.

En hel del goda kulturupplevelser blir det, men hur är det då med litteraturen?

Just nu läser jag mest recept. Ja, inga nya Leila Lindholm-recept eller så, utan sådana där ”en gång om året-recept” ni vet.Jag har en förkärlek för hemlagat till jul, det känns lätt gammaldags, men så är det. När min äldsta dotter, nu 19, var nio-tio år och svarade på frågan vilken hennes favoritmaträtt var kom svaret tveklöst: ”mammas julbord”. Måste tilläggas att det under resten av året äts mycket spagetti, hamburgare och pizza, men detta till trots stod julbordet i centrum. Så jag håller julångan uppe och börjar läsa om recepten i mitten av november för att lägga upp planen för att hinna igenom dem alla fram till jul…

För övrigt vad gäller mina läsvanor handlar det för närvarande mest om titlar som ”Märta rider vilse”, ”Räven och kråkan” eller ”Tand-ligan”. Jag lyssnar på högläsning varje kväll när yngsta dottern, sju och ett halvt, med stor koncentration tämjer ord efter ord och bygger meningar för glatta livet. Hon har en bit kvar innan flytet finns där som en självklarhet - och innan den där härliga slukaråldern plötsligt bara är där. Det är en god tid! Och lyxigt och viktigt att bara få hänge sig åt böckernas värld. Jag har haft förmånen att dela böcker med mina barn och tonåringar under ganska många år nu, jag har läst Harry Potter och ungdomsböcker på engelska, fantasy och Astrid Lindgren i en härlig röra. Tidsbrist gör att mina egna bokprioriteringar hamnar långt ner, när jag väl läser efter mina egna val blir läsningen fragmentarisk och en bok räcker länge!

Jag ser fram emot julledigheten med mellandagarnas sköna sysslolöshet. Jag har maten klar i frysen, redo att värmas, och jag har tid för soffan och en god bok.

I'm Zlatan (and so is my wife)

2011-12-06T10:35:00.000+01:00

Dagens gästbloggare: Christian Wulff, arbetar som informatör på Regionmuseet Kristianstad. När han inte arbetar på museum och konsthall besöker han museum och konsthallar, parallell-läser böcker eller kollar på Arsenal-matcher. Favoritskivan är Suedes DogManStar och favoritboken är Umberto Ecos Foucaults pendel. 2011 gavs hans bok Vad gör alla superkända människor? ut på Ica Bokförlag.

Tim ”Ripper” Owens är första tanken som slår mig när jag omfrågas att bidra till De Nio…
Kanske hade det varit läge att skriva om de böcker som jag har läst under 2011. Bäst i år var Evgeny Morozovs The Net Delusion, en bok om övertro på sociala medier. Att ha sett ruset efter t ex Tahir-torget med ”expertkommentarer” om hur det är omöjligt att hålla tillbaka (väst-)demokrati i samhällen med tillgång till Twitter och Facebook och sedan jämföra det med stämningsläget som råder i sena november 2011 ger Morozov rätt.

Jag hade också kunnat skriva om hur det var att ge ut min egen bok. Jag trodde att jag skulle vara edgy genom att stapla svenska super-egon ovanpå varandra.
I efterhand visade det sig att personerna i fråga var betydligt bättre på att framställa sig själva som karikatyrer staplade på varandra i TV-program som ”Sommarpratarna”, ”Så mycket bättre” eller varför inte ”Babel”.
Det sistnämnda programmet har sörjts en del under de gångna veckorna av personer som kommer sakna Daniel Sjölin och/eller den sändningstid som man vant sig vid. Själv undrar jag när tv-publiken ska komma till insikten att två personer i varsin stol snett vinklat mot varandra och en studiopublik inte automatiskt genererar intelligent TV. Hör jag än en gång ord i stil med ”jag ville göra långsam TV, långt bort från snabba MTV-klipp, där jag får tala till punkt med en person som har något att säga” så är det jag som förlorar frukost, lunch och middag samma väg de kom in. Med risk att gå Marshall McLuhan så kräver jag minst en biljakt/halvtimme om jag väljer ett medium som kombinerar bild och ljud.

Precis som året innan och året innan det så har den stora behållningen i tidningsläsandet 2011 varit The Guardians Charlie Brooker, Marina Hyde och David Conn.

Britter.

All Watched Over By Machines of Loving Grace var den långa titeln på dokumentärserien (som hade kunnat få vara längre) som BBCs Adam Curtis förgyllde mitt TV-år med. Jag såg första avsnittet hos en gammal flatmate och lyckades hitta resten av serien på en video-site. TV-apparaten i min väns lägenhet plundrades under sensommarens kravaller i London. Min bild av Hackney föll samman en smula. Jag hoppas innerligt att personen som äger TV:n numera kommer att kolla på Adam Curtis nästa dokumentär, som enligt rykten kommer att handla om Storbritanniens press pre-Murdoch.
2011 i min CD-spelare (jag vägrar fortfarande att ansluta mig till Spotify) har fortfarande inte inträffat. Men jag anar att det blir Patrick Wolfs Lupercalia som jag tar med mig in i 2012. I brist på musik från det här året låg fortfarande Marina and the Diamonds The Family Jewels parkerad i spelaren. I mp3-maskinen varvades poddversionen av (fantastiska) Huset mittemot med The Guardians Football weekly och BBCs Start the week. Det var i Start the week som jag först kom i kontakt med The Net Delusion.

Så var vi tillbaka där det startade.

Makalösa december

2011-12-05T10:48:00.001+01:00

Dagens gästbloggare: Ulrika Carlqvist som driver Kammarkaféet.

Makalösa december
Makalösa vänner.
Makalösa systeryster.
Makalösa Iris.
Makalösa ljus.
Makalösa mannen.
Makalösa makalösa!

Helt vardagligt vanliga och alldeles fantastiska äro dessa små kakor, kaféet, våra gäster och kära Rebecca och Jenny!

Makalösa
100g hackade russin
200g smör
1,5dl strösocker
3,5dl vetemjöl
2tsk bakpulver

175 grader i din ugn.
Hacka russin, elvispa socker och smör poröst, blanda de torra ingredienserna med de hackade russinen, rör ner i äggsmeten, rulla längder och dela i mindre bitar och rulla till bollar.
Lägg glest på plåtar med bakplåtspapper, tryck ut varje boll till en tunn kaka. Grädda mitt i ugnen 5-8 minuter. Ät och njut varje dag!

En riktigt skön julmånad med mindre shopping önskar jag er alla, våga vägra stressen.

Den upp- och nedvända världen

2011-12-02T11:29:00.001+01:00

Dagens gästbloggare: Jörgen Nilsson som driver skivaffären Kompakt disk.

En intressant iakttagelse vad gäller obskyr eller svårlyssnad hårdrock, t.ex. Black Metal, är att man nu börjar höra talas om den från lite oväntat håll. Eller vad sägs om så skilda platser som Skavlan och i en låt med My Morning Jacket som de kallat "Holdin on to black metal" på senaste skivan "Circuital" (låna den på bibblan). T.o.m. indiebandet Wavves har gjort en EP som kallas "Life Suxx" med black metal-tema, kolla bara omslaget och passa på att höra låten samtidigt. Bra band.

Vi spelar skivan baklänges till 1984 då världen förändrades lite grann. Ett finskt band som hette Oz släppte en maxisingel med låten "Turn the cross upside down". Den påläste kanske tänker att detta kan inte vara första gången man använde sig av antisakrala texter.Mycket riktigt hade ju t ex Venom gjort "Welcome to Hell" redan 1981, men det är inte det pionjäraktiga som jag tänkte diskutera. Utan det finnarna gjorde var att kombinera en satanisk text med en refräng som Christer Björkman hade kunnat döda för. Och detta var banbrytande. 25 år senare gör svenska Ghost ganska exakt samma sak. Ett omslag som får folk att tänka dolda budskap och farligheter, men när skivan väl snurrar så är det... pop.

En fråga man kan ställa sig är om dessa grupper menar lika mycket allvar som Watain, Shining, Mayhem och liknande excessband där man verkligen tar allting så långt det går i lagens namn. Ibland ännu längre som man kan läsa om i den eminenta "Lords of Chaos" som går att fjärrlåna. En annan rekommendation är nya "Blod, eld, död" som t.o.m. går att härlåna (ett nytt ord man kanske ska ta patent på?). Grishuvuden och förruttnelse i all ära, Ghost gjorde ändå årets bästa skiva 2010.

Hur hänger då allt detta ihop? Mitt ute i skogen en bit utanför Alvesta möts Oz och Ghost på Muskelrocken som entusiasten Jacob driver i Folkets Park i Blädinge. Om man på Sweden Rock-festivalen säger saker som "Så jävla Metal" så funkar skrålet "oldschool" allra bäst på Muskelrock. Man kan väl gissa lite vad som döljer sig bakom uttrycket utan att vara fackman, men en beskrivning skulle kunna vara "inga moderniteter, det ska låta som 1983 eller tidigare". Ett intressant band är hajpade Antichrist från Växjö (har givetvis spelat på Muskelrock) som valde att spela in sin demo på kassett (den släpptes alltså inte 1983 utan för ett par år sedan). I denna tid när många band lämnar Myspace för att det är omodernt valde även Antichrist att skippa Myspace men anledningen var precis motsatt. För modernt. När skivkontraktet kom var det givetvis vinyl som gällde, men det blev för stort tryck om digital release så skivbolaget fick även göra en cd. En rolig iakttagelse i dagens samhälle där man har dömt ut cd’n som någonting ingen längre vill ha. Missa förresten inte Antichrist i Kristianstad på juldagen.

Det som inte riktigt går ihop i ekvationen är att alla dessa oldschool-band finns på Facebook. Ett socialt medium som tycks omöjligt att inte gå upp i oavsett hur "true" eller oldschool du är.

Muskelrock har satt en gräns på max 1500 besökare för att behålla den mysiga stämningen fast de kan sälja fler biljetter. Nymodigheter som hemsida existerar inte men dock Facebook. Som en sammanfattning vad det hela handlar om beskriver man på sin Facebook hur orkestrar (!) ska bära sig åt för att få spela. "Har du ett band som vill spela? Skicka musik på vinyl, Stereo 8 eller kassett till...". De tar emot mail men som en klockren avslutning står det "menar man allvar med att man vill spela så skickar man riktig post". Det går inte att tycka illa om Muskelrock. Kolla in klippet med våra lokala hjältar Portrait från Kristianstad när de gör Mercyful Fates "Black Funeral" på årets festival.

Några som aldrig lär spela i de småländska skogarna är metalcore-banden som representerar den moderna sidan av hårdrocken. In Flames kan väl delvis räknas dit men inte riktigt, varken musikaliskt eller namnmässigt. Man ska nämligen helst ha ett namn som är längre än 15 bokstäver för att ha hittat helt rätt. Störst idag är Bring me the Horizon, som dessutom lyckats med en lång titel på skivan "There is a hell belive me I´ve seen it, there is a heaven let´s keep it a secret". Många band i denna genre har väldigt roliga namn som exempelvis Arsonists get all the girls, Iwrestledabearonce, I killed the prom queen och Take a worm for a walk week.

Kommer den alternativa hårdrocken för långt in i finrummet börjar hela genren dock att ha spelat ut sin roll, så låt oss verkligen hoppas att inte Amy Diamond gör sin egen personliga tolkning av Shinings "Fullständigt jävla död inuti".

Joan Didion Blue Nights

2011-12-01T12:11:00.000+01:00

Dagens gästbloggare: Eva Ström författare, översättare och litteraturkritiker.

För några år sedan satt jag en höst och översatte Joan Didions pjäs The Year of Magical Thinking till svenska. Det är en pjäs som bygger på hennes berömda bok med samma namn och som beskriver det år av sorg och smärta som gick efter att hennes man John plötsligt avlidit i en hjärtinfarkt. Den berättar också om deras dotter Quintanas kritiska sjukdomsvistelser på olika intensivvårdsavdelningar under en period av 20 månader.

Men pjäsen berättade också något annat som inte stod i boken. Den berättade att också Quintana dog.

Det var svårt att översätta denna text av smärta. Att överföra en text till sitt eget språk tar tid. Varje mening måste skrivas ut. Det gick inte att fly, att försöka läsa extra snabbt när de mest plågsamma avsnitten kom. Och de kom. Och väckte förstås till liv det egna livets smärtsamma ögonblick, som all bra litteratur gör.

Jag funderade mycket över Quintana. Att John, en man på 71 år gick bort var förvisso sorgligt, men att en så ung människa som Quintana gick bort var ännu mer tragiskt. Hur såg hennes liv ut? Jag kunde inte släppa tanken på Quintana.
Nu har Joan Didions bok om Quintana kommit. Den heter Blue Nights.

Blue Nights är de nätter under en viss tid på året, vid en viss breddgrad, i april eller augusti när kvällarna är just blå. I Paris kallar man det l’heure bleue. I sin bok använder Didion det för den korta smärtsamma tid medan dagen fortfarande är dag men snart ska förvandlas till en mörk, svart natt.

Den sista tiden med Quintana var en sådan ”blue night”.

Och Joan Didion menar nog också att hennes egen tid, som 76-åring är en sådan ”blue night”.

Quintana adopterades direkt efter förlossningen till paret Didion – Dunne. Hon kom till en sofistikerad miljö, hon växte upp i Kalifornien, bland kreativa människor. Hotell och filminspelningar blev en del av hennes barndomsmiljö. En trygg miljö, tycktes det i alla hänseenden. Men Quintana var inte trygg.

Joan Didion berättar om det smärtsamma att vara mor när ens barn lider. Hon rannsakar sig själv, hon går om och om igen smärtpunkterna i deras förhållande. Quintana visste att hon var adopterad. Så småningom söks hon upp av sina biologiska släktingar. Så småningom får hon alhoholproblem.

Är detta sanningen om Quintana? Om hennes liv och hennes död? Finns det en absolut sanning om någon? Hur nära känner vi våra närmaste, frågar sig Joan Didion.

Jag slår ihop boken efter avslutad läsning. Då möter jag på bokens omslag Quintana. Hon är en liten flicka vars ben ännu inte når ner till golvet. Och hennes blick är oändligt sorgsen.

Adventskalendrar

2011-11-30T10:18:00.000+01:00

Från den förste december fram till jul kan du följa vår spännande adventskalender på bloggen. Vi nio som brukar skriva har med varma händer lämnat över till intressanta gästskribenter från Kristianstad med omnejd. Det blir stor variation på inläggen både i längd och innehåll, och vi kan lova (kultur)betraktelser över året, recept och en hel del annat. Mycket nöje!

Vill du fördjupa dig i de julkalendrar som har gått på radio och TV så passa på att låna Solveig Stenudds ”Teskedsgumman, Pettson, Pelle Svanslös och alla de andra : julkalendern i radio och TV genom tiderna”. Många av de som har visats på TV finns dessutom att hyra hos oss på dvd. Sen vill jag slå ett slag för SVT’s satsning för vuxna i december: ”Rim & reson”. På SVT play och instucket i tablån kommer man att kunna se animationer från några ur Sveriges serieelit: Liv Strömquist, Jan Stenmark, Sara Granér, Martin Kellerman m.fl. Något för alla som vill ha satir istället för julmys i december!

Tematrio: övernaturliga varelser

2011-11-29T10:00:00.001+01:00

Bokbloggaren Lyran brukar ha trevliga bokförslag. Den här gången tyckte hon att vi skulle tipsa om tre böcker om vampyrer eller andra övernaturliga varelser. Därför tänkte jag tipsa om både viraler (något som sprider blodsmitta, t ex vampyrer) och lykanter (en människa förvandlas till varg) eller teriantroper (människor som förvandlas till djur).

Mina förslag kommer här:

Viraler
Justin Cronin: Flickan från ingenstans
Richard Mateson: Legend
Scott Westerfeld: Parasit

Lykanter

Stephenie Meyer: serien om Isabella "Bella" Swan
Maggie Stiefvater: Frost

Caroline Jensen: Vargsläkte

Kit Whitfield: Nattvakt

Teriantroper

Nene Ormes: Udda verklighet
J K Rowling: serien om Harry Potter
C S Lewis: serien om Narnia
Astrid Lindgren: Ronja Rövardotter

Tom Waits

2011-11-28T10:42:00.006+01:00

November har ju varit rätt mild och behaglig så här långt, men sent igår kväll, när vinden ven runt husknuten och slet i takpannorna, en genomblöt katt låg och darrade under soffan och hundarna i kvarteret ylade, då var det dags att tända en brasa och sätta på gamla favoriten "November" av Tom Waits:

November has tied me to an old dead tree

Get word to April to rescue me

November's cold chain made of wet boots and rain

and shiny black ravens on chimney smoke lanes

Den har några år på nacken vid det här laget men den blir ju aldrig gammal. På ett par minuter skapas stor musik med hjälp av banjo och såg. Det var tider det, när nästan alla hans textrader var värda att citera. Det har varit si och så med den saken på sistone.

När han nu återkommer efter många års tystnad med Bad As Me har Waits-världen delats i två läger: de som anser att den är ett mästerverk, och de som tycker den är en besvikelse. Jag själv står nånstans mittemellan och konstaterar att Tom har gjort ett popalbum som kommer att ge honom många nya lyssnare, men iinget som jag kommer att lyssna på om tjugo år. Han gör förvisso återbesök i flera av 70- och 80-talens klassiska album, men utan att samma magi uppstår. Kanske är det orättvist att jämföra med fläckfria mästerverk som Rain Dogs och Bone Machine, kanske borde man bara låta sig underhållas av musicerandet och det goda humöret på den här skivan. Och på nyårsafton lär vi väl alla plocka fram sista låten och höra gamla "Auld Lang Syne" igen.

Pröva gärna på själv, men lyssna också på klassikerna från hans storhetstid

"Internet måste bli roligare!"

2011-11-25T11:44:00.004+01:00

I veckan var jag i Stockholm på Internetdagarna. En konferens för alla som är intresserade av Internet (politiker, näringsliv, eldsjälar, entreprenörer, bibliotekarier, pedagoger m.fl.) och då inte endast det tekniska med bredband och fiber utan även från ett samhälleligt perspektiv, som hur vi ska få alla som vill men ännu inte har kunskap om Internet tillgång till webben. IT-ministern Anna-Karin Hatt talade om digitalt innanförskap, och det finns en kampanj som heter Digidel vars målsättning är att få 500.000 svenskar att bli digitalt delaktiga 2013.

Många är rädda för Internet. Vad är det? Vad vill det mig? Vad ska jag med det till? Jag lyssnade på komikern Karin Adelsköld som startat teknikbloggen Lilla gumman (hennes föreläsning hittar du här) och hon sa flera saker som jag tar med mig och som jag vill sprida vidare, till exempel, att det finns en tekniksnobbism, att det är fult att säga man inte kan något om Internet, att man inte vet hur man använder en dator. Att ta sig över den barriären är det första steget till att bli mer digitalt delaktig, för ingen, ingen ingen kan vara expert på Internet. Vi är alla osäkra någon gång, till exempel när Facebook gör sina nya uppdatering och man sitter som ett frågetecken och undrar var chatten tog vägen.

Karin säger också att Internet måste bli roligare, och visst är det så! Internet är mer än att betala räkningar och kolla sin mail. På Youtube hittar du roliga klipp (som t ex. Eddie Lizzard här ovan), det finns bloggar om allt, är du intresserad av knyppling så finns det bloggar om det, att kommunicera med vänner och lära känna nya människor är också roligt.

"Man måste skratta åt det man är rädd för", säger Karin. Visst är det så!

Mangafavorit

2011-11-24T14:40:00.006+01:00

Princess Ai är en bok om kärlek och vänskap. Den handlar om en flicka som kommer till Jorden utan att veta vem hon är eller var hon kommer ifrån. Hon träffar en kille som hon får bo hos.

Jag gillar boken för att den handlar om kärlek och vänskap. Jag tycker att den passar både barn och vuxna.

Sara A.

Journalistik - vad är det?

2011-11-23T11:26:00.014+01:00

I morgon den 24 november, en månad före julafton, är det dags för Stora Journalistpriset igen. Må bästa journalist vinna!
En film om journalistprisets historia hittar du här.
En definition av begreppet journalist hittar du här, här , här och här.

Reportrar utan gränser
Pressombudsmannen
Tidningsutgivarna
Kungliga Bibliotekets nya tidningsprojekt
Kolla källan om vikten av källkritik

På Stadsbiblioteket är det just nu rörigt på tidskriftsavdelningen på grund av ombyggnad, vi ber om ursäkt för det. Bokbussen och alla filialer fungerar dock som de ska och det går att beställa därifrån. Vi har tre betaldatabaser för tidningar och tidskrifter.
Artiklar från papperstidningar och -tidskrifter går också att beställa från hela landet för två kronor per sida.

Och vinnarna är....

2011-11-22T08:06:00.006+01:00

Vinnare av Augustpriset 2011:

Årets svenska skönlitterära bok Bannerhed, Tomas, Korparna

Årets svenska fackbok Åsbrink, Elisabeth, Och i Wienerwald står träden kvar

Årets svenska barn- och ungdomsbok Schiefauer, Jessica, Pojkarna

Sånt jag berättar för Allah

2011-11-21T08:47:00.019+01:00

Sånt jag berättar för Allah av Saphia Azzeddine är titeln på en liten, tunn roman med en beslöjad ung flicka på omslaget. Innehållet är däremot allt annat än tunt - de saker den unga flickan, som heter Jbara, berättar för sin Allah är grova och tunga, men uppriktiga och utgör innehållet i hennes liv och henens tankar.

Jbara är en herdeflicka i nordafrika där hon lever ett fattigt och torftigt liv med sin familj. Hon är medveten om att det finns andra, bättre, sätt att leva på, och andra sätt att tänka än det som dominerar det fattiga herdelivet. Hon säljer sin kropp i utbyte mot sin favorityoghurt (en ljuvlig smak av ett annat liv!), och resultatet blir en påföljande graviditet som slänger henne ut i världen. Där tar en rad händelser vid som kan tyckas vara Jbaras egna val, men den oundvikliga frågan är om man kan undkomma sitt öde?

Jag har varit skeptisk till att läsa boken tidigare. Jag var rädd för att den skulle vara skriven på ett alltför onyanserat provocerande sätt, och det skulle bara göra mig irriterad att läsa. Men jag blir överraskad av att Jbaras förhållande till Allah som, trots hennes öde, är gott; hon tycker snarast att det är märkligt och orätt mot Allah att beskylla honom för resultaten av människans handlingar. Det är väldigt intressant att följa sådana tankegångar i hennes inre samtal med sin gud.

Boken är verkligen provocerande; språket är ibland grovt liksom handlingarna, och beskrivandet av samhällets hierarkier provocerar också. Men det är något i tonen som fångar mig direkt. Jbara är streetsmart, dialogen är rapp och jag fängslas av sättet historien berättas på. Jag fäster mig vid Jbaras starka, men samtidigt utsatta, person. Visserligen känns historien ibland lite väl otrolig, men det har jag överseende med eftersom beskrivningen av fattigdom och människoförtryck träffar läsaren som ett slag i magen. Med denna beskrivning tror jag författaren vill visa på att allt hänger ihop. Det finns orsaker till allt - och fattigdom har ett pris. I slutet av boken nämner Jbara i en kort mening att hon förresten nu står på listan för frivilliga martyrer. Det känns helt logiskt när man läser det.

Zlatan på biblioteket

2011-11-18T13:56:00.006+01:00

Den stora snackisen just nu är Zlatans självbiografi. Man kan ju tycka att det är lite märkligt att alla vill läsa om någon som redan nästan alla vet allt om och var det något som man inte kände till så har Aftonbladet och Expressen haft mängder med löpsedlar, artiklar och analyser om det när att boken kom ut, men det är väl en annan sak. Det står 75 personer i kö på boken i Kristianstad men det finns just nu bara 3 exemplar. Givitvis så kommer det fler exemplar snart, då man ska trycka upp fler exemplar. Hela upplagan såldes slut innan den kom ut, det har om jag fattat rätt aldrig hänt i Sverige förut. Ett litet tips till dig som inte orkar vänta på den fysiska boken är att låna Zlatan som E-bok på elib. http://www.elib.se/library/default.asp?lib=43

Novemberläsning

2011-11-17T12:14:00.017+01:00

Vad passar väl bättre för denna månad än att krypa upp i favoritfåtöljen och resa någonstans. Till Nantucket tex. och vidare ut på de sju haven: ”När det råder våt och fuktig november i min själ…” Inledningen till Moby Dick är lika klassisk som magnifik:

”Kalla mig Ismael! För några år sedan – det kan göra detsamma hur många – då jag hade mycket få slantar i min börs och ingenting särskilt som intresserade mig i land, kom jag åter på tanken att ge mig till sjöss och se lite närmare på den våta sidan av världen. Det är ett sätt jag har att driva bort min spleen och stimulera blodomloppet. När jag börjar få ett bistert drag kring munnen, när det råder våt och fuktig november i min själ, när jag ertappar mig med att ofrivilligt stanna framför begravningsentreprenörernas fönster och följa alla likprocessioner jag möter, och särskilt när min hypokondri får sådan överhand över mig, att jag måste ta hela min karaktärsstyrka till hjälp för att inte fräckt ge mig ut på gatan och med berått mod slå av folk deras hattar – då anser jag det var hög tid att gå till sjöss så fort jag kan. Det gör jag istället för att skjuta mig en kula för pannan. Med en stoisk gest kastar sig Cato på sitt svärd. Jag föredrar att lugnt gå ombord på en båt.”

Evig natt

2011-11-17T10:44:00.002+01:00

Vill du läsa en spännande arktisk spökroman? Då är Michelle Pavers ”Evig natt” något för dig. Vi får följa den 28-årige Jack via hans dagbok. 1937 följer han med 2 andra män på en expedition till Spetsbergen. När Jack för första gången ser den ensliga vik där de ska slå läger är det så vackert att det tar andan ur honom, ödsligheten, ljuset, de snötäckta bergen. Men den arktiska natten närmar sig och en dag orkar solen inte längre ta sig upp över horisonten. 4 månader av evigt mörker tar vid. Det är då Jack får syn på den. Den har just halat sig upp från havet, vattnet rinner om den men ändå är tystnaden total. Jack vet att skepnaden han ser inte är ett levande väsen. En blinkning och den är borta.

Så blir en av männen sjuk och Jack blir ensam kvar för att hålla forskningsarbetet igång. Dagarna går och det ständiga mörkret, kylan och ensamheten tillsammans med rädslan för det onda som vandrar därute tär på Jack och han börjar tappa kontrollen.

”Evig natt” är inte full med spöken, gastar och blod, det behövs inte för Paver får ändå till en kuslig stämning. Och det är inte utan att jag ryser när jag läser om Jacks skräck som lyser igenom i hans alltmer förvirrade dagboksanteckningar. När jag har kommit till sista sidan kan jag konstatera att det här var en ruskigt bra spökroman.

Boy

2011-11-15T17:11:00.002+01:00

Såg ni Tv-serien ”Flight of the Conchords” när den gick för ett par år sen? Den med de två halvt misslyckade musikartisterna Jemaine och Bret från Nya Zeeland som provar lyckan i New York. För några år sedan kom också filmen ”Eagle vs Shark” med Jemaine i en av huvudrollerna. Det var en rätt söt historia som gav mig en del skratt. Men under hela den här tiden har regissören Taika Waititi haft en idé om en historia baserad på sin egen barndom (löst baserad, får vi hoppas) – ”Boy” - och den finns att hyra på biblioteket nu. Taika Waititi har dessutom valt att spela pappan i filmen och det är verkligen ett läckert (eller sorgligt) porträtt av en far. Se trailern för filmen här:

Som så många barndomsskildringar sätter man ofta skrattet i halsen och skulle man tolka allting fullständigt bokstavligt så är det ju en riktigt tragisk historia. Men historien är berättad luftigt och med mycket värme och även om man inte växte upp i en liten ostkuststad på Nya Zeeland i en rivningskåk med en frånvarande, kriminell pappa, så finns det många härliga 80-talsglimtar för oss som minns 1984 när Michael Jackson var som störst.

Det finns fler sevärda filmer från Nya Zeeland: Whale rider, Krigarens själ, En ängel vid mitt bord, Pianot och Svarta änglar (den sistnämnda finns inte att låna på biblioteket, kanske var det ett VHS-ex som nu har fått gå till de sälla jaktmarkerna?).

People´s Library

2011-11-11T09:13:00.011+01:00

Världen har fått ett nytt bibliotek! Visserligen ligger det ganska långt ifrån oss, så vi får väl glädjas på avstånd. Det är i ett hörn av Zuccotti Park i New York som utomhusbiblioteket People´s Library har växt fram, uppbyggt av demonstranter och frivilliga bokdonatorer. Biblioteket har uppstått som en del av Occupy Wall Street rörelsen. Det hela började den 13 juli i år då antikonsumtionsgruppen Adbusters uppmanade folk i New York att börja strömma mot Wall Street för ockupation. Den 2 augusti hölls det första Occupy Wall Streetmötet där målet att "bekämpa orättvisor och att 1 % av den amerikanska befolkningen äger 99 % av landets tillgångar" formulerades. Rörelsen växer organiskt och de senaste månaderna har det spontant framväxta People´s Libary kommit att bli en av Occupy Wall Streets mest populära knutpunkter. I biblioteket finns ca 3000 böcker skänkta böcker, och flera tillkommer hela tiden. Häftigt, tycker jag! Som sagt, synd att det är så långt dit. Jag får nöja mig med ett besök på deras hemsida.

Bokstavssoppa på en tråd i skymningen

2011-11-09T11:50:00.012+01:00

Biblioteket satsar på berättande i år, bland annat om höstens nya böcker samt projektet Berättandets tråd.

Bokstavssoppa blir det 14 november kl. 11.45 - 13.00 i Lilla Salen. Till självkostnadspris, alla välkomna!

Därför kommer det inte vara någon Kura skymning i bibliotekets regi i år, men texterna till Kura skymning hittar du här.

En del i Kura Skymnings barnbokstext för året, Mustafas kiosk av Jacob Martin Strid går som följer, vilket kan vara passande med tanke på några av årets bokpratstitlar:

Det spökar i huset på kullens topp
det finns ingen i staden som törs gå ditopp.

Där är fullt med spöken

och häxor med hattar.

Gastar och troll

och galna hattifnattar.

De vrålar var natt från tolv till ett.

Men jag tror ändå inte att de har det så lätt.

För de älskar när jag tittar förbi

och läser högt ur en bok med ramsor i.

Berlin

2011-11-08T08:20:00.005+01:00

Förra veckan tillbringade jag några dagar i Berlin och det var verkligen ett besök som gav mersmak. Jag har bara varit där en gång tidigare när gick på gymnasiet och det får jag i ärlighetens namn säga är ett tag sedan. Från den resan minns jag inte så mycket mer än gränsövergången mellan öst och väst. Inför årets resa funderade jag en del på vad man bör se i Berlin och kom fram till att jag faktiskt inte visste så mycket och tog då naturligtvis böcker till hjälp. Den bok som gav allra mest och som jag hade som ledsagare på resan var Carl-Johan Vallgrens Berlin på 8 kapitel och det var verkligen perfekt!
Boken behandlar på ett mycket inspirerande sätt Berlins 1900-talshistoria och man får som läsare följa med författaren på en faktaspäckad, intressant och spännande rundtur. Man får kortfattat den politiska historien presenterad för sig allt från första världskriget, nazitiden, över kalla kriget till 70-talets BaaderMeinhof-terror. Men dessutom får man veta otroligt mycket om Berlins kulturhistoria och framförallt dess plats i litteraturhistorien. Det är mängder av författare som för kortare eller längre tid har vistats i staden.

Jag hade under min resa inte möjlighet att riktigt gå i författarens fotspår, men det skulle vara mycket roligt att återvända och åtminstone göra några av hans rekommenderade vandringar för han är mycket detaljerad och uppmanar i dirket tilltal läsaren att gå en viss väg, stanna på en viss plats, titta på en viss sak och så kommer en historia om varför.

Får du möjlighet att besöka den tyska huvudstaden så ta gärna med Carl-Johan Vallgren som ressällskap, men var beredd på att du förmodligen kommer att vilja läsa (eller läsa om) Alfred Döblins Berlin Alexanderplatz när du kommer hem.

Höstens nya böcker

2011-11-04T10:38:00.004+01:00

Nästa vecka är det dags för ”Höstens nya böcker”, en återkommande programpunkt där bibliotekets personal presenterar böcker ur höstens utgivning. Åhus bibliotek är först ut på tisdag 8 november kl. 19.15. Under en timmes tid kommer vi att presentera 12 st. böcker, bl.a. Michelle Pavers arktiska spökroman, Justine Lévys ”En ovärdig dotter” och ” Den försvunne” av Kim Echlin.

Torsdag 10 november kl. 12.00 är det Tollarps tur då biblioteket i samarbete med V. Vrams församling serverar sopplunch. Vi avslutar samma kväll kl. 18.30 på Stadsbiblioteket.

Som vanligt deltar alla som kommer i utlottningen av en bok.

Välkommen att lyssna och bli inspirerad till nya läsupplevelser!

När kvinnorna klev in på brottsplatsen

2011-11-02T10:31:00.003+01:00

Gunilla Widding, som bland annat skrivit för deckartidningen Jury, höll ett föredrag för bibliotekets vänner om kvinnliga poliser, rättsläkare, privatdeckare, mordgåtslösare och författare.
Hon berättade bland annat om den första kvinnliga privatdeckaren som kom på 1870-talet samt att de kvinnliga deckarförfattarna blev märkbart fler efter att Polonipriset infördes 1998.

Exempel på deckare med kvinnliga huvudpersoner:

Mary Roberts Rhinehart
Agatha Christie
Dorothy Sayers
P.D. James
Sara Paretsky
Denise Mina
Aino Trosell
Karin Wahlberg
Ingrid Hedström
Karin Alfredsson

Information om Polonipriset, för bästa kvinnliga deckare, hittar du här.

I väntan på Kent

2011-11-01T11:15:00.007+01:00

”Det känns perfekt” – Jocke Bergs flirt med Weezer-originalet till ”Bilar 2” – är knappast ett tillräckligt substitut för ett efterlängtat fullängdsalbum av Kent (lyssna själva och ryyyys, av obehag). Nu när abstinensen kickat in (16 månader efter ”En plats i solen” och ingen ny skiva i sikte) börjar man bli smått desperat. I helgen hörde jag Jonathan Johanssons helt färska släpp ”Klagomuren” (kommer till biblioteket inom kort), uppföljaren till den hyllade ”En hand i himlen”, och hittade vissa beröringspunkter till Kents musik (desperat var ordet). Introt är så lågt inspelat att jag flög flera millimeter från stolen när ”Stockholm” gick igång. Notera texten: ”Du ringer sent och säger att din lägenhet kommer lossna ifrån huset, krossas emot gatan”. Lovande, så säg? Men det är framför allt när låt nr 3 ”Centrum” fyller stereon som leendet sprider sig över hela ansiktet. För här är en låt med riktigt härligt Kentsound. Andra gången jag hör den märker jag till min förskräckelse att jag glatt sjunger med i ”och snart ska någon driva ut demonen, snart ska vi vakna i ett paradis” (det är inte direkt en hemlighet att Jonathan är kristen). Resten av skivan innehåller höjdpunkter som ”Redan glömda”, ”Under sjukhusen” och ”Min ljusaste röst”. Jonathans skorrande Malmö-r, den lugna musiken med inslag av electronica står på egna ben, men om han nu skulle önska bli mer lik rockveteranerna så finns det små justeringar att göra. I texterna finns redan guldkorn som ”kackerlackor”, ”parkeringsplatser”, ”busshållplatser”, ”rakbladsljuset” och ”en karta Cipramil”. Men sen kommer lite okritiskt företagsomnämnande av McDonalds och Seveneleven (det är tyvärr inte bara det sistnämnda ordet som ger Mauro Scocco-vibbar med skivan emellanåt). För att det ska bli mer som Kents ”iskallt IKEA-land” borde han åtminstone sjunga om den låga ersättningen till buden som levererar våra ”Linas matkasse”. Sen har vi omslaget. Han måste överge softade bilder där han själv är med på omslaget. Vid andra skivan borde han redan ha övergått till närbild på ett granatäpple för att sedan ha en tjej med stickade lovikkavantar på tredje. Små tips, som sagt. Och till sist: namnet. Jonathan Johansson borde släppa efternamnet, eller om det blir för pojkaktigt gulligt, enbart använda efternamnet, kanske? Vi får väl hoppas att Jocke Berg sitter på sin kammare och knåpar på nästa skiva, så jag slipper hitta fler långsökta kopplingar… Om det känns som öronen behöver blåsas ur efter för mycket skönsång så rekommenderar jag Justice som släppte nytt album förra veckan.

Proggiga barnböcker

2011-10-28T08:43:00.015+02:00

För ett tag sedan läste jag den fantastiskt underhållande boken Proggiga barnböcker : därför blev vi som vi blev av Kalle Lind. I boken samlar Lind ihop barn- och ungdomsböcker från ”sjuttiotalet” (i detta fall åren 1968-1982) som idag utmärker sig genom att vara så uttalat roliga, tråkiga, politiskt genomsyrade eller bara underliga…

Författaren gör ett bra jobb med att beskriva böckerna och placera in dem i ett tidsenligt sammanhang - och det är så himla roligt att läsa! För att inte tala om de ofta väldigt ”informativa” illustrationerna som är hämtade från barnböckerna. Är boken lika underhållande att läsa för någon som inte växte upp med denna typ av böcker? Det kan den säkert vara, men den främsta anledningen till att jag gillar Proggiga barnböcker är säkert igenkänningen och det nostalgiska inslaget.

Men förstod man som barn något av det, i många fall inte särskilt inlindade; budskapet? Tja: Jag har en hel del bilderböcker sparade från min barndom, böcker som jag nu läser ur för våra barn. Blev en dag varse att barnens far hade läst Den vita älgen Knut av Larserik Eriksson för dem. ”Den ja, den var ju så rolig!” mös jag för mig själv. ”Det var så kul när Knut åt bullar/gick lucia/sjöng rocklåtar (min pappa sjöng alltid ”She loves you” här, och – tro det eller ej- Beatlesfan blev jag) funderade jag vidare. Väldigt inspirerad letade jag upp boken och bläddrade igenom den, och nu när jag satt inne med förhandsinformation såg jag ju direkt: det är en ”proggig barnbok”! Det är inte meningen att man ska tycka det är roligt och knasigt med en vit älg som bor hos en människofamilj, utan man ska, tillsammans med Knut, uppröras över världens orättvisor och bli inspirerad att ge sig ut och sälla sig till närmsta demonstrationståg! Och så visar det sig såhär 30 år senare att det inte är alls det jag minns, utan snarare hur den vita älgen Knut såg ut som lucia.

Eller..? Det kanske bara är det jag TROR att jag minns...!

Låna en åsikt - låna en människa

2011-10-27T11:41:00.004+02:00

På lördag, den 29 oktober mellan klockan 12.00 – 15.00 slår vi ett slag för biblioteket som mötesplats. Då har du möjlighet att låna en livs levande människa på Kristianstad Stadsbibliotek. Meningen är att man ska kunna slå sig ner och samtala med någon som har unika erfarenheter eller ett djupt engagemang i något som man kanske är nyfiken på. Någon som är villig att dela med sig av sina upplevelser och som man kan ställa frågor till.
Lånetiden är max ca 20 min och det hela äger rum på Stadsbiblioteket. Ej hemlån.
Nu på lördag kan du träffa:

Katrin Kisswani, Läkare utan gränser.
Katrin är i grunden anestesisköterska. Under det senaste 1,5 året har hon arbetat inom akutpolen där hon åkt till akuta humanitära katastrofer; översvämning i Filippinerna, konflikt i Yemen jordbävning i Haiti, undernäring i Etiopien och mässlingsutbrotten i Malawi. Hur är det att arbeta i situationer och miljöer som vi knappt kan föreställa oss?

Malin Widerlöv, f.d. missbrukare och uteliggare.
Malin berättar om sina erfarenheter av att sakna ägodelar, väggar och en dörr att stänga om sig. Om att inte kunna tvätta – varken sig själv eller sina kläder, värma sig och sova tryggt.

Paul Seugling, Kock som brinner för Slow Food.
Alla har rätt att dela den dagliga njutningen som mat erbjuder och alla skulle kunna ta ett ansvar för att maten på tallriken är producerad på ett sätt som skyddar den biologiska mångfalden.

Pojkarna

2011-10-25T08:47:00.005+02:00

I förra veckan meddelades vilka böcker som är noimnerade till årets Augustpris i de tre kategorierna "Årets svenska skönlitterära bok", "Årets svenska fackbok" och "Årets svenska barn- och ungdomsbok". Nominerad i den sistnämnda kategorin är Jessica Shiefauers Pojkarna.
Många blir avskräckta när de blir rekommenderade att läsa en ungdomsbok, men det är väldigt dumt att bli det för det finns otroligt många bra ungdomsböcker som kan läsas med stor behållning även av vuxna och detta är definitivt en sådan.

Boken handlar om tre flickor i gränslandet mellan att vara barn och vuxen och hur de hanterar sin ångest för att tvingas bli vuxna och som flickor bli sexuellt trakasserade. På nätterna dricker de av en nektar som förvandlar dem till pojkar och de njuter av den frihet som detta innebär. Men vad händer när man känner att ens fantasiliv blir ens riktiga liv och att världen aldrig kommer att vara som den var förut? Boken är skriven på ett fantastiskt vackert, poetiskt språk som emellanåt står i skarp kontrast till det ibland våldsamma innehållet.

Det är en viktig bok som på ett mycket annorlunda sätt tar upp frågor om identitet, jämställdhet och könsroller och som man bär med sig länge efter det att boken är utläst.

Mina kollegor Lina och Magdalena har skrivit om boken på bibliotekets blogg för unga, CHRIB.

Vill du se vilka fler böcker som är nominerade till Augustpriset 2011 så läs här.

Bionalen drar igång

2011-10-21T10:27:00.011+02:00

I dag drar Kristianstadbionalen i gång med en filmpremiär "Vi ses på Domus" gjord av Mats Rutberg. I filmen får vi följa människor i och runt det guldfärgade varuhuset under ett år och fyra årstider.

Domusvaruhus finns bara kvar i Kristianstad och Oskarshamn, men har funnits i nästan alla svenska städer. Varuhusen står ofta kvar, men har ofta förvandlats till gallerior.
Det första Domusvaruhuset byggdes av KF i Karlskrona 1956, sedan byggdes det i rekordfart 200 till och nästan lika många EPA- och Åhlénsvaruhus. Grävskoporna skövlade hela innerstadskärnor för att ge plats för de stora varuhusen. Det är den största stadsförvandlingen som någonsin skett i svensk historia och troligtvis den mest förödande. Historielösheten var grundmurad under rekordåren på 60-talet, lokalpolitiker trodde att man måste göra så här för att hänga med i utvecklingen. I Eskilstuna köpte KF hela den från 1700-talet byggda innerstaden och rev alltsammans. I Ljungby revs hela den gamla staden förutom två byggnader som fick efter mycket om och men stå kvar. Varuhusen var stöpta i samma form och såg förvillande lika ut, arkitekten ritade alla Domushusen från Stockholm. De skulle ligga mitt i staden helst vid Stora torget. Gigantiska parkeringsplatser byggdes också upp, för den moderna kunden körde bil. Tanken var att allt skulle vara billigt och även skulle allt kunna inhandlas där. Slit- och slängsamhället gjorde sitt intåg. I Blekinges äldsta stad Ronneby tävlade EPA och Domus om vem som kunde byggde det största varuhuset och samtidigt beslöts det att bygga 8 parkeringshus. I dag är både EPA och Domus nerlagda i Ronneby, men byggnaderna står kvar som stora grå betongbunkrar från ett fiktivt kärnvapenkrig. Till och med var det så att om inte KF var nöjda med stadsplaneringen, så ändrade man snabbt hela stadsplaneringen så att varuhuset skulle få bästa tänkbara förutsättning. Ofta skulle alla vägar leda till varuhuset. Ofta fanns det en symbios mellan socialdemokratiska styrda kommuner och KF.
Man kan bara konstatera att det som en gång i tiden ansågs som modernt är i dag totalt omodernt, men vi kan aldrig tillbaka den kulturskatt som revs under 60- och 70-talen rivingshysteri, som i stort sätt drabbade alla svenska städer.

Dokumentärfilmaren Anders Wahlgren besökte 14 städer från norr till söder och dokumenterat de gigantiska stadsomvandlingarna som ägde rum i hela Sverige under främst 1960- och 70-talet. Anders Wahlgren filmade i Eskilstuna, Ronneby, Ljungby, Karlskrona, Kristianstad, Kalmar, Skövde, Västervik, Norrköping, Västerås, Sala, Enköping, Gävle och Härnösand.

Film, film, film

2011-10-20T11:10:00.004+02:00

Tim Burtons film ”Sweeney Todd” är baserad på en musikal med samma namn. I Burtons film spelar Johnny Depp barberaren vars hämndkänslor leder till att han skär halsarna av sina kunder. Mrs Lovetts (Helena Bonham Carter) pajbutik på bottenvåningen får ett uppsving i och med att Todds offer blir billiga råvaror…

Om du inte har sett den utmärkta engelska serien ”Hemliga armén” så passa på och låna första säsongen (det finns ytterligare två). Den handlar om den belgiska organisationen Lifeline (Livlinan) som räddar nedskjutna brittiska flygare undan nazisterna och tillbaka till England under andra världskriget. Sammanlagt producerades det 42 avsnitt under åren 1977-79.

"Shutter Island" är baserad på författaren Dennis Lehanes bok ”Patient 67”. Leonardo DiCaprio spelar kriminalkommissarie Teddy Daniels som blir skickad till en sluten mentalvårdsanstalt på Shutter Island. En kvinna som begått mord har rymt och Daniels uppgift är att försöka hitta henne. Med en orkan i antågande går undersökningen undan. Men i takt med att stormen eskalerar, trappas även misstankarna och mysterierna upp.

En biograf nära dig

2011-10-19T12:53:00.007+02:00

De svenska biograferna har en lång och framgångsrik historia. Omkring 1896 hade man den första offentliga filmvisningen i Malmö, och de två äldsta biograferna i Sverige är Saga i Kalmar och Vingåkers Biograf i Vingåker som båda öppnade 1906 och dessutom fortfarande är i drift. Under slutet av 1950-talet hade Sverige Europarekordet vad gäller antalet biografer. 1956 hade svenska biografer 80 miljoner besök per år, men bara sju år senare hade besöken halverats vilket såklart var en effekt av att TV'n etablerade sig i det svenska folkhemmet. Under den här perioden pratar man om "biografdöden" i Sverige eftersom en biograf efter en annan var tvungen att lägga ner.

Sen mitten av 1990-talet och har biobesöken i Sverige legat stabilt på omkring 15 miljoner besök/år, vilket inte går att jämföra med tidigare delen av 1900-talet. Men enligt en undersökning som Svenska Filminstitutet gjorde 2007 tycker 83% procent av den svenska befolkningen att film är bäst på bio.

Jag är en av dem som älskar att gå på bio, särskilt på hösten när mörkret sluter sig omkring, men jag saknar den biokultur som finns ute i Europa. I somras när jag var i Amsterdam gick jag på bio på The Movies. En gammal biograf med en bar/cafédel där du kunde köpa en öl, sitta ner och samtala i en mysig miljö. Inte som de hysteriska biopalatsen i Sverige med gigantiska salonger där popcornen hoppar omkring, och där du stressat slussas ut och in från salongen. Samtalet om filmen efteråt få du ta någon annanstans.

Om du vill läsa mer om bio och film i Sverige:
Carina Sjöholm - Gå på bio
Kjell Furberg - Svenska biografer
Leif Furhammar - Filmen i Sverige

Se med dina inre öron

2011-10-19T12:44:00.006+02:00

Den här veckan lånar vi ju ut spelfilmer gratis, bionalen till ära. Vill du ha musiken till en speciell film, passa på att låna den gratis av oss! Några skivor i samlingen är bland annat:

Absolute movie classics
Nick Cave: The road
Disneys bästa
I love Bollywood
Ennio Morricone: Movie Masterpieces
The Sopranos
The Star Wars Trilogy
Tom Waits: Francis Ford Coppola presents One from the heart

Själv går jag omkring och nynnar på Betongdjungelboken...

Koreansk dröm eller verklighet

2011-10-18T14:55:00.003+02:00

Har ni sett ”Järn 3:an”? Klart ni har! Annars är det bara att låna denna oemotståndliga pärla i regi av Kim Ki-duk (som gav oss ”Livets hjul” 2003). I ”Järn 3:an” möter vi en ung man som fördriver dagarna i olika kvarter på sin MC. Han fäster reklamlappar på dörrhandtag och om lappen sitter kvar när han kommer mot kvällen, bryter han sig in. Men han beter sig inte som en vanlig inbrottstjuv. När han har lyssnat av telefonsvararen, som avslöjar att lägenhetsägarna är på semester (minns ni: dåtidens Facebook?), ser han sig omkring, ställer sig framför familjefotot och tar kort på sig själv tillsammans med familjen, äter av deras mat, duschar i deras badrum och sover i deras säng. Som tack tvättar han deras kläder för hand och lagar något som är trasigt hos dem. Men i ett av husen är han inte ensam. En ung, blåslagen kvinna följer i hans fotspår utan att ge sig till känna, istället betraktar hon hans förehavanden. När hennes make kommer tillbaka och fortsättare att slå, rymmer hon med MC-killen och en ordlös kärlekshistoria tar sin början. Delar av filmen befinner sig i ett tillstånd mellan dröm och verklighet, lite som bland andra Marie Hermanson skriver, fast ”Järn 3:an” är mer drömsk och poetisk (ta till exempel en funderare på hur den vackra omslagsbilden hänger ihop!). Jag fastnar ofta för det oväntade eller absurda, det som inte riktigt hänger ihop eller går att räkna ut, både när jag väljer böcker och film. I filmväg finns det gott om absurda eller verklighetsvrängande exempel. Varför inte se om ”Mulholland drive”, ”De misstänkta”, ”Adaptation” eller ”The Royal Tenenbaums” i veckan?

Gratis film hela veckan!

2011-10-17T15:12:00.005+02:00

Du har väl uppmärksammat att det är Bional i stan nästa helg, med möjlighet att se filmer som ”Norwegian wood”, ”Pangpangbröder” och ”Blue Valentine”? Du har säkert också lagt märke till att det är gratis att låna bibliotekets filmer under denna vecka. Så passa på att chansa på en film, överraska dig själv! Vi bjuder på flera filmtips under veckan på bloggen, i väntan på dem kan du kolla in årets utgivning , barn- så väl som vuxenfilm, via denna länk.

Att få ihop

2011-10-14T13:32:00.009+02:00

Jag var igår på en heldagskonferens som handlade om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF); om människor som har sådana och om hur man på ett bra sätt bemöter dessa personer. Sådana nedsättningar syftar bland annat på ADHD, autism och aspergers syndrom. En tanke som dröjde sig kvar hos mig efter konferensens slut var, att om jag och andra människor som inte har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar kämpar med att få ihop livet med alla dess moment, krav och distraktioner som det moderna livet innebär, och dessutom tycker det är knepigt ibland - hur svårt är detta inte då för den som har någon form av NPF? Gunilla Gerland har skrivit flera böcker om framför allt autism och aspergers syndrom; du hittar dem såklart på biblioteket. Och på tal om att "få ihop livet" - vi gör det kanske inte direkt lätt för oss själva heller alltid. Råd inför helgen: koppla ned, koppla av, vila ut.

Säg ifrån

2011-10-12T16:37:00.005+02:00

Ban Ki Moon, FNs generalsekreterare, är ju i Stockholm idag, så vad passar bättre än att diskutera de mänskliga rättigheterna?

Stephane Hessel, fransk motståndsman, född 1917 och en av initiativtagarna till FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigherna, har skrivit en text som på svenska heter Säg ifrån!

Den är för närvarande utgiven på 30 olika språk. Den svenska utgåvan har fyra olika förord, skrivna av bland andra Annika Norlin och Åsa Moberg samt efterord av den franska förläggaren, som berättar mer om Stephane Hessels liv och gärningar. Boken slutar med deklarationen om de mänskliga rättigheterna. En viktig påminnelse om vad som gör oss mänskliga även i dessa krisens yttersta tider.

Kapitlen heter sådant som Säg ifrån, Likgiltighet är den värsta inställningen, Icke-våld, en väg vi borde lära oss att följa och För ett fredligt uppror och slutar med orden:

"Att skapa innebär att göra motstånd"

Läs, fundera och agera!

Booker-priset 2011

2011-10-11T08:32:00.004+02:00

Knappt har glädjeruset efter förra veckans tillkännagivande av vem som får årets Nobelpris i litteratur lagt sig förrän det är dags att börja spekulera om vem som får årets Bookerpris. Priset tilldelas den författare från Brittiska samväldet eller Irland som skrivit den bästa boken på engelska under året. Antalet möjliga kandidater är alltså något mer begränsat än när det gäller Nobelpriset.

De nominerade är:

Barnes, Julian: The Sense of an Ending

Birch, Carol: Jamrach's Menagerie

deWitt, Patrick: The Sisters Brothers

Edugyan, Esi: Half Blodd Blues

Kelman, Stephen: Pigeon English

Miller, A D: Snowdrops

Vem den lycklige vinnaren är meddelas den 18 oktober.

Samtliga titlar finns att reservera på biblioteket för den som vill bilda sig en egen uppfattning om rätt bok vann.

Officiell hemsida.

En bok är en bok - eller?

2011-10-10T22:01:00.004+02:00

På torsdag 13 oktober firar vi att Kristianstad bibliotek fyller 150 år med ett arrangemang där vi bjudit in till ett samtal om framtidens bok och bibliotek.

För vad är en bok? Så enkelt som frasen "En bok är en bok" påstår är det inte. Boken som format har förändrats drastiskt i samband med teknikens utveckling. Det var inte länge sedan ljudboken kom ut på marknaden, som istället för prasslande blad hade ljudfiler där du inte längre läste utan lyssnade på en bok - eller? I detta nu diskuteras det på kultursidor och i paneldebatter om e-boken, när ska den slå igenom - egentligen? Vad boken är, hur den ser ut, är inte längre så enkelt som att hänvisa till pappret som prasslar, omslaget, antalet sidor, tyngden i väskan. Helt plötsligt är det en app på din telefon - för då är det väl fortfarande en bok?

Många ser biblioteket som synonymt med böcker på hylla, alltså, den fysiska boken. Jag kan tycka att det vore mer rätt att säga att biblioteket innehåller en samling medier/berättelser/kunskaper där formatet också kan vara en ljudfil, elektronisk fil eller film. Och att biblioteket är mer än sin samling. Den fysiska boken är fortfarande central i ett bibliotek, den är ett instrument för läsning, och läsning är vad bibliotek mycket handlar om. Den fysiska boken är också en känsla, att bläddra, känna, lukta. I biblioteksböcker kan även föregående läsare lämnat spår efter sig i form av en kommentar i marginalen, en understrykning.

Ja, som ni förstår är ämnet intressant och på torsdag 13 oktober kl.19 fördjupar vi oss i det tillsammans med Kalle Magnusson från Ivrig förlag som gav ut den uppmärksammande boken Framtiden, verket som skulle förespråka totalt digitalisering men istället blev en skönlitterär dystopi om digitaliseringens framfart.
Kristina Lundblad, forskare i bokhistoria, ansvarig för projektet "Litteraturens gränssnitt", i vilket relationen mellan böcker, litteratur och läsning skall undersökas. I centrum står frågorna "Vad är böcker och vad gör de?"

Samtalet modereras av Rakel Chukri, kulturchef på Sydsvenskan.

Litterär stand up med Torbjörn Flygt

2011-10-10T13:55:00.005+02:00

Imorgon, tisdagen den 11 oktober, kl. 19.15 har vi glädjen att presentera Malmöförfattaren Torbjörn Flygt på Åhus bibliotek. Då får vi höra honom berätta om den rykande färska romanen ”Outsider” i monologform, ett slags litterär stand up. I ”Outsider” återvänder författaren till Johan Kraft som var huvudperson i generationsromanen ”Underdog”, boken som även fick Augustpriset 2001. 70-tal har övergått i 80- och 90-tal. Malmös arbetarkvarter Borgmästargården har bytts ut mot ett korridorrum på Malmö Nation i Lund. Samtidigt som Sverige tar det sista klivet ur folkhemmet och in i ett mer individualistiskt samhälle, så tar Johan första stegen på sin klassresa. Vilsen är han och otrevliga val gör han, men som vanligt skildrar Flygt sin huvudperson med värme och humor. Språket startar i 110 km/h och accelererar sen. De halsbrytande meningarna utan någon punkt i sikte tar läsaren med på en radiobilsfärd, men där man slipper krockarna. Tidsmarkörerna är på plats: rasistiskt 30 november-demonstrerande i Lundagård, Ny Demokratis inträde i Riksdagen och den inte lika läskiga, men ändå för oss levande på 2000-talet totalt främmande, rätten gratinerad hawaiikassler! Johan ser tillbaka på sitt 20-åriga jag från 2010, när han är en medelålders, gift man med två barn. Detta berättargrepp tillåter huvudpersonen att sitta inne med facit i hand, både på det personliga planet men också när det gäller samhällsutvecklingen.

Varmt välkomna att lyssna på mer från Johan Krafts värld imorgon!

2011-10-06T15:32:00.012+02:00

Varje gång någon frågar om boktips säger jag alltid samma böcker, vissa som jag läst för längesen, så längesen att jag glömt anledningen till varför, men ändå alltid nämner, för att det känns som om de aldrig nämns annars. Till exempel Malin Kiveläs Du eller aldrig (om snöflingor, ensamhet och hjärtan), Jonas Bruns Det amfibiska hjärtat (om zoologen T. som upptäcker en plansch föreställande en tvekönad varelse, halvt människa och halvt havsodjur) och Erlend Loe och Kim Hiorthøys kollageliknande Maria & José (om José som bor i Marias öra).

Men den här är,vad ska jag säga utan att det blir banalt, -

Nedstörtad ängel av Per Olov Enquist handlar i grund och botten om den obegripliga kärleken, till en död far, en mördare, ett minne, en deformerad människa och i det som blir kvar efter förlusten. Det är inte så många som förstår det stora i den här lilla romanen, men den innehåller så mycket mer än bara små ord om stora saker.

Jessica

ÄNTLIGEN!!

2011-10-06T13:44:00.003+02:00

Bild: Ulla Montan

Jag tror att vi är många som har väntat på att Svenska Akademien äntligen ska överraska oss med det förväntade. Och i år gjorde de det. Tomas Tranströmer är väl det närmsta man kan komma att räknas som en folkkär nobelpristagare. Som akademiens motivering lyder:

"för att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga".

Bläddrar i hans diktsamlingar. Som någon klokt sa på radion för en liten stund sen. Till Tranströmer behöver man egentligen inga ingångar. Man kan egentligen börja var som helst. Ur För levande och döda:

Den största fanatikern är den största tvivlaren. han vet

det inte.

Han är en pakt mellan två

där den ena skall vara synlig till hundra procent och den

andre osynlig

Vad jag avskyr uttrycket "till hundra procent"!

Och risken är väl att vi snart sliter ut vackra prosadikten Madrigal:

Jag ärvde en mörk skog dit jag sällan går. Men det kommer en dag när de döda och levande byter plats. Då sätter sig skogen i rörelse. Vi är inte utan hopp. De svåraste brotten förblir ouppklarade trots insats av många poliser. På samma sätt finns någonstans i våra liv en stor ouppklarad kärlek. Jag ärvde en mörk skog men idag går jag i en annan skog, den ljusa. Allt levande som sjunger slingrar viftar och kryper! Det är vår och luften är mycket stark. Jag har examen från glömskans universitet och är lika tomhänt som skjortan på tvättstrecket.

Nedräkning pågår

2011-10-05T17:09:00.004+02:00

Bruce Beutler, Jules Hoffmann och Ralph Steinman: Medicinpriset för upptäckter rörande människans immunförsvar
Dan Shechtman: Kemipriset "för upptäckten av kvasikristaller"
Saul Perlmutter, Brian Schmidt och Adam Riess:Fysikpriset "för upptäckten av universums accelererande expansion genom observationer av avlägsna supernovor"

Vem vinner litteraturpriset i år?

Ny ledamot

2011-09-30T11:06:00.014+02:00

Så har han då kommit, äntligen! Vår nya ledamot i Svenska Akademien - Birgitta Trotzigs ersättare. På stol nr 6 sitter numera Tomas Riad - filosofie doktor i nordiska språk vid Stockholms universitet. Han har också varit verksam vid Stanford University i USA, vid universitetet i Vilnius och gästforskade tidigare i år i Paris. Jag måste erkänna att för mig var det inget känt namn, men han kommer säkert att fylla sin funktion väl! Det man kan konstatera är dock att ännu en av de aderton är en man...

Bibliotekets språkserie

2011-09-29T16:03:00.006+02:00

Onsdag den 5 oktober drar Bibliotekets språkserie igång. Fyra föreläsningar på temat språk blir det under hösten. Först ut är Lars Melin - Dom bara pratar, om politikers språk och språkmissbruk.
Han menar att deras sätt att behandla det svenska språket i första hand inte är en fråga om retorik. Det är framför allt en fråga om styling, en fråga om extreme linguistic make over. Missa inte hans underhållande föredrag.

Onsdag den 19 oktober handlar det mer renodlat om retorik. Lunds första professor i ämnet på över två hundra år, Anders Sigrell, kommer att dela med sig av sina retoriska knep under titeln Retorik – konsten att välja språk konstruktivt.

Onsdag den 2 november är det dags för Ola Wikander att demonstrera sina färdigheter i Döda språk och levande historia.
Ett föredrag om de många och oväntade sätt på vilka vi kan lära oss av språkens och texternas historia, hur de ger oss tillgång till kultur, litteratur och mänskliga tankar från en period på över femtusen år.

Onsdag 23 november avrundar vi serien med Eva Österberg som kommer att tala om Tystnader i historien – ett mångtydigt fenomen. Eva Österberg har i år kommit med en uppmärksammad bok om Tystnader och tider: Samtal med historien. Hon diskuterar där bl a tystnader inom religioner, tystnad som straff och tystnad som en framkommenderad glömska i historien, men också tystnad som ängslan att tala i umgängeslivet eller tystnaden för att ge emfas åt talet.
Tid för alla föredrag är kl. 19.00
Plats: Kristianstads Konserthus Lilla sal

Himmelsdalen

2011-09-27T10:40:00.002+02:00

Daniel och Max är enäggstvillingar, men har växt upp på olika ställen och har i vuxen ålder nästan ingen kontakt med varandra. Daniel blir därför ytterst förvånad när han får ett brev från sin bror där denne ber honom att komma och besöka honom på en rehabiliteringsklinik i Schweiz. Max har alltid varit manipulativ och manisk och Daniel är glad att han nu verkar ha fått hjälp och bestämmer sig för att åka till Himmelsdalen, som platsen där Max befinner sig heter. Väl där häpnar han över platsens skönhet och hur väl och fritt allting är ordnat. Max verkar må bättre än på länge och Daniel gläds åt detta och att de nu kanske kan hitta ett sätt att närma sig varandra. När det efter några dagar är dags för Daniel att lämna Himmelsdalen ber Max honom om en tjänst. Han har affärer han måste avsluta, men får inte lämna kliniken under behandlingstiden, kan Daniel tänka sig att ta hans plats för några dagar? Daniel känner sig inte lockad av tanken, men går till slut med på förslaget. Dagarna går och Max återvänder inte. Daniel känner sig lurad och vad värre är ingen tror på honom när han försöker berätta att han inte är Max, och vad är egentligen Himmelsdalen för ett ställe? Det som först verkade vara världens lyxhotell visar sig under ytan vara något helt annat. Känslan blir allt mer klaustrofobisk och för varje kapitel får man fler pusselbitar som förklarar den skrämmande verkligheten och man undrar: hur ska Daniel ta sig ut??? Jag tänkte på Dennis Lehanes Patient 67 (även utgiven med titeln Shutter Island) när jag läste Himmelsdalen som är skriven av Marie Hermanson, det är något med den instängda, hemska känslan som är den samma. Vad är verklighet och vad händer i personernas fantasi? Spännande, ruggigt och mycket läsvärt!!

Tyskt, tyskt, tyskt

2011-09-23T14:27:00.007+02:00

Årets Bok- och biblioteksmässa har temat ”Tre länder – ett språk – Tyskland, Österrike, Schweiz”. För oss som inte är i Göteborg just nu, så kanske det kan passa bra att låna något av en tyskspråkig författare istället? Bernhard Schlink är en av mina favoriter. Han tillhör generationen som skriver en form av skuldlitteratur där andra världskriget kastar skuggor in i vår tid. Den filmatiserade ”Högläsaren” känner nog många till, men novellerna i ”Kärleksflykter : berättelser” och romanen ”Hemkomsten” gjorde ett ännu starkare intryck på mig. Utav de nyare författarna har jag i år bekantat mig med Juli Zeh genom dystopin ”Corpus delicti” som utspelar sig i en framtid där hälsoidealet har fått förtryckande dimensioner. Många av er känner säkert till årets tegelsten ”Tornet” av Uwe Tellkamp, en bok som visar DDR de sista åren innan muren föll. Boken är på ca 1000 sidor, men min pappa har nyligen tagit sig igenom dem och säger att det var värt det. Kanske kan den passa som årets julläsning?

Vill du få fler tyska tips? Klicka på länken som visar alla översatta romaner eller på den som visar böcker på originalspråk.

Liten frestelse

2011-09-22T09:21:00.009+02:00

Macarons eller makroner är ett litet biskviformat bakverk med fyllning som har blivit väldigt populärt på sistone. När jag var i Köpenhamn i våras besökte jag ett konditori som hade en hel disk med makroner i blandade kulörer och smaker.
Kakans popularitet har naturligtvis resulterat i att det har kommit böcker om makronbakande – Anne Riggs, vars bok kort och gott heter ”Macarons”, och Mia Öhrn som har valt det mer frestande ”Macarons, cupcakes, cakepops och andra söta bakverk”. Båda böckerna frossar i färgglada små läckerbitar med den ena fyllningen godare än den andra.

Anne Riggs beskrivning av bakandet verkar inte särskilt svår medan Mia Öhrn samtidigt påpekar att det är ganska lätt att misslyckas. Men om man följer hennes tips och är noggrann kan vem som helst få till den perfekta makronen. Själv blir jag riktigt sugen på att sätta igång. Men efter att ha bläddrat genom båda böckerna inser jag att den verkliga utmaningen inte ligger i själva bakandet utan i att välja vilken sort jag ska baka.

Bästa bokvideo

2011-09-20T11:21:00.004+02:00

På Svensk Bokhandels hemsida hittar man snabbt samlade länkar för recensioner av aktuella böcker. Ett bra arbetsverktyg när man är bibliotekarie, men ett tips för alla som vill ha koll på vad pressen och bloggarna har tyckt om en speciell bok. Men en något mer spännande upptäckt på sidan var branschens pågående tävling där vem som helst får vara med och rösta fram årets bästa bokvideo! Av 49 inskickade förlagsbidrag har de utsett fem stycken vardera i tre kategorier: bästa bokvideo, bästa boktrailer och bästa barnboksvideo. Den som leder bästa bokvideo för tillfället är Madeleine Hessérus ”Staden utan kvinnor”, en suggestiv filmsnutt (av studenter på Diagonalakademin) där ovissheten förstärks av den småkusliga musiken och skapar ett ”another brick in the wall”-ögonblick när muren omsluter delar av Stockholm.

Det här är en bok som ändå står på min önskar läsa-lista (sedan jag läste Marianne Jeffmars recension i SvD), men efter att ha sett videon har den klättrat på denna lista! I en inte alltför avlägsen framtid har stridigheter mellan kvinnor och män i Stockholm lett till att en ringmur byggs upp som delar staden. Männen håller till i de norra delarna av staden och kvinnorna i den södra. Men det har också bildats en motståndsrörelse med fäste i skärgården. Jacob Hall tillhör en av männen i rörelsen som ger sig av på ett uppdrag i de norra stadsdelarna. Visst låter det skruvat, kusligt och rätt intressant? Boken står dessutom inne på Åhus bibliotek, bara att låna!

Vinnarna meddelas på årets Bokmässa, närmare bestämt fredagen den 23 september kl. 11. Så skynda på att rösta!

Utanför ramen

2011-09-16T10:51:00.027+02:00

Det händer att låntagare kommer till oss med lite av desperation i blicken och säger något i stil med: "Ge mig något bra att läsa, men inte deckare! Jag har läst allt i genren och nu orkar jag inte mer!" (Jag har inget emot deckare, ta det mer som ett exempel). Och då blir man ju glad som bibliotekarie eftersom man vet hur mycket läsvärt som finns på biblioteket; inte bara romanerna utan allt som finns i kategorierna barn och unga, historia, naturvetenskap, biografier m.fl.

Som vuxen är det kanske inte så ofta man styr stegen mot avdelningen för barn & unga, men där finns många bokupplevelser även för sådana. Är man t.ex. bildintresserad finns det många fina bilder att finna i sagosamlingarna och bilderböckerna. Somliga sagor och bilderböcker kan dessutom läsas på flera plan och som en vuxen läsare får ut mycket av. En sådan bilderbok tycker jag Kitty Crowthers Rotbarnet är. Hon är en stor diktare och har med Rotbarnet skrivit en fascinerande och poetisk berättelse illustrerad av fantasieggande och vackra bilder. Jag vill också ta tillfället i akt att tipsa om barn & ungas hylla Allåldershyllan. Här ryms böcker som till utseendet kan tas för vanliga bilderböcker men vars innehåll gör att de passar väldigt väl för läsare i alla åldrar. Med barn kan man efter läsning behöva resonera kring dessa böcker då de ofta har existentialistiska drag. Den läsning alla kategorier som har drabbat mig mest hittills i år är boken idiot! av Oscar K. och Dorte Karrebaek. Du hittar den på Allåldershyllan.

Det är kul och berikande att gå utanför sina vanliga läsramar, även om det emellanåt också är härligt att grotta ner sig i en speciell genre eller ett särskilt tema. Själv är jag precis som alla andra; jag dras till en viss sorts böcker medan det nog skulle vara bra om jag ibland försökte läsa något som jag vanligtvis inte skulle välja. Känner du också så? Eller har du kanske bara svårt att bestämma dig för vad du ska läsa? Då kan jag tipsa om bibliotekets "Överraskningsreservation", en tjänst till låntagarna som snart kommer att dra igång och som du inom kort kan läsa mer om på bibliotekets hemsida.

Naturfreaks

2011-09-15T14:18:00.007+02:00

Igår avslöjade DN att den 34-åriga norrmannen Kristoffer Clausen som skrivit en bok om ett år i den norska vildmarken, i själva verket, under detta år, delvis bott på hotell i Sverige.
Detta faktum placerar Clausen i en lång och stolt tradition.
En av de första av litteraturens ädla vildar i litteraturen, Henry David Thoreau, bodde också på bekvämt avstånd från civilisationen, även om hans Skogsliv vid Walden ger sken av en man som dragit sig undan ute i vildmarken.
Sanningen om Thoreau var att den ensliga kojan som han bebodde fanns på bekvämt avstånd från föräldrarnas hus. När vildmarkslivet blev för påfrestande kunde han alltid gå hem och äta en bit, ta ett bad eller prata med sina vänner. Behövde han gå till tandläkaren så var det inte heller något problem.
Detta fråntar verkligen inte Skogsliv vid Walden något av dess litterära värde. Naturbetraktelserna har fortfarande samma charm, den milda civilisationskritiken samma giltighet och språket samma fräschör. Men man ska aldrig ta det som står mellan ett par bokryggar för någon absolut sanning. Litteratur är helt enkelt ofta bara lögn och förbannad dikt.

Mat för själen

2011-09-14T11:25:00.010+02:00

Emmanuel Carrere: Mustaschen
Lucy Eyre: I döda filosofers sällskap
Jostein Gaarder: Spelkortsmysteriet
Maria Gripe: Tordyveln flyger i skymningen
Herman Hesse: Siddharta
Benjamin Hoff: Tao enligt Puh
Yann Martel: Berättelsen om Pi
Håkan Nesser: Flugan och evigheten
Mathias Nystrand: Hyperventil
Richard Ohlsson: Filosofi - från Sokrates till Tännsjö
Meg Rosoff: Justin Case
Antoine de Saint-Exupery: Lille Prinsen
Janne Teller: Intet

Marilyn Monroe

2011-09-13T13:06:00.003+02:00

Det är väl få personer som det har skrivits så mycket om, spekulerats så mycket kring och som det finns så många bilder på och av som Marilyn Monroe. Alla vet vem hon var trots att det är nästan 50 år sedan hon dog. Alla har sin bild av henne och sin uppfattning om vem hon var. Min bild fördjupades när jag läsa Joyce Carol Oates roman Blonde där jag tyckte mig se människan bakom stjärnan på ett brutalt och nära sätt. Men Oates bok är en fiktiv berättelse, om än väldigt trovärdig och välskriven. Nu kommer boken med Marilyns egna ord på svenska med titeln
Fragment: dikter, dagboksanteckningar och brev. Boken innehåller hittills okända texter och textfragment skrivna av henne själv som minnesanteckningar, självbetraktelser, brev och dikter.
Andra böcker på biblioteket:
Barris, George, Marilyn 1995
Mailer, Norman, Marilyn 1973
Spoto, Donald, Marilyn Monroe 1993
Steinem, Gloria, Marilyn 1987
Filmer på biblioteket:
Bus stop
Hur man får en miljonär (How to marry a millionaire)
I hetaste laget (Some like it hot)

Sara Paborn

2011-09-12T14:09:00.006+02:00

Jag har precis läst ut Släktfeber av Sara Paborn och det var en av de där böckerna som man verkligen känner en saknad av, när den är färdigutläst. Flera gånger satt jag och skrattade gott för mig själv på tåget, så att vissa medpassagerare kisade misstänksamt mot mig. Synd för dom att de inte satt med en lika bra bok i näven..! Ja, Släktfeber är en rolig bok men också allvarsam och igenkänningsbar. Läs recension av boken via länken: http://www.svd.se/kultur/uppsluppet-slaktdrama-med-allvarlig-underton_2610405.svd

Man kan också gå in och kika på Sara Paborns hemsida: http://www.sarapaborn.se/ där hon bland annat berättar om vad som inspirerar henn och ger boktips. Släktfeber är Saras debutroman och 2011 kom hennes uppföljare Tuppen och havet. Missa inte den heller, jag kommer sluka så fort jag får möjlighet!

Nine Eleven

2011-09-08T11:25:00.006+02:00

På morgonen den 11 september 2001 kapades 4 amerikanska passagerarplan. Två av planen kraschade in i World Trade Centerns tvillingtorn medan det tredje flög in i USA:s försvarshögkvarter Pentagon. Det fjärde planet missade sitt mål och färden slutade på ett fält någonstans i Pennsylvania. Totalt dog närmare 3000 människor i det som beskrivs som det största terrorattentatet i historien. På söndag är det 10 år sedan de ofattbara bilderna förmedlades via nyhetsmedierna. Under dessa år har det skrivits böcker och gjorts filmer om händelsen bl.a.:
Wolfgang Hansson, "Dagen då terrorn förändrade världen"
Lennart Pehrson, "Ni har klockorna - vi har tiden" : USA tio år efter 11 september"
Lawrence Wright, "al-Qaida och vägen till 11 september"

” United 93” är en verklighetsbaserad film om vad som hände med det fjärde planet. Det var det enda där passagerarna gjorde motstånd och därmed räddade de också liv. På platsen för kraschen finns nu ett minnesmärke.

Jorden runt med deckare

2011-09-07T11:20:00.005+02:00

Dags att kura ihop sig och läsa nu när det är nästan höst? Mord och ond bråd död finns på alla jordens kontinenter:

Afrika
Henning Mankell: Teabag
Sven Westerberg: Andras väg har rastplatser i solen
Deon Meyer: Devils peak
Alexander McCall Smith: Damernas detektivbyrå (finns också som film)

Amerika
Guillermo Arriaga: En svag doft av död
Giles Blunt: Fruset offer
Jan Mårtenson: Mord i Havanna
Karin Slaughter: Fraktur
Joseph Wambaugh: Hollywood station

Asien
Boris Akunin: Vinterdrottningen
Colin Cotterill: Den motvillige kommunisten
Jason Goodwin: Eunuckens gåta
Matt Rees: Morden i Betlehem
Diane Wei Liang: Jadeögat

Australien
Will Elliot: Cirkus Pilo
Kate Morton: Den glömda trädgården
Peter Temple: Mörk kust

Europa
Claude Izner: Mordet i Eiffeltornet
Marek Krajewski: Vålnader i Breslau
Jo Nesbö: Smärtans hus
Andrea Maria Schenkel: Mordbyn
Per Erik Tell: Olof, Ture, Ture

Festival -11

2011-09-06T14:28:00.002+02:00

Årets biblioteksurladdning är över. Åtminstone om man bor i Kristianstads kommun. Jag läste precis Sune Johannessons rapport över bokfestivalen och slogs av hur mycket den rymde. Han nämner bara en programpunkt som jag också besökte, nämligen den unga poeten Jenny Wrangborg som läste feministiska arbetardikter från vårt 00- och 10-tal. Dikten jag minns mest var dock inte politisk utan var skriven till en kompis vars syster dog. ”I den här dikten” lever fortfarande systern. Så starkt och fint att skapa ett undantag för döden, en plats där den inte finns. Dikten vann P3 Stars poesitävling 2009. Lyssna på den här och låna hennes diktsamling ”Kallskänken” hos oss på biblioteket.

Likt en rockfestival blandar bokfestivalen högt och lågt, kändisar och doldisar. Det är svårt att hinna mellan scenerna och kanske ännu svårare att få i sig en bit mat. Här fanns comebacken/kultbokningen (Magnus Dahlström), den heta bokningen på för liten scen (Oline Stig på caféscenen) och genreöverraskningen (urban fantasy av Nene Ormes) i en härlig röra. Det är bara att tacka för alla oväntade inslag man fick tillfälle att vara med om och börja längta till nästa bokfestival (men missa för allt i världen inte all annan programverksamhet som biblioteket har – höstprogrammet är snart på plats!).

Lars Gustafsson på Bokfestivalen

2011-09-01T14:10:00.004+02:00

Herr Gustafsson själv kommer till Bokfestivalen. Missa inte det unika tillfället att lyssna på en av landets allra mest egensinniga författare. Hans produktivitet är häpnadsväckande och spänner över det mesta från lyrik, romaner, science fiction, essäer, böcker om filosofi, matematik, hembygden och debattböcker. Finns det något ämne som detta universalsnille står främmande för?
Ska man tro Herr Gustafssons familjebok: Realencyklopedi & Konversationslexikon, så finns det inte det.

Det är en underbart underhållande bok där Lars Gustafsson tillsammans med hustrun Agneta Blomqvist gör nerslag i stort och smått, exempelvis; detektivhistorier, elektriska fiskar, obscena ortsnamn, labyrinter, samliv, semlor och mycket annat. Sammanlagt 267 uppslagsord finns det att botanisera bland. Infallsvinklarna är annorlunda och alltid underfundiga. En rolig bok att bläddra i och svår att lägga ifrån sig.
Lars Gustafsson framträder på Konserthusets stora scen, fredag 2 sept. kl. 17.30.

Sveriges Radios novellpris 2011

2011-08-30T10:54:00.004+02:00

För tionede året i rad har radiolyssnarna möjlighet att rösta fram den bästa radionovellen som sänts under säsongen 2010-2011. De fem noveller som man kan rösta på är alla specialskrivna för P1.

De nominerade författarna är Beate Grimsrud, Jonas Karlsson, Johanna Mo, Per Planhammar och Ulf Stark.

Läs mer om hur man gör för att lyssna på novellerna och hur man gör för att rösta här.

Alla fem författarna finns representerade på biblioteket och deras senaste utkomna titlar är:

Grimsrud: En dåre fri, 2010

Karlsson: Spelreglerna, 2011

Mo: Precis så illa är det, 2010

Planhammar: Efter honom syndafallet, 2011

Stark: Diktatorn, 2010

Boksläpp på Bokfestivalen

2011-08-26T11:16:00.003+02:00

Morten Ramsland debuterade som 22-åring med diktsamlingen Når fuglene driver bort och fortsatte att skriva dikter men utan framgång.
1998 kom hans första roman Akaciedrømmar vars mottagande inte levde upp till hans högt ställda förväntningar. Sitt stora litterära genombrott fick han med romanen Hundhuvud.
Han påbörjade arbetet med romanen efter att ha rest i Indien och Nepal. Boken tog honom fem år att skriva och belönades med flera litterära priser däribland danska bokhandlarnas pris, danska radion P2s romanpris och läsarnas bokpris. Romanen har översatts till 13 språk.
Hundhuvud är en burlesk släktkrönika som utspelar sig i Danmark och Norge och rör sig från 1930 till nutid, berättad av barnbarnet Asger som samlar ihop släktens alla absurda och dråpliga historier.
Vi är hemskt stolta över att en av Danmark mest omtyckta författare väljer att släppa sin nya bok Sumobröder på svenska på Kristianstad Bokfestival.
Sumobröder handlar om att vara pojke i en värld som inte alltid är så lätt att förstå. Med humor och inlevelse tecknas en bild av en sumobroders brutala och samtidigt oskyldiga tillvaro.

Året är 1981 och platsen är Paradishaven, ett radhusområde i Odense. Där bor den elvaårige Lars med sin familj. Mestadels tillbringar han sin tid med kompisarna. Namnet kanske antyder att det är en idyll men under ytan är det i själva verket en värld full av förtryck och grymhet.
När Lars börjar få syn på tillvaron kommer frågorna: Varför får han inte träffa sina mor- och farföräldrar? Varför ligger hans pappa ibland på golvet och bara stirrar rätt upp i taket? Sakta men säkert kommer saker upp till ytan och Lars blir tvungen att konfronteras med det som egentligen pågår i Paradishaven.

Sumobröder är den danske författaren Morten Ramslands första bok efter succén Hundhuvud. Den nya boken har flera beröringspunkter med den föregående och även här blandas svärta med humor och högt tempo.

Morten kommer framträda på fredagen den 2 september kl. 16.00 - Konserthuset lilla salen. Missa inte det, det här kan bli något över det vanliga.

Hur funkar det..?

2011-08-26T08:41:00.005+02:00

I biblioteksvärlden förs en ständig diskussion om vilket uppdrag biblioteket ska ha och hur detta ska förmedlas. Vi diskuterar hur vi ska kunna vara tillgängliga för alla på bästa sätt. Och hur vet biblioteksbesökaren egentligen hur man hittar på bibblan? Såg en annorlunda och rolig variant på detta: man gör helt enkelt ett spel som visar hur det fungerar på biblioteket! I Library Journal kan man läsa att på Fairfield University i Connecticut har man utvecklat ett sådant spel för nyanlända studenter. Prova deras demo här! Det är kanske något för oss att ta efter..?

Nordiskt på festivalen

2011-08-25T13:45:00.005+02:00

Årets bokfestival, den trettonde i ordningen, fokuserar på nordiska författare. Från Island kommer Stefan Mani och Einar Már Guðmundsson. Manis thriller ”Skeppet” är skådeplatsen för ett äventyr där de inblandade omgärdas av ett hotfullt hav som inte möjliggör någon flykt. Guðmundsson debuterade med två diktsamlingar 1980 men är främst känd som romanförfattare med titlar som ” Beatlesmanifestet” och ”Namnlösa vägar”

Danmark bidrar med Morten Ramsland som fick sitt stora genombrott med ”Hundhuvud”. Boken tog 5 fem år att skriva och belönades med flera litterära priser.

Även Grönland och Färöarna finns representerade med Kristian Olsen Aaju respektive Jòanes Nielsen. Aaju är nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2011 för romanen ”Det tatuerade budskapet”. Nielsen har publicerat sju poesisamlingar bl.a. ”Kyrkorna på havets botten” (1993) och ”Sting” (1998).

Bokfestivalprogrammet innehåller naturligtvis fler än dessa författare och det kan du läsa om här.

Error

2011-08-24T03:22:00.008+02:00

Författaren Thomas Tidholm (kanske mest känd för de barnböcker han skrivit tillsammans med sin fru, Anna-Clara Tidholm) har skrivit både drama och poesi, bland annat diktsamlingen Error. Den är lite pratig, men vissa dikter stannar kvar ändå.

När tid en dag var allt
som återstod
skulle den inte
dela med sig till oss

Dessutom har han översatt Douglas Adams Liftarens guide till galaxen.
Du kan läsa om årets Hugovinnare här.

Lite slowcore anyone?

2011-08-23T11:12:00.003+02:00

Om jag skulle beskriva hur Low låter så hade jag kanske sagt att det är lugn indiemusik, bitvis väldigt intensiv och med repetitiv text. I Wikipedia läser jag att begreppet heter slowcore (lugnt tempo och minimalistiska arrangemang). Enligt samma källa vill inte bandet själva kännas vid att de tillhör genren…

Oavsett om det är slowcore eller inte så är det ett väldigt bra liveband! Många var kallade men få utvalda när de spelade i Annedalskyrkan på Way out west förkväll tillsammans med James Blake för ett par veckor sen. Kön ringlade sig längs hela kyrkbacken och ända ner till Linnéplatsens spårvagnshållplats. Kyrkan erbjuder 800 platser och det var 4000 som ville in, så jag är glad att jag blev en av dem som kom genom nålsögat. Konserter i kyrkan förknippar man kanske mest med klassisk musik eller lågmält akustiskt gitarrplinkande, men här badade koret i chockrosa och blått blinkande ljus. Medlemmarna i Low ser nog så fromma ut, de skulle kunnat utgöra en stråkkvartett om de bara hade haft cellor med sig, men redan efter första låten kör de igång introt till ”Nothing but heart” och nu pratar vi gitarrmangel på hög (ljud)nivå! Resten av konserten är så där lågmäld, vemodig, flerstämmig och texttjatig som jag hade föreställt mig (i den Nick Cave-liknande ”$20” sjunger de ett oräkneligt antal gånger ”My love is for free, my love” och detta i ett så långsamt tempo att låten hade förklarats död i ett EKG-test). Fast jag är bara inlyssnad på det senaste albumet ”C’mon” och rätt vad det är kommer låten ”Monkey” från en tidigare skiva och skakar om mig. En riktigt bra låt, som gjorde att jag så klart lånade skivan från biblioteket (de senaste tre skivorna ”The great destroyer”, ”Drums and guns” och C’mon” finns att låna så fort jag har återlämnat dem). Kolla Monkey-videon här:

James Blake-konserten var också en upplevelse! (Jag har skrivit om honom i ett tidigare blogginlägg och Jonas Hassen Khemiri nämner honom i sin fantastiska text i DN i helgen om Way out west och ett bilåterlämningsbesök hos sin mormor.) När konserterna är över är Jesus på korset höljd i dimma från Blakes rökmaskiner. Man kan undra om han led extra mycket den här kvällen eller inte.

Bisarra böcker

2011-08-18T16:18:00.008+02:00

För några år sen kom en engelsk bok med titeln How to avoid huge ships and other implausibly titled books. Där kunde man bla hitta tips på den oumbärliga Brain surgery for dummies.
Nu har det kommit en svensk motsvarighet Bisarra böcker. Författarna Mattias Boström och Per Olaisen har botaniserat bland mer eller mindre bisarra och märkliga boktitlar. Eller vad sägs om: ”Kvinnor man ej bör gifta sig med”, med undertiteln ”Intressant vägledning i konsten att av yttre kännetecken hos kvinnor bedöma deras sinnelag, svagheter, temperament m.m samt lämplighet för äktenskap.” Boken är från 1944.
Här nämns också ”Brännvin och salt ; ett osvikligt botemedel mot alla slags yttre och inre åkommor”.
De flesta titlarna daterar sig till förra hälften av det förra seklet och de flesta är fackböcker, annars hade det varit för lätt, enligt förordet. Det rör sig alltså om skrifter som aldrig riskerat att bli några klassiker, som emellertid speglar sin samtid eller kanske snarare är fast i sin egen tid. Ett mindre roligt men ändå tänkvärt exempel är ”Rasbiologi och rashygien från 1922”.

Personlig favorittitel:

Sif Ruud

2011-08-17T10:35:00.008+02:00

Sif Ruud: ett liv (står på avd Ikz, teater - särskilda skådespelare)

Scenrävar och teaterapor av Grethe Rottböll
Sif Ruud i Öppet arkiv

Vill du se en film med henne kan du låna bland annat:
Dunderklumpen
Hemligheten
Hemsöborna
Juloratoriet
Madicken på Junibacken och Du är inte klok Madicken
Smultronstället
Trollsommar

Augustivemod

2011-08-16T08:50:00.006+02:00

Sommaren börjar närma sig sitt slut. De flestas semester är över och i veckan börjar skolorna igen. Det är alltid med ett visst vemod som jag går in i denna tid. Visst är det skönt med rutiner igen, men sommaren och med den ledigheten går alltid alldeles för fort. Hösten närmar sig med stormsteg och med den många spännande boksläpp och möjlighet att på Kristianstads Bokfestival möta några av alla författare som kommer med nya böcker i höst. Men för att hålla kvar lite av sommaren minns jag två riktigt bra läsupplevelser:
Elizabeth George är tillbaka med en ny Thomas Lynely-deckare, den 18:e i ordningen sen debuten 1989 om jag har räknat rätt och jag har läst dem alla. Glädjande nog kan jag säga att årets bok Denna dödens kropp hör till de bästa med spännande intrig, intressanta personer och fantastiska miljöbeskrivningar och så förstås, Thomas Lynley tillbaka på Scotland Yard.

2010 fick Sofi Oksanen Nordiska rådets litteraturpris för boken Utrensning och det är verkligen en bok att sträckläsa. 1940-tal och 1990-tal varvas, platsen är Estland och i centrum står två kvinnor vars öde är sammanflätat utan att de från början vet om det. En berättelse om svek, ondska, förräderi och om hur människor trots fruktansvärda omständigheter ändå lyckas behålla viljan att överleva.

En läsupplevelse jag minns

2011-08-15T11:52:00.002+02:00

När jag för många år sedan gick på gymnasiet och läste Älskade du av Barbara Voors var det en omvälvande upplevelse på många sätt. För det första tyckte jag rent språkligt att Voors prosalyrik var fascinerande, orden kröp liksom väldigt tätt inpå. Och handlingen varför mig på blodigaste allvar - en stormande kärleksupplevelse mellan en man och en kvinna. På baksidan av romanen går att läsa ett utdrag ur boken som ger en bra uppfattning av själva tonen i boken: ” Jag hade väntat så länge att alla platser, alla tider, alla tänkbara tillvägagångssätt redan var använda. Sålunda kom kärleken bakifrån och slog sina knän under mina så att jag föll under smärtan, genom smärtan. Du”. Det handlar givetvis om olycklig kärlek, och Voors skildrar det på ett sätt som gör att det är svårt att veta gränsen mellan de två personerna, nästan som att de växer ihop. Deras kärlek är ett beroende men också en total frihet. Det är en historia om vad kärleken kan göra med en människa och jag blev berörd av romanens ”jag” som slutligen hamnar på sinnessjuk, när det visar sig att mannen hon älskar har en annan. Galen av kärlek. Sinnesrubbad. När jag många år senare gör en omläsning av boken kan jag tycka att den på sina ställen är lite väl dramatisk, men jag kan förstå varför den betydde så mycket då, på gymnasiet. Jag tror faktiskt det var en av de böckerna som öppnade upp mina ögon för en viss annan litteratur och lyrik. Så vill man läsa en riktigt intensiv, poetisk och sorglig kärlekshistoria är detta ett bra tips. Älskade du gavs ut 1990 är Barbara Voors debutbok, sedan dess har hon gett ut flera andra romaner som är mycket läsvärda, du hittar dem på biblioteken i Kristianstad.

Nya böcker

2011-08-12T10:15:00.006+02:00

Semester eller ledighet, sommar eller vinter, böckerna till biblioteket slutar aldrig att komma! Trevligt och kul är det. Här är lite exempel på nya böcker som vi köpt in:

Bisarra böcker – här får du exempel på äldre titlar av sorten som ”Kvinnor man ej bör gifta sig med” och ”Körtlar och karaktär”. Hm, spännande.

Postordernostalgi – tydligen finns det något som heter ”postordermode” för den här boken beskrivs som ”en härlig resa genom postordermodets historia”.

Lyxiga cupcakes och läckra kakor - frestande innehåll, och det är ju SÅÅÅÅÅ inne med cupcakes (på svenska: muffins).

Maxa din hjärna : manual för dig som vill bli smartare. Hösten är ju tid för nystart. Gäller lilla hjärnan också!

Jäkla människa : en handbok i hur du hanterar jobbiga människor på arbetet. Ska bli kul att se hur många utlån det blir på den här boken!

Och så en som är ganska ny, vi har haft den sedan i juni, men väldigt rolig och faktiskt lite upplysande:

Var femte invånare är en häst : en bok om kommunslogans. Man tror inte sina ögon när man ser vilka slogans somliga kommuner använt, men i boken får man faktiskt för varje slogan ett svar på frågan som man oundvikligen ställer sig : varför?

Bärfrossa

2011-08-11T13:55:00.019+02:00

Varför inte passa på att låna någon/några av dessa böcker för att få inspiration till att göra sylt, saft, vin eller bara en läcker kaka:
Claes Karlsson: "Desserter med frukt och bär"
Niklas Lindblad: "Eget vin av frukt och bär"
Elisabeth Johansson: "Bär & bakverk"
Jan Hedh: "Sylt och marmelad"